B 4

Stan products © Stig Hägglund (2016) B Min Barndom 1947 - 1962 Innehåll: Avsnitt 1) 1947 – 1952; Avsnitt 2) 1953 – 1956; Avsnitt 3) 1957 – 1959; Avsnitt 4) 1960 – 1962. Avsnitt 4 1960 - 1962 Yngre tonår Inledning Vi hade flyttat till stockholmsområdet. Det var en omvälvning. Jag hade kastats från barndom till en miljö där ungdomarna var mer avancerade. Jag kom till ett tonårsliv där kamrater, kärlek, sex, livsfrågor blev allt viktigare. Men jag iakttog mest, ännu oförmögen att ta stegen. Ute i världen sträckte sig händelserna med John Kennedy i huvudrollen från Grisbukten till Kubakrisen. 1960 Året började med att Frankrike sprängde sin första atom-bomb i Sahara och att frihandelsorganisationen EFTA bildades med Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien, Portugal, Schweiz och Österrike. Jag var 12 år och gick i 6: e klass i Tomtbergaskolan i Huddinge. Familjen bodde i en 4-a rummare på Rådsvägen sedan ett par månader. Min far Bertil var 41 år och hade fått jobb på Diös stockholmskontor. Han jobbade med inköp, kalkyler och förhandlingar. Mamma Laila var lika gammal och hemmafru. Pappa körde en grön Opel Kapitän. I februari, när Lidköpings rådhus brann ner, hade det kommit så pass mycket snö i Södertörnsskogarna så att det arrangerades en skidtävling och som norrlänning räknades jag till favoriterna och fick ett högt startnummer. Jag var tvärtom en av de sämre så kontrollerna längs banan började plocka ihop redan innan jag kom hasande. Jag kunde dock revanschera mig i höjdhopp som jag flitigt hade tränat i Armsjön. Där nådde jag 130 cm och var bland de bästa. Under vintern blev jag också allt bättre på skridskorna och nådde hyfsad – kanske medelmåttlig – klass i ishockey då skolans skridskorink fanns nära mitt hem och var kvällsbelyst och när det var spolat och kallt var jag där varje kväll och spelade i improviserade lag. Om tiden i skolan har jag märkvärdigt få minnen. Jag var nog lite udda med min norrländska bakgrund och höll mig mest på min kant och upplevde lättare mobbing från de tuffare killarna. De flyttningar jag hade gjort var inte positiva för mitt självförtroende, utan jag backade mer och tillbaka in i mig själv. Först från byn där jag var omgiven av kamrater till staden Sundsvall, med en större dos av tuffare barn, med tuffare bakgrund och så därifrån till Huddinge i Stockholms-området med ännu en grad tuffare barn, som tagit flera steg in i ungdomen än jag hade gjort. Vinter OS gick i Squaw Valley, USA och förutom att Sovjet åter vann – amerikanarna blev bara trea på sin hemmaplan – så kom Sverige tillbaka med andraplatsen och tre guld. Förutom Sixten, tog skiddamerna guld i stafett och Klas Lestander i Skidskytte. Första mars var det en svår jordbävning i Marocko, som utplånade Agadir, dit det börjat gå charterresor. Det var också inbördeskrig i Kongo och Sharpeville - massakern i Sydafrika då polisen dödade demonstrerande svarta. I USA var John F Kennedy president och amerikanerna gjorde ett misslyckat invasionsförsök i Grisbukten på Kuba. Familjen åkte upp till Majbyn och Sundsvall över påsk och då hälsade vi också på Mitzi i Landafors. Hemmavid i Huddinge gjorde vi ofta utflykter på helgerna: Såg invigningen av Rågsveds centrum och besökte Gripsholms slott i Mariefred. Far och mor besökte också Åland, men då fick jag hålla mig hemma. Var mest tillsammans med Jan Andersson som bodde i en etagevåning högst upp i ett punkthus på andra sidan Rådsvägen, men jag var också hemma hos klasskamrater som bodde i villor på andra sidan järnvägen, tex. spelade bordtennis hos min bästa kompis i klassen, Kent. Denna vår gjorde min barndomskamrat Pia en unik skol-resa till Leningrad. Bland annat var den senare berömde fotografen Lennart Nilsson med för att göra ett reportage för SE. Under hösten blev Pia tillsammans med Åke Stolt, ett förhållande som kom att vara i fem år. Hon fyllde 15 år och konfirmerade sig och hälsade på mig i Huddinge. Vi besökte Grönan bland annat. 