Projekt B 1947 -1962 del 1 1947-1952

Stan Products                       © Stig Hägglund (2009)

 

 

 

Från spädbarn

Till tonåring

 

1947 - 1962

 

 

 

Innehåll: Del 1) 1947 – 1952, Del 2) 1953 – 1956, Del 3) 1957 – 1959, Del 4) 1960 – 1962.

                     

Del 1 1947 - 1952

 

 

Inledning

 

Jag hade blivit till en höstdag. Kanske i den vevan som Nürnbergsprocessen avslutades och Göring, Ribbentrop och Rosenberg dömdes till döden. Kanske då statsminister Per Albin Hansson dog och Tage Erlander utsågs till ny statsminister. Ja det låter verkligen ny epok. Eller då min far gick med i Tempelriddarorden! Vet inte, det låter inte riktigt bra.

Min blivande farfar hade köpt en stuga vid Armsjön i december 1946, det sommarställe som skulle bli en centralpunkt för mig och mina blivande föräldrar i stort sett under resten av seklet.

Vi bodde i eget hus på Metropolgatan i Kvissleby. Mina blivande föräldrar var 28 år 1946 och hade gift sig och flyttat till huset fyra år tidigare och de hade länge försökt att få ett barn.

Jag drömde faktiskt långt senare att jag hade en bror som jag aldrig träffat. Han var författare och hade skrivit boken ”Bröderna Karamazov”. Sådan bror hade jag!

Kvissleby var vid den här tiden ett servicesamhälle i en pulserande träindustribygd. Pappersmasse­fabriker och timmerdepåer fyllde upp Ljungans utlopp och dess stränder och över byn hördes ständigt gnissel och slammer från det stora sorteringsverket.

Det var mindre än två mil till Sundsvall, men Kvissleby var huvudort i sin egen kommun och i stort sett självförsörjande.

Vårt hus kan väl ha byggts på 30 – talet. Det var vitrappat och hade en stor gräsbevuxen tomt med utsikt mot Nolbykullen och det var kanske hundra meter ner till Affärsgatan, den huvudgata som också varit huvudled till Sundsvall, men vid den här tiden öppnades en ny förbifart av Riks 13 i väster mot Nolby och Affärsgatan blev lugnare.

Huset hade el, vatten och avlopp indraget vilket var hög standard vid den här tiden, då flera småhus i byn ännu hade torrdass på bakgården.

Man kom först in i en farstu, som far och farfar, bägge var byggare, snart gjorde om till badrum, sedan till en hall. Till höger låg det lilla köket, som hade elspis. Man kunde sedan fortsätta till en kammare, som också blev matrum. Väggen togs snart upp till vardagsrummet, så det blev mer en alkov.

Till vardagsrummet kom man också rakt fram från hallen och det gick i vinkel. Därifrån var också utgång till terrassen som var orienterad mot väster. Till vänster från hallen var en trappa ner till källarvåningen med moderniteter som pannrum, tvättstuga och gillestuga. Från hallen var också en trappa upp till övervåningen med snedtak. Dels en öppen hall och dels mina föräldrars sovrum och så mitt blivande krypin som en alkov i deras rum.

Min far jobbade i sin fars byggnadsfirma J V Hägglund och min mor var hemmafru. Familjen hade också en collie, Kajka.

Farföräldrarna Viktor och Alfa bodde i eget hus på andra sidan Affärsgatan. De var 57 och 55 år gamla. Bertil hade också en syster, Margit, som var 20 år och gick i hushållsskola, men bodde troligen ännu hemma.

Laila hade styvföräldrar, Mitzi och Otto Andersson, men de var skilda. Mitzi var omgift med Robert Häggström och bodde i Timrå, om hon inte redan skilt sig och flyttat till Kilafors i Hälsingland. Otto var också omgift, med Eva, och bodde i Hallstahammar.

 

Del 1

 

Barndom

 

1947 – 1952

 

 

1947

 

Prins Gustaf Adolf omkom i januari i en flygolycka och efterlämnade Sibylla och fyra barn. I februari ryckte Bertil Hägglund in på repövning och muckade samma dag som president Truman i USA lovade stöd till alla kommunisthotade stater. Senare fyllde utrikesministern Marshall på med en plan för återuppbyggnaden av Europa.

Min blivande mor bar på mig denna vinter och vår. Hon kunde glädja sig åt eget hus med stor tomt centralt i Kvissleby vid Norra Metropolgatan. Hennes styvmor Mitzi bodde troligtvis i Kilafors, Hälsingland, omgift med Häggström. Morbrodern August Andersson kan fortfarande ha bott i fädernesgården längs Södra Metropolgatan.

Kvissleby var vid den här tiden ett livaktigt komplementsamhälle till industrierna i Sundsvallsbukten: sulfitfabrikerna i Svartvik, Essvik, Nyhamn och Klampenborg. Affärsgatan, som också var riksvägen genom byn, var kantad av butiker, konditorier och två biografer. Mellan Affärsgatan och Ljungan, på den så kallade Grindbacksmon, bredde villor och enstaka flerfamiljshus ut sig. Flertalet hade ännu låg standard, med torrdass på gården. Från Ljungan hördes gnek, tjut och gnissel från sorteringsverket där virket som flottades från inlandet fördelades på industrierna. Stora öar av timmerbrötar fyllde flodens utlopp i Sundsvallsfjärden och nät av lejdare, spärrar och broar bildade en möjlig men farlig överfart till Skottsund på andra sidan. Det fanns förvisso också en stenbro.

Det var en sträng vinter och ännu låg efterdyningarna från kriget kvar. Kommunismen bredde ut sig efter Sovjets framgångar i kriget och den amerikanske presidenten Truman utlovade stöd till de stater som hotades av kommunismen: ”USA ... stödjer de fria folken, som motsätter sig krav på underkastelse från väpnade minoriteter eller påtryckning utifrån.” (Trumandoktrinen).

Thor Heyerdahl genomförde Kon - Tiki – expeditionen denna vår, där han försökte bevisa att Söderhavsöarnas befolkning kommit från Sydamerika och inte från Asien.

Den nya personbilen SAAB premiärvisades.

 

Jag förlöstes av doktor Palmstierna och Elak Ragata. Så stod det under rubriken "Härmed göres veterligt att jag föddes" i Barnets Bok, utgiven av hudvårdsproducenten Henrik Gahns AB. Där står också att jag hade mörkt hår och blå ögon och vägde 3 kilo. Det var den 6 juni 1947, en vacker söndag, och klockan var 11. Mycket mer stod inte skrivet i den boken.

