Resa till Australien och Nya Zeeland 13

Stan Products © Stig Hägglund (2014) Resa till Australien och Nya Zeeland 19 oktober – 14 november 2014 Dag 13 Fredag 31 oktober Halloween Christchurch – Cook Mountains !3: e resdagen, fredag och Halloween lät inte som en bra utgångspunkt för en busstur till Cook Village. Men jag kom i alla fall upp före klockan sex och tillagade min egen frukost och att det inte varit någon jordbävning under natten. Men särskilt bra sov jag inte i denna betongbyggnad. Bussen skulle gå från en centralt belägen park, dit jag kunde promenera och den dök också upp i god tid och lastade på mig och ett tiotal passagerare, Bussen till Picton, som avgick strax innan var fullsatt. Det var molnigt och 14º, vilket det också var hemma i Sverige enligt Katarina. Det hade faktiskt varit likartat väder i Sverige och Nya Zeeland de senaste dagarna. Det var en intressant färd. Chauffören berättade hela tiden vad som visades från bussen och gav dessutom en hel del information om livet på Nya Zeeland, då de flesta passagerare förväntades vara utlänningar och turister. En del var kineser, men jag såg inte till någon ryggsäcksresenär som jag. Föraren berättade en hel del om jordbävningen i Christchurch, som man alltså knappt hade rest sig från ännu och om det starka engelska arvet för den här delen av landet. Han berättade också att tiderna hade blivit sämre för Nya Zeeland, som var mycket beroende av jordbruksexporten. Antalet får hade minskat från 60 miljoner till 30 miljoner, medan däremot antalet kor ökat markant så att det nu fanns fler kor än får i landet. Filmindustrin gav förstås en hel del goodwill och var positiv för turismen, som landet verkligen behövde. Det geografiska läget närmast i utkant av världen gav känslor av utanförskap och kontakten med Australien var viktig även om den präglades av hatkärlek. Ett gemensamt arv med Australien och som nästan växt i betydelse med åren var de stora förluster i liv som bägge nationerna gjorde under världskrigen, på krigsskådeplatser ofta på andra sidan jordklotet. Under Första världskriget skickades 100 000 nya-zeeländare till fronten. Bara 20 000 kom tillbaka. Och då hade Nya Zeeland en miljon invånare. Under en fikapaus i en liten by passade jag på att köpa en t-shirt med motiv från landet för 10 NZ-dollars. Jag hade kollat upp priser tidigare och sett att det nog var det bästa pris jag kunde få och jag ville ha en t-shirt från detta land som onekligen var mitt mest avlägsna hittills, alltså geografiskt. Det fanns oftast souveniraffärer där bussarna stannade av någon anledning. Anlände till Cook Village och dess vandrarhem där jag bokat plats, klockan 13 efter en intressant och informativ färd. Jag checkade in till en plats i ett sjubäddsrum, där jag då ännu var ensam och jag tvättade kläder. Därefter begav jag nig direkt iväg på en vandring i landets mest högalpina landskap med målet Hooker Lake och att få syn på landets högsta berg. Visserligen låg moln över det 3 764 meter höga Mount Cook, som gäckade mig hela dagen, men det fanns nog med fina berg på dryga 2 000 meter som tornade upp sig med is och snö på topparna och som gav magnifika vyer. Leden var också bra och väl utmärkt och emellanåt mötte jag också andra vandrare, mest unga japanska par eller gäng. Men det fanns också kineser – en folkgrupp som kan komma att dominera turistströmmarna i framtiden. Det var en härlig känsla att nå fram till sjön där Cookmassivets glaciärer kalvade isberg. På sedvanligt vis gäckades sjön gång på gång innan den äntligen dök upp. Firade den sköna vandringen med en pint fatöl, Tui, på byns pub för 5,50 dollars. Satt och njöt av landskapets höga berg genom de stora panoramarutorna. Det kändes onekligen som resans höjdpunkt så långt. Stekte sedan bacon och kokade penne till middag, köpt i vandrarhemmets butik för 3,50 dollars, som jag sköljde ner med en liten flaska mousserande vitt vin, en Lindauer som jag köpte redan i Wellington. Kostade 3 dollars, vilket nästan var billigare än öl. Det var också nya zeeländskt vin. De billigare vinerna brukade annars vara australiensiska. Några kineser stekte lax till middag, medan jag stekte bacon. Olika villkor! På kvällen utnyttjade jag vandrarhemmets bastu i sällskap med en tysk. Han berättade att sauna blev allt vanligare också i Tyskland – tillhörde lite det moderna konceptet. I Sverige tyckte jag mig däremot se ett något minskat intresse. Eller så var det bara jag själv. Min egen bastu var numera kläd-kammare och så var det hos de flesta jag kände. Stig Hägglund