Resa i Östafrika 12

Stan Products © Stig Hägglund (2014) Resa i Östafrika 21 oktober – 15 november 2013 Dag 12 Fredag 1 november Jambiani – Stone Town Sov bra, ensam i min sovsal och gick ut och satte mig vid ett bord och väntade på frukost som ställets enda gäst. Svor över att jag hade bränt mig på armar och nacke. Grace och jag hade flanerat runt väl mycket i solen. Hon brände sig i ansiktet och halsen. Pratade med norskan när dalla-dallan till Stone Town dök upp. Hon var från en ort mellan Stavanger och Kristinesand, trakter min fru, hund och jag besökt nyligen. Men nu bodde hon med sin man och lilla dotter på Zanzibar. De drev Kimte Inn, men det var italienska ägare. Hon hade kommit till Zanzibar första gången för 10 år sedan och återvände sedan årligen då hon träffat sin blivande man och även älskade livet på ön. De gifte sig för tre år sedan och bodde i Norge på somrarna. Den täckta lastbilen fylldes efterhand med massor av metallskrot och ved och övervägande mörkhyade heltäckta damer, men också två tysk-kanadensiska par, som klev av i Jizaniskogen; den unika skogsresten på ön och även ett västerländskt – afrikanskt par, vilket faktiskt var en ovanlig syn. Dalla-dallan kostade nu mindre än hälften jämfört med utresan, så typiskt! I Stone Town hade jag bespetsat mig på Flamingo Guesthouse, men det var fullbelagt så det blev Jambo igen; rum nummer fyra, som påminde om nummer åtta som jag haft förra gången. Tog en promenad neråt hamnområdet i en kortare regnskur – det nästan första tecknet på den regnperiod, det korta regnet, som skulle vara nu. Tyckte att jag började hitta i Stone Town och valde ut en servering till middagen. Men Beit el-Ajaib, nationalmuseet, var tyvärr stängt för renovering och jag flanerade i Fuurodhari-trädgården och paraplyet fick nu skydda mot solen och jag återvände till hotellet och låg naken under fläkten på rummet i väntan på att det var dags att gå och ta en öl och äta mat. Det var ju fredagsmys och dessutom allhelgonahelg och månadsskifte och jag låg med almanackan och försökte planera den närmaste tiden, men också tiden fram till årsskiftet och början av nästa år. Brukade pyssla med sådant vid månadsskiftena. Det kom en kraftigare regnskur, som jag fick vänta ut innan jag kunde leta mig genom gränderna till Mama Dago Tunda´s kafé, där jag tidigare ätit fisk, men nu tog kyckling för 7 000 shillings, drygt 30 kronor, vilket var bra för en uteservering mitt i staden. De flesta serveringar var dessutom trånga och mörka och fyllda av mörka män! Efter den goda maten sökte jag mig upp till Manu-Manus takterrass för en öl. Man höll på att torka av och möblera upp efter det häftiga regnet, men eftermiddagssolen värmde redan så mycket att jag fick skugga mig med paraplyet. Kände av alla sol i Jambiani och var känsligare. Det blev en Kilimanjaro och en Safari i den ståtliga solnedgången och terrassen fylldes efterhand av väster-länningar medan jag satt och planerade framtiden. Det var onekligen så att jag levde optimalt nu sedan jag börjat dessa höst- och vårresor och att det gick att kombinera med familjelivet. Nära mig satt ett japanskt par, ett smek-månadspar och ett vitt-brunt medelålders par. I övrigt stora gäng, som det var ännu svårare att söka kontakt med. Jag hade gärna sett att jag träffat Grace efter återkomsten till Stone Town och tagit med henne till takterrassen och haft någon att prata med, men hon hade antagligen redan åkt vidare. Det gick lätt att hitta hem till Jambo i skymningen och jag bokade en Spice Tour för nästa dag, den kanske vanligaste utflykten på Zanzibar. Ville gärna hänga kvar då ön på något vis både var resans mål, avlägsnaste plats och vändpunkt. Jag hade kört in tid och hade tre-fyra dagar att spendera på någon lämplig plats och då var Stone Town en given. Tänkte mig någon längs den kenyanska östkusten och kanske någon nationalpark till utöver den planerade Lake Nakuru. Eller skulle jag rent av bege mig till Uganda! Redan klockan sju på kvällen drog jag mig tillbaka till rummet med mina böcker och långtidsplanering medan hotellvärden bytte om till vit rock och kalott och begav sig till moskén för fredagsbönen! Stig Hägglund