Men jag vet att det handlade en hel del om Armsjön, där farmor och farfars fritidshus låg, den här första sommaren. Farfar Viktor, som var byggmästare, hade just ersatt stigen ner till strandtomten på udden med en skogsbilväg: "Så Laila inte ska behöva dra barnvagnen över rötter.” Det var en het sommar.

Kriget var över men Centraleuropa låg i ruiner och i Sverige rådde ännu ransonering. För mjöl och bröd, kaffe och socker och mycket annat. Jag fick själv också ransoneringskort: ”Personkort utställt av Njurunda kristidsnämnd för Hägglund, Stig Bertil, född den 6 juli år 1947 och med hemvist Box 40 i Kvissleby.” Fredsavtal undertecknades mellan segrarmakterna och Italien, Rumänien, Bulgarien, Ungern och Finland.

Min far Bertil fyllde 29 år den här sommaren. Han var arbetsledare för industribyggnader hos sin far, byggmästaren J. W. Hägglund, som hade egen enskild byggnadsfirma i Kvissleby, Box 40. ”Husbyggnader, Fabriksbyggnader, Konstruktioner, Kostnadsberäkningar” stod det på visitkortet. Han hade telefon Sundsvall 62108.

Min pappa hade jobbat hos sin far sedan 1933 med avbrott för utbildning till byggnadsingenjör och militärtjänst. Verksamheten var emellanåt stor med byggprojekt där 60-70 jobbare kunde finnas på avlöningslistan. Pappas utbildningar gjorde nog att han hade mer och mer synpunkter på sin fars sätt att driva företaget. Viktor var i huvudsak självlärd. Han var egensinnig, driftig och envis; egenskaper som drivit verksamheten upp till en nivå som gjorde att han kunde räknas som Kvisslebys mer framgångsrika. Han beställde kostymer, rock och hattar från Wien och London och körde en stor amerikansk bil.

Men samma egenskaper skulle så småningom ruinera honom och det hade börjat skära sig mellan far och son och Bertil sökte jobb på annat håll. Ändå fick far större förtroende i firman när han nu var familjeförsörjare. Han tog över arbetsledningen av bostäder och skolor, för vilka han också skötte inköp och kalkyler.

En månad gammal låg jag påklädd virkade blöjbyxor och tofflor, vit knytblus på en filt och med ett nytt örngott i en utdragbar barnsäng i björkfaner med hela sidor. Tror att jag sov i den sängen i flera år. Jag hade bara knubbiga ben och var glad. Husets hund, colliern Kajka, vaktade mig.

Det var sommar och mamma tog mig till badstranden i Nyråviken med pappa och grannarna Aina och Nisse Bergman och deras då tvååriga dotter Pia. Jag var väl skyddad från solen i en korg draperad med tyg. Värmen höll i sig ett bra tag in på hösten.

Vid denna tid delades Indien och Pakistan med etnisk rensning och stridigheter som följd och Sovjet bildade Kominform som en motsvarighet till Marshallhjälpen och Trumandoktrinen.

I september köpte farfar Viktor Mjösund 326 av makarna Pettersson för 6 000 kr. Vad det var för ett ställe vet jag inte.

I oktober gjorde raketflygplanet Bell X-1 den första överljudsflygningen och inbördeskriget i Grekland var slut.

Vid avstyckningsförrättning i Armsjön beslöts att ett 25 meters vattenområde skulle ingå i tomten. Men också att stamfastigheten skulle ha servitut på en fyra meter bred väg ner till sjön längs tomtens västra gräns.

Den första november döptes jag av kyrkoherde Sievertsson i vårt hus i Kvissleby. Det skedde i den stora övre hallen. Farmor Alfa höll fram mig. Jag såg allvarlig ut och tittade förvånat mot fotografen. Alla såg förresten allvarliga ut. Min vackra mor hade en vadlång plisserad klänning och hade psalmboken uppslagen. Farfar Viktor höll sig i bakgrunden, liksom styvmormor Mitzi, faster Margit och farfarsbror Adolf.

Bredvid Alfa stod Ester, Adolfs maka, som skulle bli min låtsasmormor och vara mig kärast av anfäderna. Bredvid henne stod pappa, ung och välkammad.

Min dopdag var också Laila och Bertils femåriga bröllopsdag! Klart några måste ha undrat om det verkligen skulle bli något barn. Men kanske inte ändå, många avvaktade nog under kriget. Eller så avvaktade man barnbidraget, vilket infördes detta år, liksom personnummer!

Senare i månaden fylldes tidningarna av ett större evenemang: Prinsessan Elisabeth, Englands blivande drottning, gifte sig med Philip Mountbatten.

I en Damernas värld från november kunde man bland annat läsa en novell av Thorsten Jonsson och gästskribent var Harry Martinsson!

Viktors äldste bror Rickard fyllde 60 år och firade det i sitt hus i Kvissleby tillsammans med hustrun Alexia. Rickard hade byggt ett likartat hus som Viktor. Vid månadsslutet beslutade FN att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat.

Populär musik under året var Andrew Sisters Oh Johnny, oh, Bing Crosbys sånger och Mera bruk i baljan Boys. Bland filmerna märktes Danny Keys Här kommer en annan, Rossellinis Öppen stad och Bergmans En kvinna utan ansikte.

8 december firade kung Gustav V Adolf 40 år på tronen. Han var då 89 år. Transistorn uppfanns i USA dagen före julafton. Var vi tillbringade julaftonen vet jag inte, men hemma eller hos farfars på gångavstånd, var det säkert och så åkte vi ut till Armsjön över dagen och rastade hundarna: Margit hade Nero och min mamma Kajka.

Fars inkomster från jobbet hos sin far var 6 800 kr och förmögenheten var trots huset bara 150 kr (huset var belånat).

 

1948

 

Det brittiska imperiet löses sakta upp: Burma och Ceylon blev självständiga 4 januari. Den 30:e mördades Mahatma Gandhi i Delhi och därmed också drömmen om fredlig frigörelse i Indien.

Den 25 februari tog kommunisterna makten i Tjeckoslovakien. Mitzis familj kom från en del av gamla Österrike-Ungern, som vid denna tid tillhörde Tjeckoslovakien. Nu bodde familjen i Wien. Brev med bilder kom ganska ofta därifrån till Mitzi. Den 25/2 kom ett som godkänts i ”Österreichische Zensurstelle”. Wien var ännu uppdelat i segrarländernas sektorer.

Det var bilder på familjen Lippmann, alt und jung. Sonen Karl fyllde 50 år. Han var kusin till Mitzi. Flera brev finns bevarade från honom till Mitzi, daterade från Pfaffenhofen. Hans barn hette Karl, 28, och Hilfried, 19 år. Karls mor var 77 år, fadern 73 år. Troligen var det fadern som var släkt med Mitzi.