11 maj tillfångatogs nazisten Adolf Eichmann i Argentina av den israeliska underrättelsetjänsten. Han avrättades senare i Israel. Mitt betyg från sjätte klass i Tomtbergaskolan visade att jag ännu höll stilen som ”geografiprofessorn”. Jag var bäst i klassen med AB+. Bra betyg också i historia, AB? och hyfsat i modersmålet, BA+. Sämre som vanligt i gymnastik, B+ och välskrivning B?. Det var sammantaget mitt bästa betyg dittills och jag klarade mig också från mobbing trots min norrländska dialekt. Men jag har inget minne av att det skulle vara en lycklig tid; inte förrän sommaren kom och vi köpte en hund. Jag var mycket ensam och hade tid att plugga mera än jag gjort tidigare. Jag lekte också mycket på mitt rum: med plastfigurer som jag köpte i leksaksaffären i Huddinge centrum, med mina samlarbilder av flygplan, med alltmöjligt; det fanns knappt någon begränsning i min fantasi. Somalia och Madagaskar blev självständiga, liksom Kongo, men då utbröt inbördeskrig där. Sommarolympiaden hölls i Rom och då hade vi äntligen tv efter flytten och jag minns att jag satt framför den och såg allt – även på testbilden i god tid innan sändningarna startade. Sovjet fortsatte att dominera, före USA, med Tyskland nu på tredje plats. Sverige hade begränsade framgångar, bara ett guld i kanot, men kom ändå på 13: e plats i nationstävlingen. Det var en insats som inte fick godkänt. ”Vi fick inte ens en poäng i fem grenar”, var en kommentar. ”Det klart sämsta efter kriget och det trots en trupp på 149 män och kvinnor!” Floyd Patterson återtog världsmästartiteln genom att knocka Ingemar i rond fem och jag fyllde 13 år. En av familjerna som köpte tomt av far i Armsjön hade en jämnårig son, Chris, som blev en bra sommarkompis för mig. Det hände också att en annan grannfamilj, som hade en väldigt liten stuga - bara pentry och bred våningssäng – kom ut och de hade sonen Elis, som liksom mig hade en rik fantasi och deltog i strider med hemgjorda krigsfartyg längs strandens kobbar och skär. Det var dock mer sällan. Farfar for som vanligt med Erik och Margit upp till Tärnaby för att fiska. Cypern blev självständigt och mormor Mitzi fyllde 70 år. Henning Wiklander fyllde femtio år, mina föräldrars bekanting, som jag inte tror de hade särskilt mycket kontakt med längre. Till hösten började jag i sjunde klass i Kvarnbergsskolan, som låg lite längre norrut i Huddinge, men ändå på gångavstånd hemifrån. Det var den klart största skola jag gått på och här kände jag mera av min oerfarenhet som norrlänning än jag gjort på Tomtbergaskolan. Jag minns särskilt hemkunskapens mödor. Hur jag brände köttbullar och blev utskrattad av klassens flickor i mina tafatta försök att åstadkomma något i den ovana köksmiljön. Min mamma var hemmafru och det enda jag gjorde i köket var väl att plocka något ut kylskåpet. Men flera av mina klasskamrater hade mammor som jobbade och var vana med att ordna fram något att äta själva. De var också mer erfarna på erotikens område och både pojkar och flickor hånglade bakom skolbyggnaden och i skogsbryn på ett sätt jag knappt ens börjat drömma om. Det var en lisa när pappa fick tag på ett radhus i Sköndal genom sina byggkontakter och vi kunde flytta till ett medelklassområde där kamraterna kom från olika delar av landet och var lika oerfarna som jag! Innan dess gjordes en läkarundersökning som visade att jag vägde 34 kilo och var 149 cm lång och hade inga märkbara kroppsliga fel. Vid den här tiden bildades OPEC och OEEC blev OECD när USA, Kanada och Japan anslöts. Det var också nu som Nikita Chrustjev, Sovjets ledare, krävde Dag Hammarskjölds avgång och när denne vägrade markerade han sitt missnöje genom att dunka sin sko mot bordet i FN - salen. Det var också den här hösten som operasångaren Jussi Björling avled. Att flytta till ett radhus i Sköndal, en del av Farsta i södra Stockholm, upplevde hela familjen som ett enormt lyft. Egen tomt igen efter fyra-fem år i lägenhet. Vi köpte nu också en sprallig mysig afghanhund, Tajmahal Simba, född 5 augusti, 1960, som jag kunde leka med på den lilla tomten, som hade en gräsmatta i storlek som en badmintonplan; en uteplats närmast huset och en sluttning med plantering ner till gräs-mattan. Jag hade eget rum med egen balkong på övervåningen och föräldrarna hade rummet bredvid. Det fanns också en liten sovalkov i hallen. Mellan våningarna, på en halvtrappa fanns badrummet och nere fanns ett stort vardagsrum med utgång till tomten och med anslutande matrum och så köket och hallen med telefonplats och matkällare. Utanför fanns ett cykelförråd och en grusad gång ledde från gatan till ett halvdussin radhus i fil. Pappa hade också ett garage ute vid