A Min Släkt 3
Stan Products © Stig Hägglund (2012)
A Min Släkt
1470 - 1946
Avsnitt 3
1873 - 1898
Inledning
Den här skildringen börjar då Viktors Hägglunds föräldrar flyttar till Salberg i Ångermanland och Alida Anderssons föräldrar flyttar till Njurunda. Viktor kommer till världen, liksom Alfa och Alida i Njurunda.
1873 - 1888
Oscar II var kung. Sverige var i union med Norge. Under 1873 tvingade branden i Pallinska huset i Stockholm fram beslut om ett organiserat brandväsende, medan Choleran spred död över landet.
Myntkonventionen beslöt att ersätta Riksdalern med Krona från 1875. Samma år inträffade också en svår olycka då Vulcans Tändsticksfabrik i Tidaholm brann ner och 44 arbeterskor innebrändes, de flesta var flickor mellan 18 och 20 år.
I Sundsvall stod en privat smalspårig järnväg klar mellan Sundsvall, Matfors och Torpshammar. För ändamålet byggdes en ståtlig station i Sundsvall som nu är Casino. I Svartvik byggde disponent Dickson en ångsåg 1873-4.
Statsministerämbetet infördes 1876 med Louis De Geer som den förste. Försvarsfrågan fällde denna och flera följande regeringar. De Geer och kungen ville se en försvarsuppbyggnad, men det ville inte oppositionen. På 1880-talet hade kungen också fått backa första steget i sin omhuldade union. Norge skulle efterhand frigöra sig de kommande decennierna.
De stora bränderna fortsatte: 1876 brann Söderhamn och det mesta av innerstadsbebyggelsen försvann. Detta år dog också kompositören August Söderman, känd för Ett Bondbröllop och många andra kära stycken.
Som exempel på utskänkning kunde man på 1870 – talet i Stockholm serveras Bellmanssoppa på Restaurant de France på Stora Nygatan 5 eller i Stockholms Biffstekslokal på Smålandsgatan 20 serveras Kaffefrukost och Sexor med varma kötträtter à 50 öre. Två rätter mat 50 öre, att välja efter matsedel, såväl till hemtning som att spisa på stället.
Gustaf Jahn hade goda råd om barnuppfostran i hemmet: Begynn tidigt, då barnet är mellan 1 och 2 år, använd käpp eller ris. Slå sällan, men när du straffar, se till att slagen känns ordentligt. Och det är Fadren, som ska utdela slagen, modren är för vek.
1876 hölls den första stora Världsutställningen utanför i Europa, i Philadelphia, USA, vilket då sammanföll med nationens jubileum. Även Uppsala universitet firade jubileum, 400 – års, men året därpå, med stora fester och en kantat skriven av akademiledamoten Viktor Rydberg.
1878 ställdes Riket i ordning på så vis att Metermåttet, Kilogramvikten och Normaltid infördes.
Efter nästan 100 år återlämnades den sista svenska kolonin Sankt Barthélemy till Frankrike. Folkomröstningen på ön hade gett resultatet 351 – 1 till Frankrike!
Detta år hölls också den fjärde stora Världsutställningen i Paris. Då ville Frankrike visa att man hämtat sig från krig och uppror och återta en ledande internationell roll. Men det mest sensationella stod en amerikan för: Edisons elektriska ljus illuminerade utställningsområdet.
1879 slog August Strindberg igenom med romanen Röda Rummet. Denne medlem af Stockholms Bohème... förtjenar att läsas, skrev giganten Viktor Rydberg och boken nådde också oväntat stor framgång.
Som det andra stora tecknet på samhällsförändringar inträffade den första stora arbetarstrejken i landet, Sundsvallsstrejken, då 5 000 sågverksarbetare längs hela bukten lämnade sågarna och marscherade till Skarpskyttefältet vid Vindskärsvarv. De strejkade under 10 dagar från 26 maj och skälet var att den redan knappa lönen sänkts med bortåt 20 %.