Det var ännu ransonering av vissa varor i Sverige, t ex kött. Som ½-åring såg jag glad ut på bilderna, i stickad sparkdräkt. Min faster Margit fyllde 22 år och studerade till kontorist.

Min mamma fyllde 30 år, liksom senare min pappa och jag lärde mig gå vid 9 månader.

Vinter OS avgjordes i St Moritz och Sverige var bästa nation.

Margit hade skaffat fästman, Erik Byström från Härnösand. Jobbade kanske redan på Wolkswagens reservdelslager i Härnösand, som han skulle göra större delen av sitt yrkesliv.

6 april bildades en finsk – sovjetisk vänskapspakt, eller snarast tvingades Finland underkasta sig en sovjetisk kontroll. Dagen efter bildades världshälsoorganisationen WHO. Under våren bildades också Brysselpakten mellan Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Storbritannien och Frankrike.

14 maj utropades staten Israel efter stor amerikansk – judisk lobbyingverksamhet och brittiskt stöd. Araberna i Palestina fick helt enkelt maka ihop sig.

Men jag satt lugnt i Kerstins knä på bron hos farfars i min stickade dress och en toppluva. Kerstin kan ha varit en granne.

I juni fyllde min far 30 år och kung Gustav V, ”V - Gurra”, 90 år.

24 juni började Berlinblockaden då ryssarna blockerade vägarna till Berlin. Samma dag gifte sig Tage Edlund, om det nu var en bror eller snarare en brorsson till Ester, med Maida Johansson i Nordmalings kyrka. De bodde i Sunnansjö.

Jag trivdes i famnen på mamma. Jag hade mössa, men bara ben. Mamma Laila hade blus och kjol och i bakgrunden såg man den rappade fasaden hos farfars.

Lördagen den 26 juni vigdes Maj-Britt Sandström, som ska vara en släkting, med Per Ewertz i Njurunda kyrka: ”Middag å Turistgården, restaurangkort medtages”, stod det på inbjudningskortet. Maj-Britt var dotter till Märta Sandström.

Farfar och pappa murade en ny skorsten på lillstugan i Armsjön och jag fyllde ett år. Min första årsdag firades i Kvissleby med Ester och Adolf och mamma och pappa. Jag fick en leksaksbil. Farmor och farfar var alltså inte med, men jag var mycket i Armsjön sedan under juli och då pysslade farmor Alfa med mig.

Det var midsommar och verandautgången från Storstugan i Armsjön var lövad. Där satt farmor och mamma i randig respektive prickig klänning och tittade i veckotidningar.

Samtidigt som apartheid blivit lagstadgad politik i Sydafrika satt jag bekvämt i en solstol, med den stickade dress jag tydligen främst fick bära. Jag satt gärna på filten i gräset och denna sommar plaskade jag också i vattenbrynet i Nyråviken.

I augusti solade mamma Laila och faster Margit på Archimedesbåtens förpik ute vid Holmen och Sverige blev nationstvåa vid sommar OS i London efter USA. Lägger man ihop vinter - OS och annat kanske Sverige vid den här tiden var världens bästa idrottsland! Margit var 22 år och hade ofta besök av sin kusin, morbror Ingemars dotter Gertrud, som nu var en 19 - år. Bägge såg bra ut.

Vi fick ofta låna farbror Adolfs Morris Minor och vid utfärd stod jag bredvid den i något för stora byxor och jacka. Det var på den grusade planen framför vårt hus med plattsatta gångar och minimalt grönt. Men det var stora gräsmattor väster om huset ner mot Affärsgatan.

Palestina delades och staten Israel bildades. Den 17 september mördades medlaren mellan judar och araber, Folke Bernadotte, av en judisk extremist.

I oktober fotograferades jag i ateljé tillsammans med vår collie Kajka. Jag hade stickade kortbyxor, lockigt hår som började bli långt i nacken och skrattade glatt på bilderna. Kajka satt lydigt och jag hade också en hund som gosedjur med mig.

November bjöd på kaffe med kakor hos farfars. Det var en glad och vänlig stämning vid mörka sobra 20-talsmöbler. Där var farfar Viktor, farmors bror Algot, faster Margit, min pappa, farfars bror Rickard och så farmor Alfa.

I farfars hemby Salberg fyllde yngste brodern Einar 40 år.

Bland ransoneringskorten fanns en typ som hette Växlingskort, ”mot två halvkuponger för mjöl och bröd”. De lämnades in hos bagaren som bakade bröd för dem.

Mammas styvmor Mitzi och maken Robert Häggström bodde i Sörberge, men jag har inget minne av att vi någonsin hälsade på dem där eller att ens mamma gjorde det. Mitzi fick denna jul en hälsning från Hedvig Zwerina i Grosse Siegharts, Österrike, med en julgransteckning. ”Gesegnete Weihnachten!”, välsignad jul, stod det.

Mor och far och jag firade julafton hos Ester o Adolf i Wifstavarv, när de ännu hade Ritz, men jag har i och för sig inga minnen av att jag var där heller.

Vid årets slut hade egyptiska trupper drivits bort från Negevöknen.

Vårt hus på Metropolgatan hade ett taxeringsvärde på 11000 kronor, varav tomten stod för bara 1000 kr. Jag minns tomten som mycket stor, med centralt läge i Kvissleby, så det var en låg värdering. Fastighetens brandförsäkringsvärde var 27500 kr. Pappas inkomster hade under året varit 8000 kronor och förmögenheten var 900 kronor, en stor förbättring.

Min farfar, J V Hägglund, köpte fastigheten Kvissle 343 för 5640 kr. Tomten gränsade enligt lantmäterikartan mot landsvägen och låg väster om densamma. Det verkade vara en avstyckning av stamfastigheten Kvissle 31, men jag vet inte vad han hade den till. Han ordnade också ett nyttjanderättskontrakt för en väg längs fastigheten Maj 33: s nordvästra gräns till allmän väg på fyra meters bredd och det var då ner till stugan i Armsjön.  

 

 

1949

 

Ransoneringen fortsatte: socker, matfett, kött, fläsk, kaffe, men i mars upphörde smörransoneringen. I Kina utropade Mao folkrepubliken.

Hunden Kajka gick runt i Armsjön bland översnöade bryggor. Mamma fyllde 31 år och jag satt gärna i hennes knä. Hade långt lockigt hår i hängselbyxor. Man skulle nog ha gissat att jag var en flicka, som också tanter på gatan gjorde.

Den här våren gick faster Margit på Ålsta Folkhögskola, en kontorsutbildning. På sitt rum hemma hade hon radio, en stor, fin och modern. Hon hade ramade fotografier av mig, bröllopsfotot av mina föräldrar och på fästmannen Erik. Förhållandet var stadigt. Viktor och Alfa besökte hennes svärföräldrar. Kanske hade Viktor skojarkört upp till Ångermanland. Det kallade Alfa all bilkörning när hastighetsmätaren klättrade över 60 km/tim.