gatan, som hette Finbagarvägen. Jag började nu i Gubbängens skola, som låg nästan två kilometer bort på andra sidan Nynäsvägen. Det råkade ändå vara innanför gränsen för att få busskort och jag fick gå eller cykla till skolan, medan de flesta andra ungdomar i området fick busskort. Det var lite surt, men flyttningens fördelar övervägde och jag fick snabbt bra kontakt med de klasskamrater som kom från området: Gunder, Uffe, Claesan, Perre och Mickel. Det var 18 pojkar och 17 flickor i min klass, som hette 7 a, med en liten infälld 9: a som visade att det var en gymnasieförberedande klass. Mitt bästa ämne var ännu geografi, där jag fick betyget AB; däremot sjönk betyget i historia till Ba och i moders-målet ända ner till B. Det mesta i betyget var B och det var mitt sämsta betyg, som hade följt på mitt bästa. Ett klart skäl var nog att jag bara gått två månader i klassen och var av naturen blyg och tillbakadragen. Dessutom var förmodligen kraven högre i denna gymnasieföreberedande sjua än den var under 6: an i Huddinge. John F Kennedy blev amerikansk president den 9 november. Till julhelgen for vi upp till farfar och Linda i byn Maj söder om Sundsvall. Där hade kommit rejält med snö och jag åkte skidor varje dag i min röda tröja och rufsiga okammade hår. Själva julafton blev som vanligt hos faster Margits familj i Härnösand. Tomten liknade mycket min far. Jag fick experimentlådan Fotoman, som jag hade mycket glädje av under nyårshelgen, då vi bodde kvar i Majgården. Pappas inkomster var under året 34 000 kronor och hans förmögenhet 19 000 kronor. 1961 Nyårsaftonen tillbringades hos farfar i Majgården, Njurunda, det ställe hela familjen kunde ha bott i nu om inte pappa hade fått jobb i Stockholm. Nu bodde vi i stället i ett radhus i Sköndal, Farsta, södra Stockholm och jag gick i 7: e klass på Gubbängens högstadieskola och jag var 13 år och hade röd tröja och rufsigt hår och brydde mig ännu inte om utseendet. Min mamma och pappa var bägge 42 år och så hade vi afghanhunden Simba som bara var halvåret. Min faster Margit fick sonen Per Erik i januari och han döptes i Säbrå kyrka 16 januari. Det kom brev från mormor Mitzi där hon gladde sig åt att vi trivdes i Sköndal och hon skrev att det var viktigt att jag trivdes, ”både inne och ute”. Själv skulle hon försöka gå till posten och tillbaka, en färd på två kilometer, men hon hade ju spark! Den 13 mars vann Floyd Patterson den tredje matchen mot Ingemar Johansson på knockout i sjätte ronden efter en mycket bra match från bägge. På påsklovet for vi upp till farfar och Simba fick springa ute vid vår sommarstuga vid Armsjön, där det nu var snöfritt. Under våren brottades jag också mycket med Simba på gräsmattan bakom radhuset i Sköndal. Den 12 april blev Jurij Gagarin, Sovjetunionen, den första människan i rymden. Mammas morbror och styvfar, Otto Leander Andersson dog den här våren och efter vad jag minns så tog han livet av sig. Mitzi skriver om sorgen i brev till mor 21 april. Dessförinnan berättade hon att Berta och Allans fosterdotter Kristina var med barn: han såm är Far för barnet är lika ung å barnslig såm Kristina. Mitzi oroade sig för hur det skulle gå för henne då hon bara var ett - två år äldre än mig och: varken Allan eller Bertha tar någon hensin till Kristina hon har haft en svor tillvaro i alla sina dar så inte blir det lättare för henne nu. 24 april bärgades regalskeppet Wasa. Den 5 maj gjorde amerikanen Alan Shepard ett rymdskutt – rymdkapplöpningen var nu intensiv och Kennedy hade deklarerat att man skulle placera en man på månen innan decenniets utgång. Min låtsasmormor Ester fyllde 67 år den 17 maj. Hon bodde i en liten etta i hyreshus i Nolby, Njurunda. Den 31 maj bildades Sydafrikanska unionen. Hela familjen njöt av att bo i radhus efter ett halvdussin år i lägenhet. Jag började att kamma håret med Brylecrème och lyssnade på Radio Nord. Finland blev medlem i EFTA och pappa gjorde en affärsresa till Düsseldorf, Amsterdam och London. Mitt vårbetyg för 7: e klass i Gubbängens skola var klart dåligt. Visserligen AB i geografi, men B? i engelska och BC i tyska, 2.10 poäng i snitt. Den här sommaren åkte vi upp till släkten i Salberg i vår Opel Kapitän. Simba och farfar var med. Det var slåttertid och mina föräldrar hjälpte till medan jag mest gick för mig själv längs byvägen och