Sundsvall hade växt kraftigt de senaste decennierna, från 2 837 invånare år 1850 till 9 000 invånare vid tiden för strejken. Från att ha varit en marknadsplats för jordbruksbygden omkring och en knutpunkt för handeln med Jämtland och Norge, hade staden blivit centrum för sågverksindustrin. Det fanns 30 ångsågar längs sundsvallskusten. Hela industriregionen inklusive Timrå och nuvarande Sundsvall hade mer än 29 000 invånare, vilket var den största stadsbildningen i Norrland. Gävle hade 18 758 invånare. Industristaden Norrköping hade 26 735 invånare.
Den stora vattensågen i Matfors hade lagts ner 1878 och det betecknas som slutet på vattensågsepoken; ångsågar tog nu vid. Skeppsvarven hade också lagts ner efter en produktionstopp 1873.
Den stora strejken slogs nu ner av landshövdingen, som kallat in militär. Strejkledarna hade ingen chans till nya jobb. Den första stora emigrationsvågen från Sundsvall till Amerika blev en utväg. Men under de följande åren kom fler och fler tecken på att det borgerliga tidevarvet hotades av socialistiska tongångar.
Som en kontrast slutfördes detta år grävningen av ett kommunalt vatten och avloppsnät i centrala Sundsvall för att förbättra hygienen. Det var bara 10 städer i landet som hade denna modernitet.
1880 avgick statsministern friherre Louis de Geer och efterträddes av grefve Arvid Rutger Fredriksson Posse.
Under våren anlände Vegaexpeditionen till Stockholm och Nordenskiöld, Palander och de andra deltagarna hyllades i nationell yra. Det mesta handlade om Vega och en armada småbåtar mötte hjältarna som rundat hela den Euroasiatiska kontinenten genom att ta sig fram längs Nordostpassagen norr om Sibirien.
1881 inträffade den första stora strejken i Stockholm, där några hundra grundläggare, bergssprängare, jordschaktare och murare marscherade över Norrbro för högre lön. Den här gången lyckades också strejken. Kanske var det också en orsak till att socialismens vindar nu på allvar tog tag i Sverige då agitatorn August Palm anlände till Malmö och Stockholm, där han förmedlade Marx, Bebels och Liebknechts budskap från talarstolen när han fick, bland annat i Lill-Jans skogen.
August Strindbergs Mäster Olof hade premiär på Nya Teatern och fick strålande recensioner.
Edison hade fått patent på den elektriska lampan året innan och denna höst installerades Stockholms första el-belysning på Gustav Adolfs Torg och Norrbro.
1882 invigdes universitetet i Lund. Nu fick också Sundsvall järnvägsförbindelse med Stockholm via den smalspåriga järnvägen till Torpshammar och därifrån SJ via Ånge och Stambanan.
Detta år hölls också den stora Allmänna Norrländska Industri- och Landtbruksutställningen i Sundsvall. Utställningshallarna låg på bägge sidor om Selångersåns utlopp och besökarna fick, utöver att se de sista tekniska landvinningarna, också information om Sundsvall och dess omnejd. Intressant att notera från stadskartan att kvarteren i Stenhammaren fanns bebyggda vid denna tid på bägge sidor om Torgplan ett par hundra meter söderut från bebyggelsen vid järnvägen och Elimkapellet.
1884 höjde norrmännen stämman mot de svenska herrarna då en konflikt uppstod mellan Stortinget och statsminister Selmer, stödd av kung Oskar II. Kungen tvingades gå med på att Selmer avgick, men hyllades av Stockholms arbetare för sin demokratiska hållning. Själv upplevde han det knappast som en triumf.
Samma år åtalades Strindbergs Giftas för sin kritik av nattvarden. Han frikändes emellertid och hyllades av allmänheten.
Velocipedåkning skapade alltmer debatt i stockholmstidningarna. Ivrarna anmärkte att i England, Tyskland med flera länder var cykling etablerat, medan det i Sverige ännu inte var tillåtet på gatorna, medan stadsmakten oroades för ökningen av olyckor och ville skärpa förbuden.