Samma dag som NATO bildades, 4 april, fick Mitzi ett brev på tyska från syster Berta i Wien. Hon hade slutat arbeta hos Dr Gudara, kanske pensionerat sig och såg fram emot att vara hela sommaren i Gross Siegharts. Berta hoppades att Mitzi kunde komma till Wien ytterligare någon gång, hon bodde nu ensam i lägenheten. Hon gratulerade till att Mitzi fått barnbarn (jag), själv hade hon tre.

Viktors syster Terese hade fått barnbarnet Gunilla i Stockholm. Hon var i samma ålder som jag.

Sommaren handlade förstås mycket om Armsjön. Jag satt gärna på en stor sten med farmor. Den stenen eller det blocket snarast var en tydlig profil en bit ut mot udden i söder. När jag blev äldre lekte jag gärna där längs den mycket steniga stranden, som bildade vikar och sund där jag kunde dra runt mina snickrade båtar. Med tiden ökade dock grönskan mellan strandstenarna och när sjön dämdes på grund av en fiskodling i Galtström, så steg vattenytan så att detta block inte blev lika framträdande.

Vid samma tid upphörde köttransoneringen, men jag tror inte att ransoneringen hade bekymrat familjen så mycket. Man hade både släkt och vänner bland bönderna och byteshandeln var väl utvecklad sedan flera krigsår.

Salbergsborna kom på en av sina sällsynta besök i Njurunda: Einar, Doris, Arne och Ann Sofi, och de besökte då Armsjön.

Det var vår collie Kajkas sista sommar. Hon bet grannflickan Pia, som lekte med hennes mat. Straffet blev att skjutas. Pia Bergman var, tillsammans med Jan Krister Brander, mina bästa kamrater. En tant kom längs Metropolgatan när vi lekte: ”Så trevligt att två flickor leker med en pojke.” Jag var två år yngre än de och hade långt hår.

Kajka och Pia lekte mycket tillsammans, drog i pinnar och var goda vänner innan den olycksaliga händelsen. Pia fyllde 4 år.

Väst- och Östtyskland bildades, Ernst Wigforss avgick efter 17 år som finansminister och jag fyllde två år. Lekte med Pia och Jan Krister, cyklade upp och ner längs Metropolgatan med våra två och trehjulingar. Det var en varm och skön sommar.

I mitten av augusti fick Mitzi ytterligare ett tyskt brev från syster Berta som hela sommaren bodde i Gross – Siegharts. Först i november skulle hon återvända till Wien. Hon berättade om massor av släktbesök: Det var Ramftt och Emma; hennes 16-åriga skötebarn Elfie, som just tagits om hand av en lärarinna i Philadelphia, USA. Där var dottern Milla med 12- åriga Ingeborg. Berta berättade om Karl som låg på sjukhus och Hedi som gick på handelsskola. Klotilde hade behandlats för Lungödem och Rosa hade återfått sin man från sjukhuset. Gustav såg hon inte till, vilket hans fru hade sett till – om jag nu kunde tolka den snirkliga tyskan rätt! Alla breven från Österrike gick ännu via Osterreichische Zensurstelle.

Min faster Margit förlovade sig den 31 augusti med Eric Byström, som hon senare gifte sig med. De förlovade sig i Abisko; var tydligen fjällmänniskor redan då och de skulle fortsätta att göra turer i fjällen resten av livet. Margit var nu 23 år.

Den 7 september öppnades Västtysklands nya parlament i Bonn och Adenauer valdes till president.

I Nolby grattades min farmors bror, Algot Nilsson, som fyllde 50 år. Han bodde på gångavstånd från där jag bor nu. Huset finns kvar och jag minns också att vi hälsade på där. Jag minns dock ingen närmare kontakt med Algot. Trots det fick jag långt senare ett helt överraskande arv från honom, på 10 000 kr.

Den 8 november fyllde min farfar Viktor, Byggmästare J. V. Hägglund, 60 år, och stod nog på höjden av sin bana. Bilderna visade en framgångsrik herre med hustru, Alfa var också med, omgiven av blomsterkvastar. Hans enskilda firma hade adressen Box 40, Kvissleby och sysslade med ”Husbyggnader, Fabriks­byggnader, Konstruktioner, Kostnads­­beräkningar”.

Förutom kafferansonering var det ännu bensinransonering under hösten, vilket dock inte hindrade Viktor och Alfa att göra en semestertripp till Mora och Siljan. 12 november upphörde dock bensinransoneringen. Kafferansoneringen hindrade inte heller dem att ofta ha kaffebjudning.

8 december flydde Chiang Kai-shek till Taiwan och utropade ön som Nationalistkina.

Julen firades hos farmor och farfar. Bara de närmaste var med: min familj och Margit o Erik och katten Lura.

Mor och far umgicks med familjen Nordstrand och de hade sonen J som under året fyllde ett år. På så vis kom också vi att leka ihop tidigt. Då vi fortfarande umgås är han den kamrat jag haft längst kontinuerlig kontakt med.

”Har du sidor på dig”, frågade jag när Pia ställde lappkängorna på bron.

Fars inkomster hade under året sjunkit till 7 700 kr, men förmögenheten hade växt till 1 300 kr.

 

 

1950

 

Det nya decenniet innebar optimism och möjligheter i en fredligare värld. Jag var två år och familjen bodde på Metropolgatan i Kvissleby. Mamma Laila var 31 år och hemma med mig. Pappa Bertil var lika gammal, byggnadsingenjör och jobbade hos min farfar, byggmästare J V Hägglund.

Den brittiske författaren George Orwell avled, 47 år gammal. Senator McCarthy inledde sitt korståg mot vänstersympatisörer i USA. Benny Goodmans sextett gästade Sverige och Stringhyllan fick designpris.

Fru Ljungberg som ägde Metropolbiografen avled och verksamheten togs över av den energiske Bertil Engström en tid.

När det vårades var faster Margit och fästmannen Erik Byström flitigt ute i skogarna för bär- och svampplockning. De var bägge naturmänniskor och skulle så fortsätta. Det lystes i Njurunda kyrka för dem: lagerchef Erik Bertil Byström och fröken Margit Viktoria Hägglund.

Margits mamma Alfa var aktiv i Husmodersföreningen, som också gärna gjorde utflykter när det vårades. Själv satt jag med mamma vid vår lilla trädgårdsdamm eller cyklade på min trehjuling.