uppåt Hägglundsberget, spanande efter flickor. Släkten där uppe var alla skygga för pappas filmkamera och sprang undan när han filmade. Den 2 juli tog Ernest Hemingway självmord men det noterades inte hemma hos min familj. Mera då att Virgil Grissom den 21 juli genomförde den andra amerikanska rymdturen. Jag fyllde 14 år och fick boxarhandskar och Ralf kom ut till Armsjön och badade med Chris och mig. Simba brukade vara lös och höll sig på tomten, men en dag fick hon väl vittring på något djur och drog iväg; kom ut på riksvägen och blev överkörd av en bil. Vi hade nog inte ens observerat att hunden försvunnit, utan jag minns hur en uppbragt bilförare kom ner till oss och skrek till farsan att han fick betala skadorna på bilen: ”Om hundjäveln inte knalldött skulle jag ha skjutit den för jag har pistolen med mig”, skrek han för att markera att det nog var bäst att betala. Simba hade sprungit längs vägen kanske en meter ut i vägbanan och det var en svag kurva. Vi konstaterade att bilen måste ha hållit hög fart när den inte kunde väja. Men det var inte mycket att säga, vi fick begrava vår kära hund på tomten. Jag minns att jag trots allt kom över förlusten av min lekkamrat ganska fort. Tror nog att far och mor sörjde längre. Det var sommar och jag hade kompisar och tittade mer och mer efter flickor. Kosmonauten Titov gjorde 17 jordvarv den 6 augusti. Mamma fick den 11 augusti brev från Eva, Ottos änka, på Roxybiografen i Hallstahammar. Hulda, Georg och Alvar hade hälsat på under tältsemestern. Berlinmuren började byggas 13 augusti Jag började 8: an i Gubbängen och det var i stort sett samma klasskamrater som i 7: an. Eva Q var ett år snyggare, liksom Ann-Christin G, medan Annika A och Gunilla L såg ut som förut. Lena R var ny och Lars L hade tuffat till sig något, men tyvärr på så vis att han gärna mobbade mig fysiskt genom att boxas med knogen, så min smala överarm bara blev en ömmande plåga och jag sprang undan. Hans syster, Maria, gick också i klassen och var betydligt trevligare. Men värre mobbare var den lille och egentligen oansenlige, med intelligente, Mickel. Han körde med psykisk terror och plågade mig och andra under långa perioder. Kerstin E tillhörde också de tjejer som nu efter sommaren blommat ut. Ulla J var en ny tjej som jag pratade mycket med då hon kom att sitta bredvid mig i klassrummet. Hon väckte dock inget intresse hos mig, vilket var typiskt då jag långt senare fick reda på att jag väckte det hos henne. Inger S var en glasögonprydd tjej som jag inte har några direkta minnen av. Det fanns ju sådana som både var tysta under lektionerna och inte inbjöd till någon kontakt på raster och fritid heller. Eva B var en annan ny tjej i klassen som jag inte har direkta minnen av. Marianne S tillhörde de där tjejerna som verkligen tagit steget till tonåren och umgicks med äldre killar. Det gällde också Gunilla E och den nya snyggingen Ann-Kristin Z. Kristina B hade också mognat, men kändes mer jämnårig med oss andra. Eller, jag kammade visserligen håret bakåt och hade Brylecréme, men såg ändå ut som ett barn på bilderna. Det gjorde också Kalle B och Geban, andra mobboffer. Min bästa kompis Gunder såg inte heller särskilt tuff ut på klassfotot. Inte heller Uffe eller Perre eller Gusten eller Claesan. Det gällde förvisso de flesta, även om de kanske såg lite mognare ut: Sven-Olof N, Håkan E, Bo C, Allan och Kjell B. Christina H var Gunders favorit och klassen kompletterades med ytterligare några tjejer som Eva L, Katarina L och Gunborg S som jag inte har några särskilda minnen av. Vi fick fylla i en enkät om hur vi ville att arbetet skulle vara. Det var tid att börja tänka på sådant liksom. ”Jag vill arbeta utomhus”, skrev jag, ”med omväxlande saker. Vill inte sitta stilla mycket i livlig miljö. Vill inte ta emot order eller ta hand om barn.” Däremot hade jag inte angivit punkten Resa omkring mycket, som något viktigt för mig. Så det som skulle tillhöra mitt livs största intressen var det ännu inte för mig. Konstigt eftersom geografi varit mitt bästa ämne i flera år. Den 2 september var far och mor inbjudna till byggnads-firman Anders Diös 40 – årsjubileum på Rikssalen i Uppsala slott. Chefsbyggmästaren höll tal och landshövdingen delade ut medaljer och operasångaren Rolf Björling underhöll. Men mor och far fick inte plats bland