Utvandringen till Amerika låg under 1880 – talet på 20 – 50 000 årligen, vilket innebar att ungefär en procent av Sveriges befolkning emigrerade varje år.
1885 förstatligades järnvägen mellan Sundsvall och Torpshammar och restiden till Stockholm förkortades. Det var särskilt viktigt vintertid då den omfattande sjöfarten låg nere.
1888 brann både Sundsvall och Umeå:
Telegram till civilministern i Stockholm från landshöfding Ryding:
Natten till den 26 juni. Sundsvall brinner. En gräslig syn. Endast skolhuset, cellfängelset, jernvägsstationerna, Norrmalm, Stenhammaren, bryggerierna, fattighuset ännu qvarstående. Eljest hela staden nedbrunnen. Kanske närmare 9 000 personer husvilla. Var god ombestyr tält, livsmedel, pengar, jemte 100 sappörer. Flera menniskor sägas ha omkommit. Två lik förda till lasarettet.
Skönsmon i stadens södra utmarker låg utanför stadsplanelagt område och klarade också branden. Där hade en ruckelstad byggts upp som kallades Lappstaden. Bostäderna var uppförda av de inflyttade arbetarna och insprängt låg lönnkrogar och bordeller.
Alfa Nilssons släkt
Ångsågarna kring Svartviksbukten uppstod kring 1870: Nyhamn 1873. I Svartvik byggdes två sågar, 1873 och 1879.
Vid denna tid bodde Inga Kristina Schelin (11), vid skildringens början 9 år, med sina syskon: Olof, 20 år, fast han kan ha flyttat; Nils Erik, 18 år; Jonas 15 år; Petter, 12 år och Märta Matilda, 5 år, samt föräldrarna, Nils Olof Schelin (22), då 50 år och Greta Stina Nilsdotter (23) i Slätt, Njurunda.
Nils Olof och Greta Stina hade tagit över torpet i Slätt 1853 från Nils Olofs mor, Ingrid, som själv bodde kvar där till sin död. Hon och pappan Olof Schelin hade köpt torpet i Slätt 1831. Slätt är en by ett par kilometer österut från Skedlo, nära Rotvik.
Äldste brodern Olof borde ha varit den som under 1880-talet tog över torpet. Nils Erik blev fiskare och hade kokhus i Bergafjärden, "Kropan", gränsande mot Berga skiftägare. Samt Storgrapen invid Slådden.
Jonas måste ha sökt sig åt annat håll, kan ha köpt torpet i Skedlo, men det dröjde in på 1890-talet innan han gifte sig. Petter lämnade också hemmet, men vi vet inte vad han gjorde.
Inga Kristina, 15 år vid avsnittets början, var 24 år vid slutet av perioden och kan ha sällskapat med den man som skulle bli Alfas far några år senare. Märta Matilda, Magda, var 20 år, och var gissningsvis ännu hemma.
Viktor Hägglunds släkt
8 november, 1874 flyttade Jonas (18) och Sofia Ersson (19) med sina 11 barn till Salberg i Gideå, Ångermanland. Året innan, 29 september, 1873 hade det sista barnet, Gustav Leonard, kommit. Han var född i Grundsunda så familjen hade flyttat dit från Storfall strax innan. Dottern Hulda (9) var nu 12 år.
Sonen Eric Olof var 19 år och hade Olof Viktor, 2 år, tillsammans med Anna Brita Molin, som han sedan gifte sig med 28 oktober, 1877. Olof Viktor blev Ing - Britts farfarsfar. Troligtvis blev de kvar i Grundsunda. Kanske tog över torpet, för de bodde i Grundsunda innan de 18 oktober, 1883 flyttade till Njurunda. Det var troligen nu de tagit sig namnet Lundkvist, liksom Erics ett år yngre bror Johan också gjorde. Året innan, 8 juni, 1882, hade Eric och Anna fått Andreas Helmer och i Njurunda kom Erik Kondrad, född 23 april, 1884, som skulle bli farfar till Iris Persson. 15 november, 1887 kom fjärde sonen Jonas Gottfrid. Det var alltså tio eller kanske bara nio barn som flyttade med till Salberg.