Jag hade långt hår. ”Vad kan den här lilla flickan heta då”, frågade tanterna. Då klippte Pia och Jan Krister mig med trädgårdssaxen.

Fotbolls-VM avgjordes i Brasilien och Sverige tog brons efter 3 – 1 mot Spanien. Kalle Svensson blev ”Rio-kalle” och sådan stor idol att även jag hade honom som plansch på väggen. Nacka Skoglund var en annan av idolerna. Uruguay tog guldet efter att ha snuvat värdlandet i finalen.

Koreakriget började vid midsommartid. Amerikanska styrkor anlände i mitten av juli, men ett par veckor senare hade Nordkorea med Kinas hjälp erövrat nästan hela Sydkorea.

Jag fyllde tre år och blev klippt av barberare Kamel, känd revypappa i Kvissleby – skrev exempelvis ”Sången om Njurunda”. Han hade en bil i stället för stol i salongen, där barnen gärna ville bli klippta och så även jag.

Vår granne, Rosa Lundgren, hyrde ut en våning i sitt stora hus. Mest till finnar som jobbade på Svartviksfabriken efter vad jag minns. En hette Sven Herrgård och var från Korsholm i Finland. Han betalade 50 kr/månad.

På sommaren blev det en biltur till Stockholm, där vi bodde hos släkten (Theresia Gerdgard eller Gunnar Nilsson) och besökte S: t Eriksmässan.

Mot höstkanten blev det en rik äppelskörd hos farmor. Min far jobbade med arbetsledning, inköp och kalkyler på farfars firma. Hans inkomst låg på 6-700 kr/månad. I en arbetstidsbok har han flitigt noterat timtid för kompisen Henning Wiklander, släktingen Klas Hägglund (Viktors äldste brors son) och många andra.

Den 8 september beslöt Njurunda kommuns byggnads­kommitté att J V Hägglund antagits som huvudentreprenör för Nolby skolas tillbyggnad, nuvarande Nivrenaskolan.

15 september landsteg amerikanska trupper bakom fronten i Korea. 29: e var det stort jordskred i Surte.

Kaffebjudningarna fortsatte. Det var ju något extra då kafferansoneringen ännu skulle fortskrida ett år till.

Den första oktober öppnades första tunnelbanesträckan i Stockholm, Slussen – Hökarängen, och fronten i Korea stod vid 38: e breddgraden. Republic Thunderjet hette ett av amerikanernas mest fruktade jaktplan.

4 oktober led franska trupper nederlag i Vietnam.

24 oktober stod amerikanerna och sydkoreanerna nära gränsen till Kina och kort därefter gick Kina in i kriget. Kinesiska trupper gick också in i Tibet. De allierade FN-trupperna i Korea tvingades till reträtt.

29 oktober avled Gustav V och Gustav VI Adolf tillträdde.

Den sista oktober skrev mamma till mormor Mitzi och ”C A” och det var tydligen ännu mycket groll mellan dem. ”Stig väntar på sin rätta mormor”, skrev mamma, som också firade 8-årig bröllopsdag med min far och verkade lycklig. Mitzi Häggström fyllde 60 år vid samma tid. Mor kan ha varit hos henne i Landafors tidigare under hösten, men hon var inte där på födelsedagen.

Det blev jul men ännu kom inte mormor Mitzi. I stället var Ester med på julaftonen, min låtsasmormor, som jag ändå själv upplevde som min riktiga mormor. Med var också farmor och farfar och Margit och Adolf. Troligen var också Erik med, stod bakom kameran.

Den här julen fick jag trampbilen, den bästa presenten någonsin. Den släpade jag upp och ställde bredvid sängen i min sovalkov.

I nyårshelgen spelade mamma och pappa kort med farfar, farmor, Erik och Margit. Det var vanligt på fridagarna. Ibland satt jag och följde spelet från pappas knä.

De spelade också gärna Monopol, då Viktor ofta sade: ”Jag bygge å jag bygge å ni riv!” Han var ju verkligen byggare. Han höll nu på med en stor tillbyggnad av Nolby skola, nuvarande Nivrenaskolan.

I Stockholm var det bröllop. Faster Thereses dotter Ann-Marie Gerdgard gifte sig med Sven Viklund. Tror inte att farfar eller mina föräldrar åkte ner. De hade nog inte speciellt mycket kontakt med Norrlandssläkten, men mina föräldrar och jag skulle ha mycket mer kontakt med dem framöver.

Sundsvall hade vid årets slut 31 733 invånare; Nolby - Kvissle hade 1 923; Stockvik 1 693; Matfors 1 593; Essvik 1 554; Svartvik 1 637 och Njurundabommen 1 000 invånare.

Fars inkomst under året hade varit 7 700 kronor och förmögenheten låg på 2 400 kronor.

 

 

1951

 

Det Kvissleby jag kunde uppfatta som treåring innefattade i huvudsak min gata, Metropolgatan, som smal och grusad förde från Affärsgatan till strandpromenaden, som bara var en stig längs Ljungan med en brant skogsklädd brink ner till den strida älven. Jag var ständigt förbjuden att gå fram dit. Nere vid vattnet låg Killanders tvättstuga dit mamma och många andra tanter gick och tvättade, numera kanske mest mattor och andra kraftigare textilier. Mamma hade något så lyxigt som en egen tvättstuga i huset.

På min sida gatan i riktning mot älven låg först Bergmans lilla vitmålade hus från 1870. Där bodde Aina, Nisse och min bästis Pia, som var två år äldre. Nisse jobbade vid hamnen som någon förman och han hade varit boxare och tagit hem Norrlandsmästerskapet. Han snidade trätavlor i relief, som fyllde deras hall, och han var född 1907. Aina var hemmafru, som min mamma, född 1914.

I nästa hus bodde Näsmans, som jag inte hade mycket att göra med, men det gällde ju målarmästare Bohlins också i nästa hus, som ändå far och mor kände. Därnäst fabriksarbetaren Henry Perssons och familjen Backlunds fastigheter.

Nära gatan låg sedan ett tvåvåningshus som ska ha ägts av frisörmästare Harry Kamél, som både var min frisör och ortens revypappa. I sådana fall hade han en son med polio som tittade ut från ett fönster från övervåningen på oss pojkar när vi gick förbi. Om det nu var polio. Det var vad vi trodde och vi trodde också att han satt där uppe jämt och tittade. Huset uppfördes redan 1860, men byggdes om och moderniserades av Harrys bror Axel, som var byggmästare.

Längst ner på gatan bodde Sandbergs, som ägde en industri på tomten bredvid. De gjorde staketstängsel och liknande. Sonen Karl Lennart var jämngammal med mig och tillhörde kretsen lekkamrater. Familjen verkade ha god ekonomi och villan tillhörde de modernare. Karl Lennart kunde också visa upp nymodigheter som bandspelare, fast det var med metallsträng, så kallad magnetofon.

