Resa i Östafrika 5

Stan Products © Stig Hägglund (2014) Resa i Östafrika 21 oktober – 15 november 2013 Dag 5 Fredag 25 oktober Arusha utflykt Ngorongoro och Lake Manyara Väcktes av bräkande minareter klockan fem. Det låg en moské nära Arusha Center Inn Hotel. Men jag skulle ändå upp tidigt för att åka iväg på safari och det var riktigt spännande att åka runt i Arusha medan det ännu var mörkt och samla ihop andra västerlänningar för utflykten. En japan dök upp redan på mitt hotell. Han hade sovit där fastän han annars bodde på Arusha Youth Hostel, där jag också hade tänkt bo. Japanen hade rest i fyra år och till Tanzania kommit den långa vägen genom Egypten, Sudan, Etiopien och Kenya, men han hade fått flyga mellan Egypten och Sudan. Dessutom hämtade vi upp två par; ett från Bremen och ett svenskt-tyskt par, som nu bodde i Stockholm. Hon kom från Norrköping och han från norra Tyskland. Föraren, som också var viltguide var 27 år och hade rastafrisyr, vilket var ovanligt i Tanzania. Utfärden i Ngorongoro var mycket lyckad och de flesta djur som jag hoppats få se dök upp, utom noshörning och giraff. Rastakillen körde Landrovern först längs kraterranden och vi stannade för att blicka ner på det platta kratergolvet mer än 500 meter nedan. Vi var så högt upp att intet syntes av det rika djurlivet där nere. Kratern är nästan cirkelrund och det är nästan två mil rätt över, så det är väldiga ytor. Saltsjön Magadi dominerade södra delen, men det fanns flera andra små dammar med flöden emellan som alla djuren hade glädje av Safariguiden körde brant ner mot kratergolvet och babianer, gnuer och vårtsvin liksom överföll oss från alla sidor och vi vred och vände våra objektiv och skulle så fortsätta under de många fantastiska timmar vi tillbringade i nationalparken. På väg ner såg vi elefanter i den lågväxande skog som täckte bergssidorna. Där fanns också maasaibyar och maasaier hade också viss jakträtt i området. Kratergolvet var sedan i huvudsak en stor slätt. Så fort nya intressanta scener dök upp: hjordar med gnuer eller zebror eller bufflar, eller lejonfamiljer eller badande flodhästar eller hyenor som åt på kadaver, så stannade rastaguiden och under det upphöjda taket kunde vi safarideltagare låta våra kameraslutare smälla och det blev många bilder. Vi var definitivt inte den enda safaribilen – där fanns snarast 100 - och om man såg flera som stannat till på samma ställe förstod man att det var en intressant lokal, som t ex en av de lejonfamiljer vi såg på kanske hundra meters håll, med stora hjordar av sebror och gnuer i närheten. Dessa hade vaktdjur, som hela tiden hade koll på lejonen, som låg och slöade under några träd. Flodhästarna kom vi kanske tio meter ifrån, där de gled runt i små dammar i låga sänkor på kratergolvet. Det fanns också riktiga sjöar där det vimlade av flamingos, men på grund av att det var den lilla regnperioden var det för sankt att komma nära dem. Den mäktigaste scenen var kanske när en hyena slet i ett kadaver av något större djur omgiven av flera sjakaler och gamar, som hela tiden försökte göra framstötar för att stjäla bitar, medan hyenan gjorde utfall och då och då ställde sig att glo på safaribilarna och om något annat vilt hotade. Annars verkade djuren i stort sett oberörda av bilarna. De var väl vana vid detta dagliga inslag sedan flera år. Fascinerande var att se när en sjakal lyckades få loss ett halvmeterlångt ben och släpade det med sig över en kulle hem till familjen. Vi rastade tillsammans med ett par dussin andra safariekipage vid några sjöar där flodhästar simmade omkring och fåglar störtdök och skickligt snappade åt sig matsäck från safarifolket. Bremerkvinnan i vårt sällskap blev av med en hel smörgås och jag blev av med en banan som jag just skulle sätta tänderna i! Vi var tvungna att äta lunchpaketen i jeepen. Efter ytterligare några timmars safari körde rastamannen till en campingplats nära Lake Manyara nationalpark, där jag fick ett eget safaritält med myggnät och särskilt duschrum och vi bjöds på middag med soppa och kötträtt och gott öl av märkena Safari och Kilimanjaro. Det svensk-tyska paret hade varit ute en månad och kommit via Kenya, Uganda och Rwanda och de hade varit i flera nationalparker, såsom Amboseli, Masai Mara och Lake Nakuru i Kenya där alla var bra med den sistnämnda kanske var bäst, då där också fanns noshörning och man kom nära djuren. De gillade också Uganda och kanske ännu mera Rwanda, som nu var imponerande modernt och där de kommit nära bergsgorillorna i en nationalpark: ”jäkligt dyrt, men häftigt! Resans höjdpunkt!” Vår hund Alfie var svartsjuk på mitt besök i nationalparken. ”Husse ska inte titta på andra djur än mig”, tycktes han säga! Stig Hägglund