Jonas Ersson köpte ett torpställe i den by som enligt historieupptecknaren Helge Lundqvist bildats precis 100 år tidigare. Det var då ”förre kronobåtsmannen Eric Larsson - Lydig och hans hustru Sigrid Jonsdotter köpte ett skogsområde av Flärke byamän… och uppförde nybygget Salberget”. Jonas Ersson - Eriksson blev med tiden 96 år gammal och Gideås äldsta person.
Men det var ändå nu, under 1800-talets senare del, som den större inflyttningen ägde rum. Staten gav 10-års skattefrihet och andra förmåner till nybyggare i Norrland. Torpet låg norr om Abborrtjärnbäcken. By - delen Abborrtjärn hade uppodlats redan 1840-50-talen. Fastighetsbenämningen var Flärke 4:33 och ligger – om jag minns rätt - längs vägen mot Nordmaling.
Matthias Brömster Hägglund (16b) och Brita Ersson Mårtensdotter Hägglund (17) flyttade också från nuvarande Västerbottens län (men landskapet Ångermanland, då trakterna kring Lögdeälven, forntida som ännu, ligger i Ångermanland) till Västernorrland med sina barn till just Salberg, fast året senare, 1875. De köpte den så kallade "Saluliden" av bonden Johan Edlund i Flärke. Marken sträckte sig en bit från vägkorsningen där huvudvägen idag går genom byn ända till torpet norr om Kotjärnsbäcken och har nu fastighetsbeteckningen Flärke 4:45 – 4:102.
Ungdomarna i familjerna Hägglund och Ersson umgicks uppenbarligen flitigt. Jonas och Sofias dotter Hulda gifte sig så småningom med Per Hägglund (8).
Pers bror Jonas Arvid gifte sig med Anna Karolina Jonsdotter, som enligt mina första källor var en syster till Hulda. Detta motsägs dock av ett senare dokument där Hulda inte har någon syster med det namnet. Efternamnet stämmer dock. Jonas och Anna köpte 1884 ett område norr om Kotjärnsbäcken, som nu har beteckningen Flärke 4:101. Jonas och Annas son Johan tar så småningom över stället.
En av Pers systrar for till Wasatrakten i Finland och gifte sig rikt.
Det var vid den här tiden som den första skolan startade i Salberg, även om den inte hade en särskild lokal utan flyttade runt där lokaler och lärare fanns.
Från byns tillblivelse och fram mot slutet av 1800-talet hade Salberg bättre vägar till, och mera kontakt med, Nordmaling i nuvarande Västerbottens län, än med Gideå och Flärke i Västernorrlands län. De nybyggare jag nämnt här kom från Lögdeområdet och Nordmaling och hade släkt kvar där. Dessutom fanns där mera arbete i form av sågverken i Hyngelsböle, Rundvik och Norrbyskär och järnbruket i Olofsfors. Byborna levererade träkol till sistnämnda. Vägen gick torrt över sandåsar.
Men ortsbornas kyrka låg i Gideå, byggd 1806, och dit var man tvungna att ta sig över fuktiga myrmarker. Vägen gick via Grytsjön, över Stormyran. Vid tiden för mina släktingars inflyttning till Salberg ökade sakta kontakterna med Flärke och man började använda en fäbodväg. Den gick fram till Pers ägor vid Kotjärnsbäcken. Den var torrare, men ändå så gropig och spårig att resande hellre gick bredvid än åkte med vagnen efter hästen. 1883 uppodlades by - delen Kilen.
Alida Anderssons släkt
I Svartvik, Njurunda byggde Dickson Östra Sågen 1873-4. Efter några år utökades denna med hyvleri och torkhus. Han hade sedan tidigare en såg i Matfors.