de 92 vid honorärsbordet! Den 17 september dog vår svenske FN-chef Dag Hammarsköld i en flygolycka i Kongo, där det hela året varit inbördeskrig. Han skulle möta Tshombe för fredssamtal. Hammarskiöld var hatad av Sovjetledningen, så det fanns många grupper som ville ha bort honom. Sovjetledningen ägnade också hela hösten åt kärnvapenprov. Det var verkligen det kalla kriget. Det där med mobbing var också ett slags kalla kriget. Jag har förträngt mycket av det och jag minns inte om det var värre i åttan än i sjuan. Mickels mobbing innebar att han sökte svagheter i något jag sade eller gjorde och det var lätt för honom att göra det. Han kunde upprepa orden eller handlingen och få med sig några skrattare och själv kände jag mig då bara dum, korkad. Mickel såg helst att jag då försökte bemöta honom verbalt, den konst han var överlägsen i och det kunde bara gå illa. I ämnet Samhällskunskap ingick att lära sig om yrken och yrkesval och i samband med det testades färdigheter och intressen i enkätform. Av min ofullständigt ifyllda enkät kunde man utläsa att jag helst ville bli kartritare, ingenjör, astronom, upptäcktsresande, kemist, sångare eller kompositör, vilket då motsvarades av mina intressen och bästa skolbetyg. Av enkäten kunde vidare utläsas att jag ansåg mig artig, försiktig, pålitlig, sparsamt och ha ett växlande humör. I en sammanfattning ansåg jag att jag borde ha ett arbete som krävde att man måste lösa räkneproblem, spela och sjunga och syssla med maskiner och andra tekniska ting. Däremot mindre bra i yrken där jag måste uttrycka mig skriftligt och på god svenska eller vara händig med verktyg – precis sådant som långt senare dominerade mina dagar! I den här enkäten fann jag till sist inget riktigt lämpligt arbete för mig! Mitzi fick ett brev från Emmy i Wien. Hon berättade att onkel Anton repat sig bra efter tante Pepis död och att han åter umgicks med sina kära järnvägsarbetarkamrater. De gjorde utflykter och hade Heurigenpartien, troligen vinfester. Han umgicks mycket med Emmy och hennes son Ruderl med fru, mindre med andra släktingar. Anton verkade vara en bror till Mitzi och Emmy var en systerdotter. Pepi var troligen Antons maka. Emmy avslutade med hälsningar också från Elfi, kan vara Emmys man. Hon nämnde Mama, om det nu var Emmys mamma, d v s Mitzis syster, så är det konstigt att hon inte får mer utrymme i brevet. Hon nämner också Heidi, Poldi, Lindi och deras makar Jupp och Willi, då menar hon nog Poldis och Lindis. Den 22: a partikongressen i Moskva öppnades med ett sjutimmarstal av Chrustjev i vilket han hotar med en provsprängning av en 50 megatonbomb. Han kritiserar också Albanien för att ha en personkult likt Stalins. Trots Sveriges protester spränger Sovjet en 30 megatonbomb över Novaja Semlja en vecka senare och ytterligare en vecka senare sprängs också 50 megatonbomben över Norra Ishavet och nu är protesterna världsomspännande. I Berlin var också läget spänt med amerikanska och ryska stridsvagnar i ställning vid muren. Poeten Nils Ferlin dog 21 oktober, U Thant blev general-sekreterare i november och initierade ökad FN-insats i Kongo, där svenska trupper var inblandade och en orkan ödelade Belize. Men Finlands president Kekkonen var populärare än någonsin efter bra förhandlingar med Chrustjev som lovar att Sovjet inte har några anspråk på Finland så länge landet håller en strikt neutralitet. I skolan var det en intresseundersökning. Mina favorit-ämnen var: geografi, matematik, astronomi, fysik och kemi. Men inget intresse för språk, välskrivning och slöjd. Fritidsintressen var astronomi, frimärken, gamla svenska mynt, idrott, tv och att vara i skog och mark. Under hösten fick Allans dotter sonen Stefan och Mitzi skulle fira julen hos dem i Bergeforsen. Vi brukade stanna till hos Allans på väg till julfirandet i Härnösand. Däremot, när julen närmade sig, hamnade en Scalextric bilbana högst på min önskelista. Det fanns bandelar med kurvor, chikaner, gupp och byggnader, resultatskyltar och annat som man kunde bygga många olika banor med. Och jag drömde om Grand Prix – bilarna av märkena Ferrari, Lotus, Cooper, Vanwall och BRM. Men jag fick aldrig något av detta fast jag bläddrade sönder broschyren. Den 11 december gick amerikanska trupper in i Vietnam för att stanna ett bra tag. Betyget på höstterminen innehöll a