Mot Affärsgatan var det ett långt obebyggt gärde, förmodligen med högt gräs för jag minns aldrig att jag lekte där. Det var en liten backe från vår tomt ner på gärdet och den utnyttjade jag flitigt på vägen med kälkåkning. Mer trafik var det inte på Metropolgatan, som höll kanske tre meters bredd, än att vi barn kunde använda den för olika lekar. Det var nog inte många där som hade bil så här i början av 50-talet. Pappa hade det inte, och jag tror att farfar sålt sin stora bulliga amerikanare.

Längst ner vid Affärsgatan låg Nordin och Tolfs charkuteri, som jag inte har några särskilda minnen av.

På södra sidan (Norra) Metropolgatan vid Affärsgatan låg biograf Metropol med Café. Det sistnämnda hade nog nu vid 50-talets början blivit Centralaffären, en manufakturaffär med textilier. Men huvudbyggnaden var ännu biograf. Fru Ljungberg, som hade drivit biografen hela 40-talet, hade dött 1950 och den drevs nu av dödsboet under ledning av Bertil Engström, en jovialisk typ i ett stort hus vid Affärsgatan, som jag besökte en del då de hade en pojke i samma ålder. Bion såldes sedan till Lambert Andersson som ägde flera biografer i länet. Olle Karlsson var maskinist hela 50-talet och nästan hela 40-talet och fram till att biografen stängdes 1961. Huset revs 1964, vilket onekligen var en av många byggnadsskandaler under 60-talet.

Bakom Metropol, som hade torrdass på gården, fanns också ett långt obebyggt gärde fram till Rosa Lundgrens rödmålade tvåvåningshus. Hon hyrde ut rum till arbetare och jag minns att det mest var finnar som bodde där. Österut, men det kan ha varit på Rosas tomt, fanns några bodar och utanför stod flera skrotbilar uppställda, där vi barn gillade att leka. Jag minns hur jag satt vid förarplatsen och rattade bland glasspritter och trasiga reglage. Det tycks ha varit Axel ”Kake-Nocken” Isaksson och Hilding ”Spanarn” Ridderström som hade ett litet skrotupplag där. De fraktade skrot på en cykel med flak och de sålde också fisk.

Nästa hus ska vara Love Branders lilla stuga, där sonen Jan Krister var min bästa lekkamrat, tillsammans med Pia. Jag minns det som att deras stuga var ännu mindre än Pias. Jan Krister Brander startade senare Branders Guld i Sundsvalls centrum.

Sedan kom murare Bergströms vita tvåvåningshus och skräddarmästare Aarmas Aaltolas lilla rödmålade stuga med verkstad. Dottern Anna-Lisa lär ha bott i gäststugan på tomten tillsammans med maken och konstnären Sune Blomqvist, men jag vet inte om det var vid denna tid. Jag hade aldrig någon kontakt med Sune Blomqvist.

Däremot var jag ofta i sadelmakare Ernst Hjertströms flerfamiljshus från 1920. Sonen Lennart var jämngammal och vi lekte ofta indianer och cowboys kring längorna av uthus på tomten. I huset bodde också skräddare Anderssons familj, bland flera andra.

Min farfar och farmor bodde på andra sidan Affärsgatan vid en liten brant gatsnutt som snart skulle klippas av den nya Riksväg 13. Nedanför låg Njurunda Bilfrakt med ett tankställe. På vägen dit låg även en kiosk, men den kiosk jag minns bäst var Skoglunds glasskiosk, som låg hundra meter norrut på Affärsgatan. Jag kan ännu känna smaken av vaniljglassen. Skoglund gjorde glassen själv i hemmet där bakom och jag har vid få tillfällen senare i livet smakat så god glass.

Jag hade släkt också längs den Södra Metropolgatan, men jag minns inte att jag någonsin var där eller hade någon kontakt med dem. Längst ner vid Affärsgatan låg fabriksarbetaren Frans Svärds hus, med - i likhet med fastigheterna norrut - ett stort gräsbevuxet gärde uppför backen där änkefru Ängs fastighet tog vid. Det var då mittför vårt hus, söder om Rosa Lundgren. Nästa hus österut tillhörde fabriksarbetare Oskar Karlsson. Och i nästa hus, ett vitt 1½ planshus skulle min mormor Ida och hennes barn ha bott. Min moster Ottilias son Kalle Andersson bodde där fram till kommunens inlösen på 60-talet. Men jag kan inte minnas att jag hade kontakt med någon i Andersson – släkten under hela barndomen. Min mormor, det var Ester, farbror Adolfs maka, Ester Edlund. Hon fanns med i den rollen hela barndomen, då jag till stora delar inte heller hade kontakt med mammas styvmor Mitzi. Jag minns att jag satt i trappan upp från hallen och såg mormor Mitzi hastigt ge sig av med resväskan i handen. Det syns i breven att det var en hel del bitterhet och när det skar sig, som mellan henne och mamma kunde det dröja år innan de försonades.

Men mormor Ester ställde upp och jag tyckte nog mest om henne av alla mina släktingar och hon tyckte nog också mycket om mig – hon fick inga egna barn. Desto smärtsammare var det för oss båda att efterhand avveckla denna nära relation, när Mitzi åter kom in i bilden efter några år.

Men så var det inte ännu 1951. Jag minns att mamma hade ärenden bort till Södra Metropolgatan, utan att jag för den skull följde med, och då var hon troligen till Anderssons.

Vid den här tiden, i början av 50-talet, kan Lailas morbror August Andersson ha bott där, han var då 68 år och ogift. Eller så hade moster Ottilias son Kalle Andersson redan flyttat in. Han var då 43 år. Mormor Ida dog 1935.

Jag hörde berättelser om ”Rölina”, en ”häxa” som bodde nära Anderssons. Hennes pojke var visst rödhårig och predikant. ”Rölina” botade far från halsböld genom att symboliskt spika upp den i ett träd. Han var sedan fri från halsböld ända tills någon kapade ner trädet!

Konflikten mellan Mitzi och mamma hade inte briserat ännu i början av det här året för i ett brev till Mitzi från januari uttrycktes ännu inga hårda ordalag. Mamma berättade att jag haft influensa, att Viktor fått ombyggnationen av Gamla skolan och att Ester och Adolf ”skulle flytta ner”, vad nu detta innebar. Mitzi, som nu bodde i Landafors, hade också skilsmässoförhandlingar med Robert Häggström. Hon bodde inneboende hos Källström, om det nu inte var en ny sambo.