Enock Andersson (14) flyttade före familjen upp till Medelpad. Han blev diversearbetare och bodde först som inhysning i Nolby. Familjen flyttade efter till Nedansjö mellan Stöde och Matfors, där Enock fått jobb som flottare vid Dicksons sågverk.
Varför man flyttade från Blekinge ända upp till Sundsvallstrakten är en intressant fråga. Men Småland och troligtvis också Blekinge var utflyttningsområden under andra halvan av 1800-talet, medan Sundsvallsområdet var ett av världens främsta trävarudistrikt och drog till sig folk långväga ifrån. Blev ett mindre äventyrligt alternativ till Amerika.
I Nedansjö fick Ida Andersson (15) 1877 sitt första barn efter norrlandsflytten: sonen Axel. Året efter kom Ottilia, men nu hade familjen flyttat till Svartvik. Då stod nämligen Nya Sågen i Svartvik klar och Dickson lade ner sågen i Matfors. Familjen Andersson flyttade med. Enock jobbade där när Sundsvallsstrejken ägde rum 1879. Han kanske fanns med på Skarpskyttefältet.
1881 föddes dottern Albertina Viktoria, kallad Tora, i Svartvik.
1882 bildade Dickson Svartviks AB och samhället växte med tilläggsindustri och arbetarbostäder.
Det kan vara vid denna tid som familjen flyttade till Grindbacksmon i Kvissleby, den del av byn som låg närmast Ljungan. Sonen August har Njurunda som födelseort 1883 och han döptes i Svartvik. Enock jobbade nu som kolare.
Otto Leander (6b) föddes 1885 i Svartvik, sonen som skulle starta och namnge en cirkus. Dessutom blev han min mors styvfar.
Tre år senare, samma år som den stora branden i Sundsvall, föddes min mammas mor, Alida Viktoria (7). Drygt åtta månader tidigare hade hennes far Enock (14) dött på det mest fasansfulla sätt då han ramlat ner i en kolmila! Enock dog 28 augusti, 1887 och Alida föddes 23 maj, 1888. Att ha avlat min mormor Alida måste ha varit bland det sista han gjorde i livet!
1889 - 1898
1889 invigdes Gustave Eiffels djärva 300 meter höga torn till Världsutställningen i Paris. Det stod som ett utropstecken för den framtidstro och tekniska utveckling som ägde rum kring sekelskiftet. Det omstridda tornet blev finansierat av intäkter redan första året.
Under det här decenniet började glödlampan, telefonen och elektriciteten spridas över världen och det kändes att det var en ny värld i danande. När bröderna Lumière höll sin första filmvisning i Paris kändes det bekräftat.
I Sverige bildades Det socialdemokratiska partiet 1889 och tidningen Socialdemokratens ansvarige utgivare Hjalmar Branting fälldes för hädelse av en jury där bland annat författaren och professorn Viktor Rydberg medverkade. Men han verkade inte ha haft så tuff tillvaro på Långholmen.
Detta år hittades, utanför Svendborg i Danmark, liken efter löjtnant Sixten Sparre vid Skånska dragonregementet och lindanserskan Elvira Madigan vid Cirkus Madigan i Sundsvall, vilket gav upphov till skillingtryck och romantiska legender. Under en månad hade Elvira Madigan uppträtt på cirkusmanegen på Stenkrossplan i Sundsvall. Cirkusfamiljen var inkvarterad i Tivolibackens hotell och restaurang Rullan, varifrån Elvira rymde en sommarmorgon genom att fira sig ner från fönstret med ett rep för att förenas med greve Sparre. Elvira var 23 år och en flitigt uppvaktad skönhet med långt ljust hår och föräldrarna höll henne inspärrad mellan föreställningarna.
Skriftställaren Johan Saxon Lindström gav ut tidningen Norrlänningen i staden och han umgicks med familjen Madigan – Elviras mor kom också från Sundsvall – och det var han som skrev det berömda skillingtrycket:
Sorgerliga saker hända,
än i våra dar minsann
sorgeligast är dock denna,
om Elvira Madigan… i nio verser. Han skrev visan på uppdrag av en dam som brukade sjunga skillingtryck på Sundsvalls gator, ackompanjerad av maken på vevpositiv.
