Resa i Centralamerika 24

Stan Products © Stig Hägglund (2013) Resa i Centralamerika 19 mars – 12 april 2013 Dag 24 Torsdag 11 april (Panama City) – Amsterdam - London Skön flygresa över Atlanten. God mat, dryck, möjlighet att lyssna på musik och se filmer. Jag gillade verkligen KLM. Men bara 1½ timme för planbytet på Schiphol, Amsterdam. Stressigt. Flygplatsen är stor och det är långa sträckor att gå, liksom att det är pass och säkerhetskontroller med långa köer. Kort flight över kanalen. Efter ankomsten till Heathrow Airport i London löste jag en tunnelbanebiljett med Picadilly line för 5,50 pund. Jag hade tänkt åka till Picadilly och därifrån promenera till Victoria station och bussen till Stansted Airport. Jag hade gott om tid; behövde inte vara på Stansted förrän till kvällen. Men så fick jag information att det gick bussar till Stansted också från Liverpool station och de var två pund billigare och därför gick jag av vid Russel square för att gå därifrån genom Camden. Bloomsbury, Islington, Brick road – delar av London där jag knappt varit och ville passa på att se. Nu imponerade inte de halvcentrala kvarter jag gick igenom särskilt mycket. Det var 50-60-tal över bebyggelsen och Charles Dickens House and museum, som låg längs vägen, såg inte ut att vara original. Men det var det. Han bodde i fyravåningshuset 1837-39 och skrev där bland annat Pickwickklubben, Nicholas Nickelby och Oliver Twist. Att husen omkring omdanats förvred tydligen intrycket och jag lockades inte att besöka museet utan fortsatte. Kom till St John´s Wall och lite mer mysiga områden, men jag tappade snart orienteringen och folk jag frågade om vägen verkade lika förvirrade som jag. De försvarade sig med att de mest åkte tunnelbana dit de skulle. Att gå till Liverpool station hade inte någon övervägt! När jag äntligen nådde mitt mål var jag verkligen rätt mör och det hade hunnit bli eftermiddag och rusningstrafik och massor av folk strömmade ut och in genom den stora järnvägs- och tunnelbanestationen. Jag var hungrig och behövde vila, men alla snabbmatställen inne på stationen saknade sittplatser. Som tur var fanns det ett M strax utanför där jag kunde få mig en dubbel ostburgare och en cola för 2½ pund och jag fick sitta. Visserligen utomhus, men det kändes behagligt efter den långa promenaden. Jag erinrade mig efter en stund att jag faktiskt suttit där utanför Liverpool Station förut, kanske både en och två gånger. Med Gunder 1989 och med familjen 2006! Tyckte att jag behövde proviantera lite mera och köpte vatten och en smörgås för två pund på en Mark & Spencer. Efter det frågade jag mig fram till bussen mot Stansted och det stod en inne och jag betalade 8 pund och den avgick strax och körde genom mysigare kvarter än jag funnit under promenaden; bland annat längs Brick lane och genom de indiska – pakistanska – banglakvarteren som jag förgäves sökt. Men snart somnade jag och vaknade upp när bussen var framme på Stansted Airport. Sedan var det att tampas med Ryan Air resten av kvällen. Att checka in och få ut boardingkort som på KLM hade varit så geschwindt var allt annat på Ryan Air. Där var datorer och skrivare uppställda och allt kostade pengar och pengarna tog ideligen slut just som boardingkorten skulle skrivas ut. Ett par bredvid mig hade samma problem och de visade sig vara svenskar från Hjo. De hade dessutom tvingats köpa nya biljetter sedan de kommit för sent till gaten kvällen innan och nu hade de jätteproblem som mig att få ut boardingkorten och att få denna med hjälp av personal vid incheckningsdisk var jättedyrt. Till och med att få hjälp med utskriften vid datorerna skulle också kosta bortåt 70 pund – vi frågade. Men till sist lyckades vi med gemensamma krafter och mynt få ut våra kort och kunde koppla av i väntan på flygavgången på några av de många bänkar som fanns på Stansted Airport. Med erfarenhet från många flygplatser kunde jag konstatera att detta var ett plus med Stansted – kanske min favorit bland flygplatser – med betyget nerdraget av Ryan Air. Stig Hägglund