Under vintern kunde man lyssna på Lennart Hyland i Karusellen och läsa att Anita Ekberg valdes till Fröken Sverige. Schlagerlistorna dominerades av Adress Rosenhill, Tennessee Waltz och Goodnight Irene.

Den 19 februari avled författaren André Gide, men jag tvivlar på att någon i familjen kände till vem det var. Däremot följde man gärna Mora Nisses framfart i skidspåren. Han gjorde rent hus under SM i Söderhamn. Bandy var också stort. Snoddas hette en stjärna i svenska mästarna Bollnäs.

En natt, när jag legat krasslig med feber några dagar, vaknade jag plötsligt, blev skrämd för något och rusade ur sovrummet och nerför trappan, jagad av ett monster. Det var pappa som hade hört mig yra iväg och sprungit efter! Jag sov i en liten avbalkning i föräldrarnas sovrum.

I april undertecknades Kol- och stålunionen, ett slags embryo till det som skulle bli EU, mellan Västtyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Belgien och Luxemburg. Men många städer i Tyskland och Polen var ännu i ruiner, exempelvis Warszawa.

Faster Margit Viktoria Hägglund gifte sig med lagerchefen Erik Bertil Byström från Härnösand i Lögdö kyrka, med efterföljande mottagning i Holmgården till musik av Söderman.

Lagom till sommaren förlängdes semestern till tre veckor, som min familj gärna tillbringade i Armsjön; ett stadigt mål även för andra släktingar och vänner. Jag fyllde fyra år där ute. Vid denna tid hade färgtevesändningar startat i USA, medan vi väl knappt hört talas om tv. Vid denna tid erövrade också Kina Tibet och Dalai Lama flydde till Indien.

Pappa blev inkallad till repövning och Malmö FF vann Allsvenskan i fotboll. ”Stålfarfar”, Gustav Håkansson, 66 år, vann cykelloppet Haparanda – Ystad utom tävlan ett dygn före de andra.

I augusti släpptes kafferansoneringen, liksom ranson­ering­en av varmvatten. Fredstidsförhållanden rådde äntligen igen. Mor drog ihop Juntan: Gunborg, Ingegärd, Anna Greta, Aina och Anna. De skulle ha återkommande bjudningar i många år framåt.

I oktober började Danmark med tevesändningar och snabbköp introducerades i Sverige. Den moderna tiden kom närmare.

Men i Kvissleby fanns ännu inga snabbköp och vi hade ännu ingen bil, men verkade stadigt få låna Adolfs Morris Minor. Han och Ester bodde nu i Njurundabommen, i ett stort hus nära viadukten mot Forssa tror jag. Kanske lånade vi den när vi hälsade på Margit och Erik i deras nya lägenhet på Hovsgatan i Härnösand.

Fastän farfar hade en omfattande verksamhet skar det sig mer och mer med pappa om hur den skulle bedrivas. Pappa hade ju utbildat sig och var troligen mer ordningssinnad än farfar, som tog på sig jobb i första hand och skötte den med tiden allt mer omfattande administrationen med vänster­handen. Pappa började söka andra jobb. Hans inkomst under året var 9 400 kronor och förmögenheten 1 300 kronor.

I Milano härskade GreNoLi och Statsminister Erlander fyllde 50 år. En storfilm under året var Hon dansade en sommar med Ulla Jacobsson. Småländerna Cyrenaica, Tripolitanien och Fezzan bildade det nya landet Libyen.

Julaftonen firades i vårt hus i Kvissleby och jag fick en stor herrcykel, antagligen ungdomsmodell 16 tum, men jag var ju liten i växten. På en bild står jag allvarlig, snarast skräckslagen, bredvid denna cykel som jag inte kunde ta mig upp på utan hjälp. Jag minns att jag ställde den mot staketet för att kunna klättra upp och när jag skulle av måste jag rulla fram till ett staket igen, det var knappt jag nådde ner till tramporna.

 

 

1952

 

Snoddas slog igenom med Flottarkärlek och den första vätebomben provsprängdes över Bikiniatollen.

Granndottern Pia var nog min bästa kamrat. Hon var sex år, jag var fyra. Vi samlade bägge bokmärken och bytte ofta med varandra. Det hände att jag sov över hos henne då våra föräldrar var på kalas. Jag minns inte vem som var barnvakt, men vi tilläts byta bokmärken halva nätterna. Tror att det var någon av Pias släktingar, men min ”mormor” Ester såg gärna till mig.

Vinter OS avgjordes i Oslo, men jag har ännu inga minnen av det. Men jag minns att min andra bästis, Jan Krister, som också var sex år, skrämde mig genom att ropa med läpparna mot fönsterrutan. Det blev ett förfärligt förvrängt ljud.

En annan gång var mamma och drack kaffe hos Jan Kristers mamma. De såg då några främlingar passera på Metropolgatan. ”Såg du trollena som gick förbi?” sa min mor, varpå Jan Krister hoppade till och raskt smög ut.

Det var mycket snö och jag var ofta ute. Med skidor, spark eller min kära rattkälke.

Backhoppning på Gumsekullen drog till sig svenska eliten och massor av åskådare vilket framgår av en bild över Affärsgatan den 17 februari, sedan det varit tävlingar. Strömmar av sport- eller heldagsklädda människor flanerande i en ännu ganska pittoresk miljö.

Den här vintern byggdes timmersorteringen i Ljungan om. Ett helt nytt system byggdes på Skottsundssidan och den gamla på Nolbysidan revs. Sorteringen eller Skiljet i nedre Ljungan var ett påtagligt inslag i Kvissleby fram till det upphörde 1969. Jag märkte nog mest av det ständigt gnekande ljuden från bommar och linor, men även anblicken av denna mosaik av bommar och timmerbrötar är sammanknippad med barndomen. Men hade jag varit född tidigare hade jag sannolikt också jobbat som flottare en tid. Det behövdes många unga män när timren störtade fram som värst i vårfloden.

Men som liten pojke brukade jag nöja mig med att knacka is på gården framför bron och garaget när våren kom. Jag ”gjorde sommar”, som jag sa. Ibland hade jag hjälp av Karl Lennart, en kamrat som bodde längst ner på gatan.

Pappa och farfar kom inte överens om hur firman skulle drivas och far sökte andra jobb med hjälp av sina skolbetyg och intyg från den tekniske direktören på Svartviks Sulfitfabrik, Ingmar Eidem. Han använde Adolfs Morris så ofta nu att han i gengäld skötte service och smärre reparationer.

Den 26 maj upphörde krigstidens ockupation av Västtyskland som därmed blev självständigt och den 13 juni blev ett svenskt sjöflygplan, en Catalina, nedskjutet av sovjetiskt flyg utanför Gotland.