Sundsvall var ännu en rykande ruin, men nu fanns försäkringar och träindustrin hade gett många stadsbor stora inkomster och redan efter ett par år började en ny och stabilare stad av sten byggas upp. Fram till 1895 byggdes nästan 600 nya byggnader i staden.
1890 vann Selma Lagerlöf veckotidningen Iduns pris för bästa följetong med Gösta Berlings saga. Uppfinnaren John Ericsson avled och fördes efter stora hedersbetygelser i USA över till Sverige och den sista vilan i Filipstad. Yngsjömörderskan avrättades efter att ha dödat sin svärdotter och haft ett otuktigt förhållande med sonen.
1891 var det ovanligt många som utvandrade till Brasilien, den så kallade Brasilienfebern, och detta år invigdes också Artur Hazelius Skansen på Djurgården, med ryggåsstugan från Blekinge och backstugan från Orsa bland de första byggnaderna. Men det var svårt i början för honom att få in pengar till sitt stora livsprojekt.
1892 bestämdes i Sundsvall att ”syndens näste”, Lappstaden, skulle saneras. Stadsplan skulle införas och gator anläggas.
1895 stod lektor Waldenström i spetsen för moralisternas upprördhet över Oscar Björks frismålningar i Operakällaren. Detta år spetsades unionskonflikten med Norge till och krigsrisken var reell. Många röster höjdes dock emot tanken på ett krig mot broderlandet.
1896 ägde ett av våra mest bekanta bröllop rum: det på Blå Jungfrun i Kalmarsund mellan Verner von Heidenstam och Olga Wiberg, en fängelsedirektörsdotter. Vid bröllopet på den karja klippön deltog flera av tidens kulturella grädda. Där fanns Gustaf Fröding, Per Hallström, Helmer Key, grevarna Mörner och Wrangel, tecknarna Acke Andersson, Gustaf Ankarcrona och Albert Engström bland andra.
Gustaf Fröding - Sveriges mest populäre nu lefvande diktare enligt Heidenstam; som var Sveriges störste nu lefvande diktare enligt Fröding – frambar en av sina mest kända dikter som en Rim – Pokal. Senare på året kom hans diktsamling Stänk och flikar att riskera sedlighetsåtal, men frikändes.
1896 hölls också det första olympiska spelet i Aten och i Stockholm var det världsutställning, en manifestation av Sveriges nya ställning som industrination.
August Strindberg levde i exil i Berlin och Paris och upplevde sin infernokris.
Alfred Nobel avled i San Remo och boet hade en behållning på över 31 miljoner kronor och Nobel hade egendomar i Sverige, Frankrike, England, Skottland, Italien, Tyskland, Österrike, Ryssland och Norge.
1897 diskuterades under stora möten och i dagspressen om kvinnor kunde tillåtas ha kortare kjolar under promenader, för att slippa smutsa ner fållen alltså. Anhängarna av korta kjolar tycktes vinna och kjolarna fick nu sluta 10 centimeter över marken!
Albert Engström startade humortidningen Strix vars medarbetare hette Heidenstam, Fröding och Carl Larsson.
Det här året gjorde också Andrée, Frænkel och Strindberg sin beryktade ballongfärd till Nordpolen. De försvann, men ännu visste man inte vad som hänt.
Velocipeden debatterades allt flitigare i tidningarna och det var klara läger för och emot. Emot var alla flanerare som allt oftare blev påkörda och vissa näringsidkare som kände sig hotade, som kuskar och galoschfabrikanter.
1898 invigdes det nya Operahuset och Arthur Högstedts initierade Kväsarvalsen slog igenom:
En kvanting träder i salen in
för att fröjda me´ fjällan sin,
och alla rynkor bli glada i håg,
ty stunsigare kvanting man sällan såg...