i geografi och AB i kemi och matematik. Visserligen BC i tyska, men ett snitt på 2,68 innebar kanske det bästa betyget dittills; jag tycktes ha etablerat mig i Gubbängen. Jullov i Maj, Njurunda. Julafton hos Margit och Eric i Härnösand, där sonen Per Eric firade sin första jul. Dottern Karin var redan sex år. Farfar Viktor var också med, liksom hans sambo Linda som hade fyllt 65 år under hösten. Jag fick karriärspelet och spelade med Örjan i Maj. Vi hälsade på släkten Örners; mammas moster Huldas familj och pappas faster Therese fyllde 70 år, men vi hade mindre kontakt nu sedan vi flyttat till Stockholm. Pappas inkomster under året var 48 000 kronor och förmögenheten 17 000 kronor. Inkomsterna hade ökat med mer än 40 %! Mamma och pappas ungdomsvän Anna fyllde 50 år, men jag tror inte längre att de hade någon kontakt. Hon var tidigare gift med Henning. 1962 Nyårshelgen tillbringades i Maj. Byn Maj i Njurunda, Medelpad, där min farfar Viktor bodde med sin fästmö Linda. Kamraterna skämtade ofta om det där namnet: Att jag firade julen i Maj! Samtidigt misshandlade och mördade kongolesiska trupper nitton europeiska missionärer. Indonesiens president Sukarto utropade västra Nya Guinea till indonesisk provins vilket ledde till sammanstötningar med holländska flottenheter. Algeriska befrielsefronten OAS gjorde sabotage och bombdåd mot franska mål både i Algeriet och i Frankrike. Det var mycket snö den här vintern. Jag åkte skidor i bergen kring Majgården i röd tröja och blå anorak. Vallade träskidor med läderbintslen. Gick på tur. Men jag åkte också utför på en improviserad bana nedför en hyggesslänt. Jag nonchalerade Linda. Låtsades inte om henne, utan pratade bara med farfar, som det här året fyllde 73 år. Min farmor Alfa hade dött många år tidigare, men jag kunde ändå inte acceptera den där främmande människan med min farfar. Märkligt då min kontakt med farfar inte var särskilt djup och Linda dessutom inte var någon främling. Hon var kusin med min farmor och så att säga släkt. Åkte hem till Stockholm i fars rätt nyköpta Opel Kapitän, som hade gått 7000 mil. Det var kanske sista året som jag utseende och beteendemässigt motsvarade mina föräldrars ideal. Håret var uppåtkammat med Brylecréme. Det var ganska vanligt att jag hade slips och vitskjorta på mig och blazer med orienteringsmärken. Både överrock och hatt förekom också. Orienteringsmärkena hade jag fått efter hyfsade resultat på skoltävlingar. Jag hade ett simborgar-märke också som gärna prydde kavajslaget. Det hade jag hittat. Jag kunde inte simma. 14 år och gick i 8: an i Gubbängens skola, ute på ett fält två kilometer från radhuset i Sköndal, där jag bodde med mina föräldrar. Det var precis så att jag inte fick skolresor med bussen, utan gick eller cyklade till skolan genom ett småhusområde, förbi en kiosk, som inte var så välbesökt att en och annan i kamratkretsen dristat sig till att köpa Pin-up, Raff eller någon annan porrtidning. Färden gick i kulvert under Nynäsvägen och förbi hyreshusen längs Söndagsvägen; äldre, slitna delar av Hökarängen. Så över Sandåkravägen och de stora fälten till skolan. På vinterlovet åkte vi upp till Maj igen. Far och jag gjorde en skidtur till Hökberget, en markerad bergstopp ett par kilometer söderut. Halvvägs till familjens sommarställe i Armsjön. Vi kom ju från den där trakten, från Njurunda. Jag var född där. Mor och far också - nästan, mor var född i Stockholm, men redan innan ett år boende i Njurunda. Att följa med far upp på Hökberget och grilla korv kändes stort. Det var inte ofta vi gjorde saker tillsammans bara vi. Pappa jobbade mycket under veckorna. Han var byggnadsingenjör och blev under året arbetschef på Byggnadsfirman Diös med stort ansvarsområde i södra stockholmsområdet. På ledig tid höll han ofta på med egna byggen. En del byggnadsmaterial fixade han genom jobbet och ibland kunde också hantverkare från hans arbetsplatser dyka upp på hemmaprojekten. Mamma fick brev från sin adoptivmor Mitzi där hon berättar om Berta och Allans finska adoptivdotter Christina och hennes nyfödde son Stefan. Jag var skakad. Hade kikat efter Christina när vi besökte Allans på julresorna till Härnösand. Hon var bara något år äldre än mig och väckte slumrande erotiska känslor. Hon var söt. Jag hade hört rykten att hon var lättfotad. Det stämde alltså. Mitzi