travelbug

Stan Products                        © Stig Hägglund (2011)

Resa på Irland

14 juni – 30 juni 2011

Dag 2

15 juni

Kilkenny

När ett svagt ljus gav lite ledsyn gick jag ut och pinkade. Viktoria hade klagat en bra stund. Hon försökte inte ens att slumra lite som de andra. Men det var förstås också trångt och svårt. Vi stod stilla tre-fyra timmar och jag slumrade kanske halva den tiden.

När strimmor av ljus dök upp på himlen vid ½ 4 fortsatte jag färden på N9 vilket var en miss då det visade sig vara tollroad, som det inte sedan var någon chans att slinka ut från. Jag stannade och klagade hos vägtullkontrollanten.

”Går det inte att vända, jag ska till Kilkenny?”

”Kilkenny? Den här vägen går till Cork eller till Limerick! Du skulle ha tagit av N7 tidigare!”

”Ja, ja, jag vet, men det är mörkt och jag visste inte… måste jag ta den här vägen nu då?”

”Ja, det går inte att vända. Du får köra till …” och han gav en krånglig beskrivning hur jag skulle köra för att ta mig till Kilkenny.

”Som tur var kostade inte tullvägen särskilt mycket, 1,8 euro, och det var bara att fortsätta. Det var bara enstaka långtradare på motorvägen och det var ännu morgon när vi nådde Cashel och svängde av för att se den berömda tusenåriga borgen Rock of Cashel i gryningsljuset. Borgen var klädd med byggnadsställningar och syntes högt över den lilla staden, svart och mystisk, och jag körde upp den gata som ledde till borgen, men som blev allt smalare tills det var tvärstopp framför en port. Jag tvingades backa ner en lång bit och såg då förbudsskyltar och jag fick vända och körde mot enkelriktat och var ett tag på fel sida vägen och gjorde andra konstiga och sömniga manövrer innan vi hittade en vanlig landsväg till Clonmel.

I staden Clonmel fanns ett nattöppet Texco där vi klockan fem på morgonen kunde proviantera med te och kaffe och bröd och dryck och mat. Vi fyllde en hel vagn för 30 euro och nu hade det ljusnat och jag kände mig säkrare vid ratten på vägen till målet Kilkenny. Dessutom fann jag ladduttaget till mobiltelefonen som flickorna ojat sig över under resans början. En resa utan uppladdade mobiltelefoner föreföll otänkbar.

Trakten var kulligt grön som i södra England och snart hittade vi också en campingplats, även om det ännu var för tidigt att slå läger där. Folk sov ännu i sina tält och husvagnar. Men det var gott om plats och vi körde in till morgonens Kilkenny och parkerade alldeles bredvid det fina slottet med anor från 1172. Vi var så tidiga att inte parkeringsmätaren ännu krävde pengar och vi satt där och åt våra inköpta frukostsmörgåsar innan vi gick ut och tittade på den stillsamma staden.

Slottet togs över av familjen Butler 1391 och de bodde där ända till 1935, då de flyttade till en mer överblickbar byggnad på godset som nu hette Butler House och hade en berömd trädgård som fick besökas. Man hade slottet kvar ända till 1967 då underhållskostnaderna blivit för stora och de sålde slottet till staden för 50 pund.

Över High street tornade St Camice´s cathedral, landets näst största medeltida kyrka (efter St Patric´s i Dublin). Vi gick 1600-talsgränden Butter Slip till fina St Kveam street och tillbaka längs Rose Inn street med flera spännande butiker och tyckte att Kilkenny verkligen var mysigt.

Vi återvände till campingplatsen och fick klartecken av ägaren att sätta upp tältet trots att klockan ännu inte var mer än 11. Han tog xx euro och berättade att Sverige var ett av de länder han helst ville åka till.

”När är det bäst att resa där”, undrade han.

”Tja, nu!”

”Då jag har som mest att göra här”, konstaterade han. ”Hösten då?”

”Riktigt bra om man inte tältar”.

”Jag har husbil.”

”Perfekt!”

Sedan vi rest vårt läger gjorde vi en runda till i Kilkenny. Körde i bilkö över St John´s bridge och provianterade med mer öl, nu även irländskt, och cider, som det fanns flera sorter av.

Solen värmde under eftermiddagen så att jag kunde sitta i badbyxor framför de ostyriga tälten. Vi försökte sätta upp de två tälten – ett fyrmanstält och ett tremanstält – bägge med förgårdar så att det liksom såg ut som ett tält, ungefär som det vi använde förra sommaren, men som tog in vatten, dvs ett tält med två sovutrymmen och ett stort gemensamt rum i mitten. Detta för att inte riskera att betala för två tält. Nu hade vi satt upp dem för tätt, så inget av förtälten fungerade. Men som tur var behövde vi inte sitta där, även om Viktoria, som skydde solen, försökte. Anna hade somnat på en filt mitt i solen och det blev då å andra sidan för mycket.

Jag kokade spagetti, värmde pastasås och stekte bacon på stormköket och drack en Beamisch Irish stout – ett jättegott guinnesslikt öl från Cork. Campingplatsens katt iakttog mig uppmärksamt. Gården som drev campingplatsen var framför allt ett stuteri och platsen omgavs av hästhagar och Katarina var flera gånger runt och hälsade på hästarna. Det kändes sakta bättre och bättre att vara på Irland trots den tuffa natten och bristen på sömn, då barnen i kör stönade: ”Vi längtar tillbaka till skolan. Inget kan vara sämre än det här!

Stig Hägglund