En kväsarkvanting var på sin tid en ligist, en arbetslös, som i gäng drog runt i Stockholms centrum och trakasserade medborgarna. Han hade vegamössa, kavajkostym, kulört skjorta, färgglad sidenhalsduk knuten i rosett. Hans gång var likt en vaggande ankas med händerna i fickorna och kutande axlar och med en cigarett mellan läpparna.
Sverige närmade sig sekelskiftet och Oscar II var ännu kung men unionen med Norge vittrade. Stortinget visade självständighet genom att redan 1898 besluta om allmän rösträtt för norska män. Det skulle dröja ett decennium till i Sverige.
Alida Anderssons släkt
Enock Andersson (14) blev bara 41 år och Ida Andersson (15) blev 37 - årig änka. Hon kom snart ihop med Enocks kompis och arbetskamrat, den 50-årige kolaren Erik Jansson (14b), född 1837 i Uppsala län. Han var både konfirmerad och tog nattvarden och han läste hjälpligt, förtäljer kyrkböckerna. Ida och Erik kände säkert varandra redan tidigare. Erik var tillsammans med Enock den olycksaliga kvällen vid milan. Det går att spekulera kring några dunkla motiv kring denna händelse, men några misstankar röjs inte i källorna.
Erik var 52 år när Ida födde deras första gemensamma barn, John Engelhart, i november 1889. John var alltså halvbror med sin blivande cirkuspartner Otto.
23 april 1891 köpte Gustav Peter Braathens Sundsvallskonsortium Svartviks AB av Dickson.
Samma år gifte sig Ida Andersson (15) och Erik Jansson (14b) och året efter kom ytterligare ett barn, Hulda Jeanette, född 21/10 1892.
Ett skäl till att Dickson sålde verksamheterna i Svartvik var nog att sågverksindustrin nu gick kraftigt tillbaka och den andra stora emigrantvågen till Nordamerika ägde rum.
Axel Teodor lär ha rymt från lumpen och drog iväg till Västindien för att söka efter sin äldre bror Viktor Emanuel! Kan ha varit kring 1895-7. Han var då 18-20 år.
I samma veva drog också Otto (6b) iväg! Det var en äventyrlig syskonskara. Otto berättade själv i en tidningsartikel (Västmanlands Folkblad från 1956):
”Jag var hemma hos mina föräldrar i stan...”
Han menade troligen Kvissleby. Journalisten kan också ha missuppfattat (signaturen Ning). Otto vistades, enligt samma artikel, mycket hos en lantbrukare, där han retade bonden med att hellre slå frivolter och gå på händer än att hjälpa till med nyttigare ting.
”Vi var ett gäng grabbar i 10-12 årsåldern som gick på gatorna”, fortsatte Otto. ”Då kom där en blind positivhalare, Blinda Karlsson, ledd av sin fru, som tröttnat på att gå runt på gårdarna. Han frågade om någon av oss grabbar ville följa honom.”
”Det gör jag,” hade Otto svarat raskt och kilade hem till mor och packade ett knyte.
”Vad ska du ta vägen,” undrade mamma Ida.
”Jag ska bara ut ett tag,” svarade Otto.
Men det blev ett och ett halvt år som han traskade med Blinda Karlsson runt hela Sverige. Han var 12 år.
”Karlsson sjöng och spelade, men han hade en torr och sprucken röst, och så snart jag lärt mig texterna tog jag över sången. Karlsson gjorde egna visor också, som vi sålde. Folk var snälla. Bjöd på mat och kaffe och ofta på logi.”
Kringfarande artister drabbade regelbundet Kvissleby sedan länge. Trakten upplevde en befolkningsboom kring sekelskiftet då ett flertal pappersmassefabriker uppfördes kring Sundsvallsbukten. Ångsågen i Essvik lades ner 1897, men tre år senare uppfördes på platsen den första sulfitfabriken vid Svartviksbukten.
