Resa i Södra Afrika 6

Stan Products © Stig Hägglund (2016) Resa i Södra Afrika 1 november – 28 november 2015 Dag 6 Fredag 6 november Maputo Kändes mycket bättre efter gårdagens funderingar och hemmakontakt och en bra sömn i ett lugnt rum, där vi till sist blev fyra stycken. Två portugiser dök upp, kille och tjej, ett par och långt in på natten kom också den mörkhyade killen med håret på ända, som tidigare också var på terrassen. Själv hade jag rinnande snuva, men så långt slapp jag täppt näsa, något som jag alltid var rädd för. Under frukosten ondgjorde jag mig över den svårtolkade transportsituationen för en av killarna som jobbade på Base och han kunde bara hålla med, men på min fråga om turer till Inhambane berättade han att det gick en bättre buss till Toto varje morgon klockan fem. Men den kostade 700 metical, vilket blev en del tur och retur. Vi kom också fram till att den dåliga transportsituationen berodde på att landet haft inbördeskrig från självständigheten 1975 till freden 1992, då landet var bankrutt och med obefintlig infrastruktur. Dessutom var landets individuella turism ännu väldigt begränsad. Det var mest sydafrikaner i landet och de kom med egen bil. Andra individuella resenärer kunde samlas ihop till denna enda tur till Toto och priserna kunde hållas uppe. Hade jag haft mera tid hade jag säkert gjort det då. 175 kronor var inte hutlöst för 6-7 timmars resa om jag sedan kunnat fortsätta till Inhambane och Mocambique-ön. Hade sedan Malawi och Zimbabwe gällt sedan hade det varit en bra tur. Men nu hade jag tänkt mig södra Afrika och kände inte för att ändra den planen. Jag bokade en natt till och begav mig ut för att lära känna Maputo bättre. Började med att leta rätt på det naturhistoriska museet, som låg i en liten fin byggnad, ett kulturarv. Fick gå ett par svängar innan jag fann det, byggnaden var mindre än jag väntat. Därefter fann jag den konsthistoriska Nudes de Arte, en närmast vulgärt utsmyckad byggnad med skrotskulpturer i parken och i lugna kvarter. Jag tänkte att det kanske var där som Henning Mankell varit verksam, men senare upptäckte jag en stor affisch med Henning Mankell avbildad utanför Teatro Avenida, stadens centrala teater, vid huvudgatan 25 de Setembro, nära där Intercapebussen hade stannat. Minnesplakatet berättade att den store författaren avlidit och att man höll minnesföreställningar. Jag passade på att besöka Intercapekontoret, där jag visste att det fanns engelskspråkiga och fick information var jag kunde hitta bussar till Swaziland, trots att Intercape inte hade bussar dit. Gick sedan omkring i Baixxadistriktet där det fanns en hel del mera traditionell bebyggelse, även om den till största delen hukade under höga nya byggnader. Köpte öl och vatten och återvände till Base – min bas i Maputo efter en rejäl runda som gjorde att jag till sist linkade uppför backarna till vandrarhemmet utsvulten och törstig. Satt en bra stund med kaffe och en bit bröd – det blev lätt halva fastedagar, som jag sedan gjorde mitt bästa för att sänka med kvällens öl. Var nöjd med att det kändes som att Maputo växt lite under dagen, vilket platser ofta gjorde när man gav dem lite mera chans. Det fanns partier med finare hus och träden längs gatorna, blå jakaranda och röda flammande träd, gav en luftig karaktär. Man verkade jobba med att bevara vissa områden och renovera gamla hus, bara att man varit sen – som i Sverige – och många komplex från 50-60-70-talen bröt av mot äldre charmigare hus. Nu byggdes också fler och fler höghus. Ekonomisk utveckling ledde till att fler och fler bilar proppade igen gatorna och parkerade bilar fyllde trottoarerna – typiskt nog kunde det ibland vara svårt att ta sig fram som fotgängare. Att det fanns en växande medelklass märktes också på utbudet i klädaffärer, där välklädda shoppare stod och gapande. Eller det kan ha varit för att de inte hade råd att gå in! Jag hade tänkt mig några bananer till middag, men hittade inga, så det fick bli grönsakssoppa på mitt stamlokus, Pastelaria Boco d´Ouro, som med cola kostade under 20 kronor. Handlade mera bröd på hemvägen till Base och satte mig på terrassen med kaffe och en öppnad Manica – ännu ett Moçambique – öl. En fransman dök upp på terrassen, som just hade spanat in restipset till Toto på anslagstavlan och tänkte satsa på det. Vi förde ett samtal på blandad engelska och franska och han var ute på en femveckorstripp. Var mikrobiolog och var kring 40 år och hade varit i Sydafrika för 20 år sedan. Vi pratade om resor och livet med våra stapplande språkkunskaper då hans engelska var lika dålig som min franska och som mig kunde han ingen portugisiska. Men skåla i öl kunde vi! Jag såg fram emot att SMS: a hustrun och att åka mot Swaziland – hur det nu var; ett land jag nästan inte visste något om. Det var också skönt att sitta på terrassen så länge som havet och de avbrutna höghusbyggena ännu syntes, så att bilden lagrades väl i minnet – det verkade som jag samlade på terrassutsikter! Zanzibar, Moshi, Kapo, Sydney… Måste le, fransmannen hade gått ut på stan. Många gick en kvällsrunda också, själv stannade jag inne efter mörkrets inbrott. Mellan vandrarhemmet och byggnadsområdet låg ett skogsparti med mest skjul och skräp, som det varnades för att vistats i ens mitt på dagen! Läste på om Swaziland med hjälp av pannlampan och fann att den största staden, Manzini, som var gårdagens första mål, också var osäker, så jag skulle helst fortsätta till säkrare trakter. Men ännu njöt jag av värmen och öl och kände att reseharmonin nu kommit. Min franske vän hade återvänt, men sov nu, en tysk kom ut och rökte, de svarta killarna som tidigare höll i gång, låg nu lägre. Jag hade öppnat en fjärde öl – det var ju fredag och ett billigt fredagsnöje, men jag saknade någon att prata med. SMS: ade familjen och läste mina medhavda böcker. Det kändes som utmärkta val. Gordiner skrev om Sydafrika och var därifrån; Mankell skrev också om Sydafrika, men också om Sverige och hade bott och jobbat mycket i Maputo och så Moström, som skildrade min hemstad Sundsvall. Boken jag läste var hans första och - som det kändes – hans bästa. Funderade på att röka en cigarill innan jag gick och lade mig – det var länge sedan: veckor, kanske månader; det var som att jag riktigt var på väg att sluta med denna, som jag tyckte, trevliga last – en cigarill efter extra god mat och dryck! Stig Hägglund