tyckte att Christina skulle frigöra sig från Allans där hon bara fick jobba och betala för omvårdnaden. Algeriets befrielsekrig mot Frankrike lyckades till sist efter åtta år och astronauten John Glenn gjorde USA: s första rymdfärd runt Jorden, en händelse vi följde minut för minut. Det dröjde över en månad till nästa brev från mormor Mitzi. "Det är Borta med vindens fel att jag inte hört av mig", skrev hon. "Jag bara måste läsa klart Boken". Den här våren var det konfirmation. Jag tog allvarligt på uppgiften; gick i kyrkan varje söndag och skrev referat av gudstjänsterna. Jag var inte religiös och aktivt troende men det passade mitt sökande sinnelag. Bäste kompisen Gunder skrev dikter. Jag lyssnade mycket på klassisk musik. Låste dörren till mitt rum och dirigerade Tjaikovskis 1812 med stor inlevelse. Kyrkoherde Erik Lindén höll konfirmationsgudstjänst 30 mars, 1962 i den moderna Söderledskyrkan i Hökarängen. Vi var bara pojkar i min grupp. Klasskamrater och pojkar från parallellklasserna. Jag avundades kyrkoherden att hålla undervisningen för och dela ut den heliga lekamen till de många flickorna i sina söta konfirmationsklänningar. De flesta 8: e klassarna konfirmerade sig. Kan inte påminna mig om att det ens ifrågasattes av familjen, bekanta eller kompisar, Det var inte av religiösa skäl vi tog nattvarden, det var mer en tradition och så fick man presenter. Några få jag kände med mer utpräglad arbetarbakgrund tog inte konfirma-tionen, t ex de var farsor betraktades som kommunister. Men det var inget jag tänkte särskilt på och jag tog aldrig reda på vad de kände som stod utanför. Mina dagliga kompisar gick alla genom konfirmationen och undervisningen höll på hela vintern med kyrkobesök på söndagar. Jag fick manschettknappar och slipsnål av guld under den följande bjudningen hemma i radhuset. Bockade artigt åt släktingarnas presenter och välgångsönskningar och mina stolta föräldrar gick omkring och bjöd pommac och vitt vin och små trekantiga smörgåsar med löjrom, ägg och ansjovis eller skinka med mimosasallad. Jag fick också en slant från mormor Mitzi i Landafors. Hon berättade att Bertha hälsade på sin mor i Jokkmokk. Att amerikanerna testade kärnvapen på Julön i Stilla Havet berörde mig ännu föga. Däremot följde jag Ishockey – VM i Colorado Springs där Sverige gjorde sin dittills största hockeytriumf med ett guld. Men Sovjet deltog inte. Som så många gånger senare låg jag också gärna och funderade på vad jag skulle göra om jag vann en större summa pengar, t ex fem miljoner kronor. Så här ville 14-åringen placera pengarna: 1,5 miljoner kronor skulle jag placera i ett nytt färg - tv-bolag! Jag vet inte om det fanns färgtevesändningar då ännu i Sverige. Jag vet att familjen efter tips i - kan det ha varit Hylands Hörna? – satt med nylonstrumpor över huvudet för att se tevebilden i färg! Vi hade haft svartvit teve sedan 1960. Det bör ha varit en djärv och framsynt investering. Men det dröjde väl decennier innan det kom privata tevebolag! 1,2 milj. skulle placeras i bank för hela familjen. Mindre framsynt. 550 000 kr investerades på skog och fastigheter. Bra. 500 000 kr på en villa i Stockholm. Bör ha varit en flott sak vid den tiden. Det var alltså ännu för hela familjen. För 325 000 kr köptes en helikopter! Konstig investering, för vem skulle flyga den? Några pengar för flygcertifikat avsattes inte. 250 000 kr på aktier låter väldigt framsynt. 210 000 kr gick till Maj-gården, som var pappas, men där farfar bodde. Ett tag före flytten från Norrland var det meningen att vi skulle flytta dit. Nu ville jag bygga ett observatorium. Astronomi var ett av mina stora intressen och där i Maj var natthimlen ostörd av stadsljus och luftföroreningar. Bara 200 000 kronor skulle anslås för resor. Inte mycket kanske, men detta kommande storintresse fanns i alla fall med och med högre belopp än båtar (130 000 kr) och bilar (125 000 kr). Som alla pojkar låg jag drömmande framför bilder och beskrivningar av nya bilar och båtmotorer. Slutligen fick sommarstället i Armsjön ett anslag på 110 000 kr. Kanske jag tyckte att det var läge att dra in rinnande och varmt vatten. Jag gillade inte tvagningen ute i det kalla sjö-vattnet. Pappa åkte som vanligt upp till Armsjön några sen-vårdagar och ställde i ordning för sommaren. Målade båtar, lagade