Viktor Hägglunds släkt
Johan Viktor Hägglund (4) föddes 8 november, 1889, som den andre av sju barn i torpstugan i Salberg, Gideå. Hans äldre bror Rickard hade kommit två år tidigare. Mamma Hulda (9) var vid min farfars födsel 27 år och pappa Per (Pelle) (8) var 25 år. De brukade då ännu den jord som brutits gemensamt av Viktors styvfarfar Mattias (16b), Pelle och hans bror Johan.
1891 delade Matthias och Brita Hägglund upp marken mellan sig och sönerna Johan och Per. Direkt började Per och Hulda bygga sitt torp, som senare kallades fäderneshemmet och som blev hem för min farfar och hans sex syskon. Samma år byggde också Johan och hans hustru Anna Margareta ett torp på det som blev fastigheten Flärke 4:44.
I december detta år födde Hulda tvillingarna Teresia och Adolf. Teresia den 4: e och Adolf den 5: e. Dagen före julafton 1894 kom dottern Hilma. Nu var alltså fem barn i den lilla stugan, som åtminstone då detta skrives ännu står kvar nere vid Kotjärnsbäcken: 7, 5, 3 år och den nyfödda. Rickard fick ta sig till skolan på den gamla vägen norr om Hägglundsberget. Man kan ännu skönja hjulspåren.
Jonas (18) och Sofia (19) Erssons torp tog yngste sonen, Huldas bror, Gustav över 1897, sedan han gift sig med Evelina Eriksson från byn. Året innan, 30 september, 1896, hade de fått sonen Gustav Bernhard Gustavsson. Evelinas föräldrar, Johan Eriksson och Anna Stina Matsdotter, hade flyttat till Salberg vid samma tid som Gustavs och Pers föräldrar (1875). Det var alltså en ström av familjer från Västerbotten 1894-5, vars ungdomar dessutom kom ihop. De kan ha haft kontakt redan förut.
Huldas bror Erik Olof Lundqvist och hans hustru Anna Brita Molin fick den 7 december 1890 dottern Hilda Frida Oliva, men de bodde nu i Njurunda med sina fem barn.
Alfa Nilssons släkt
Inga Kristina Schelin (11) gifte sig med Nils Johan Nilsson (10b), född 1863, och det kan ha skett redan innan Alfa kom till världen. Åtminstone bodde hon redan i Åh kring 1890.
Viktors blivande maka, min farmor, Alfa Schelin Nilsson(5) föddes 4/12 1891. Hon föddes i Åh, Njurunda, där hon också växte upp. Hennes far är okänd och efterforskningar har inte gett resultat. Nils Johan Nilsson kan också ha varit hennes far, då hon är född på Åh, men avlades före äktenskapet.
Alfas mor var Inga Kristina Schelin. Frågan är om det är hon som Emil Löfgren kallar "Mor Schelin i Slätt" i Det gamla Njurunda. Hon var ju född i Slätt. Och enligt mina anteckningar dog hon i Skedlo, hur det nu hänger ihop med Åh. Hon berättade emellertid för Emil Löfgren att hon såg två ljus brinna i logdörren. Då hon gick dit slocknade ljusen och hon hörde klafsandet av trollens fötter när de sprang mot skogen. För hon var övertygad om att det varit trollen som hälsat på.
Ingas bror, Jonas Schelin, gifte sig 27 oktober, 1894 med Kajsa Maria Pehrsdotter, född 4 juni, 1861 i Ovansjö, Njurunda. Kajsa var sömmerska i Stångom. Kajsas far hette Per Olsson och var torpare i Ovansjö och modern hette Lena Kajsa Nilsdotter. Den 27 september 1896 fick Jonas och Kajsa sitt enda barn, Linda Schelin. Skälet till det var att Jonas avled redan 2 april, 1897. Mamma Kajsa levde ända till 1943. Linda var kusin med Alfa och blev ännu mer involverad i vår släkt. Hon blev förlovad och sambo med Viktor Hägglund många år senare sedan Alfa avlidit.
Stig Hägglund