Till midsommar åkte vi upp till släkten i Salberg i norra Ångermanland, men nu var också bilägarna Ester och Adolf med, de var ju bägge från trakten. Doris och Einar bodde med barnen Arne och Ann Sofi i särskilt hus med ladugård. Det var där vi brukade bo vid besöken. De hade kor och grisar och höns och även en stor häst. Arne var händig och hade byggt vattenhjul och kojor på gården som han gärna visade mig.

Einars bror Henrik bodde i en mycket mindre stuga, som var födelsehemmet för dem bägge och för både Adolf och min farfar Viktor. Han bodde där i två små rum med sin hushållerska Berta och hennes dotter, som bara var något år yngre än Ann Sofi. Berta torde väl ha varit Henriks sambo, med modernt språkbruk. De hade också en stor ladugård och en del djur.

Den 27 juni åtalades Kurt Hajby för utpressning efter en homosexuell relation med kung Gustav V.

Vi fortsatte att låna Adolfs Morris och i juli åkte vi ner till Stockholm och bodde där hos hans tvillingsyster Therese på Kungsholmen. Jag minns att hon bodde högt upp, kanske 4-5 våningen och jag minns ljuden nedifrån gatan, ett pinglande, mullrande, skramlande, tutande, som förstärktes av gaturummet, det som jag i medvetandet har samlat som ”stadsljud”, karakteristiska för en stadsvåning.

Det var långt till Stockholm. Vägen genom Hälsingland var ännu en krokig grusväg på många ställen och vi brukade övernatta i Gävle, eller snarast i Furuvik, där vi tältade eller hyrde rum. I Gävle blev det ofta besök på konditori och i Furuvik ett besök på djurparken.

Jag fyllde fem år och de olympiska sommarspelen i Helsingfors avgjordes och Sverige fick 12 guld; var ännu en stormakt inom sport, även om det inte blev något friidrottsguld. Pappa var på inget vis fanatiskt sport­intresserad, men han följde med visst intresse stora tävlingar och i radio och dagstidningar följde han någorlunda med. Jag tittade på bilderna i tidningarna och försökte utan framgång tolka texterna. Ingemar Johansson diskades för passivitet i OS- finalen och det var nog inte många då som kunde gissa att han var en kommande boxningsvärldsmästare. Tjecken Emil Zatopek vann både 5 och 10 000 meter och Maraton och var ett av de få namnen jag lärde mig.

Det var kapplöpning mellan Atlantångarna och ”United States” vann Atlantens blå band. Argentinas älskling, Evita Peron, avled.

Dansfilmen Singing in the rain hade premiär i Sverige och jag är säker på att mina föräldrar kände sig som Gene Kelly och Debbie Reynolds. Under hösten köpte de också den första egna bilen, en Austin A 40 Somerset, som bara rullat ett halvt år. Vad jag minns så köpte farfar Viktor en likadan. Fick de paketpris? Den var bullig och gul, men jag minns inga resor med den.

Annars var Viktor gärna på fisketur med svärsonen Erik, både lokalt och uppe i fjällen. Han och Alfa fick också stor­slaget besök från Amerika. Kunde vara en kusin till Alfa, en av Idas syster Marthas söner med fru. Jag minns att besöket väckte uppmärksamhet i Kvissleby; att folk var ute och tittade på Amerikabesöket! Jag fick en silverdollar av dem.

Det var ofta kaffebjudningar med sju sorters kakor, vilket antagligen kändes lyxigt efter krigsårens ransonering. Man hade ofta spel framme också: Monopol, Kinaschack, spelkort.

Margit och Erik hade flyttat in i nya lägenheten på Hovsgatan i Härnösand.

Europas största vattenkraftverk invigdes i Harsprånget i Lappland.

Barnens Dag firades mer ordentligt på den här tiden. I Kvissleby kunde det vara karneval och tivoli. Nu var det fest på Värstaborg med fiskdamm, där mamma tillhörde de ansvariga. Det kan förresten ha varit en julgransplundring också. I varje fall hade mamma köpt in dussintalet små racerbilar i plåt, som jag fick leka med veckan före festen. När festen kom såg mamma till att jag fick en av bilarna när jag fiskade, men då hade jag lekt med en massa bilar och tyckte att en var fjuttigt, så jag hade velat ha en sådan där flärp som vecklades ut när man blåste i den och som många andra fick. Så jag minns att jag stod i ett hörn och grät efter fiskdammen innan jag uppmärksammades av mamma och fick en flärp.

Det blev sensommarturer med nya bilen till Armsjön, Härnösand och till Salberg och till farfarsfars grav i Gideå. I Salberg roade de mig genom att släppa ut grisen som nöffade omkring på gårdsplanen.

Byggmästare J W Hägglund, d v s min farfar, hade en hel del jobb den här hösten då pappa höll på att lämna firman: Ombyggnad av två bostadshus och en ladugård i Galtström; en mjölkkammare och bjälklag till fodermagasin, en ombyggnad av garage, betongbinge i berg och schaktning för avlopp och vatten, allt detta i Galtström. Reparation av tak i Nyhamn; byggnad av träkar och större uthus i Svartvik; byggnad av källare i berg i Vapelnäs; ombyggnad av Nolby skola i Kvissleby; ombyggnadsarbeten i Öjestrand; nybyggnad av verkstad i Skottsund; ombyggnadsarbeten hos Bröderna Petterssons i Sundsvall; ombyggnad av bostadshus, garage och pannrum hos Bertil Engström i Dingersjö, samt byggnad av bostadshus för Henning Törnkvist i Kvissleby. Viktor hade för att klara dessa jobb 63 anställda.

I Stockholm invigdes tunnelbanan till Vällingby den 26 oktober och en månad senare flög SAS sträckan Los Angeles – Köpenhamn via Arktis.

Julafton firades hos oss i Kvissleby tillsammans med farmor och farfar, ”mormor” Ester och faster Margit. Troligtvis var också Erik med, han skötte nästan alltid kameran och Adolf var nog också med, åtminstone en del av julen. Bilder visar julmiddagen med levande ljus och vi dricker öl och julmust. Margit ser glad ut på alla bilder, verkade lycklig och hon såg väldigt bra ut. Min far och mor såg oftast glada ut också och de såg också bra ut.

Erik och Margit hade köpt en liten Fiat 500, som Margit sitter i högt uppe på ett berg med utsikt över Härnösand, där de bodde. Men troligen var det Erik som körde, han jobbade i bilbranschen.

Mammas yngsta moster Hulda, som hade blomsterträdgård och butik, fyllde 60 år.

Pappas inkomster under året var 10000 kr och förmögen­heten var 13000 kr. Sistnämnda hade ökat kraftigt på ett år.

 

 

 

Stig Hägglund