bryggor, krattade löv. Han berättade att farfar och Linda hade förlovat sig. Vresigt noterade jag detta. Hur människan steg för steg tog min farfar! Far besökte Köpenhamn under våren tillsammans med arbetskamrater. Berättade om ljumma vindar och Carlsberg på uteservering. Jag tog fram kartan och drömde. Följde vägar i Skåne och på Själland och försökte minnas. Där hade jag varit, men det var länge sedan. Såg bilder i tidningar på hur chefen för Gestapos judeavdelning, Adolf Eichmann, letats upp av israeliska underrättelsetjänsten och avrättats. Jag gick ur 8: e klass och fick betyget för vårterminen. Hade varit frånvarande 47 timmar. Troligen rätt ordinärt för mig som lätt åkte på förkylningar och gärna stannade hemma. Bästa ämnet var som vanligt geografi. Men bra betyg hade jag också i gymnastik, vilket var mindre vanligt. Visst hade jag varit framgångsrik som målspottare i klasslaget några gånger och jag tillhörde klassens bästa i höjdhopp. Men den vanliga redskapsgymnastiken som väl betygen mest sattes efter var jag urusel på. Det goda betyget kan ha berott på att Gunder och jag börjat bada bastu efter gymnastiklektionerna och det gjorde också gärna gympamajen. Hade medelbetyg i kemi, matte, svenska, fysik och teckning och så det sämsta: språken. Nu blev det bara B? i engelska. Men B i tyska var faktiskt ovanligt bra för mig. Adjunkt Jonssons hermodskurs, som jag brottades med emellanåt, gav i alla fall något. När familjen for upp till Armsjön denna sommar hade far en överraskning i bagageluckan: en ny Evinrude 18 hk utombordsmotor till vår Archimedes campingbåt från 1930. Nu blev jag sjöburen en stor del av sommaren. Den här motorn var lättare att hantera än den gamla pentamotorn med snörstart som vi haft. Men jag hade varit ute själv med den också. Jag fyllde ändå 15 år denna sommar. Nu blev det en långtur med båten som jag sedan skildrade i en uppsats i skolan: Det var en söndag i augusti. Solen lyste på en molnfri himmel. Det var nog 25 grader varmt. Jag var på semester i vår sommarstuga som ligger vid Armsjön i Medelpad. Armsjön är cirka en mil lång och en halv mil bred. Den har ett 60-tal holmar och många grund. I anslutning till Armsjön ligger två mindre sjöar. Dit är resan lång och besvärlig. Chris, en pojke som jag är med däruppe, och jag bestämde oss för att göra denna resa till de andra sjöarna med båt. Vi packade båten och gav oss iväg. Båten, som är en stor campingbåt, med en 18 hk motor är min (alltså pappas). Vi for de första fem kilometrarna med 18 knops fart. Stod i båten med bara badbyxor. Snart kom ett av de svåraste ställena på färden, resan till Falka. För att komma in till Falka måste man leta sig igenom ett stort område med öar. Där finns många grund. Vi körde mycket sakta och klarade oss igenom. Nu var vi inne i Falka. Halva sträckan mot de andra sjöarna hade avverkats. Vi körde sakta också i Falka, därför att vi inte kände till grunden. Efter någon timmes färd var vi framme vid en bäck, som vi hoppades skulle leda till de andra sjöarna. Det var svårt att ta sig fram för bäcken var grund (det är snarast ett smalt sund). Vi fick staka på med årorna. Efter en stund var vi framme vid en liten träbro. Lyckligtvis var det lågvatten och vi kom under. Bäcken var lika lång på andra sidan bron. Båten gled fram genom vassen och framför oss syntes två sjöar. Vi for sakta in i den högra sjön (Skarhålssjön). Där såg vi inga stenar och därför tordes jag dra gasen i botten. Det var vass runt hela strandkanten. Sedan vi tittat på denna sjö, for vi över till den vänstra sjön (Bösjön) Där såg det betydligt farligare ut. Stora stenar låg i mitten av sjön. Vid denna sjö fanns det nästan inga hus. Jag stannade båten på ett ställe där det var alldeles spegelblankt på vattnet. Där solade vi oss och läskade oss med drickor. Nu hade vi sett tillräckligt och vi styrde kosan hemåt. Hemresan gick också bra. Vi for in med båten till Vallen. Den ligger en halvmil hemifrån. Det är en fäbodvall där vi köper mat. På Vallen köpte vi nu inte mat utan glass. När vi kom hem badade vi. Vi hade klarat av den långa resan. Det är knappast någon mer än vi i Armsjön, som har varit i de Andra sjöarna! Jag fick betyget AB för denna verkliga sommarskildring. De första trevande romanserna skedde. Kompisen i Armsjön, Chris, och jag tog gärna långa promenader. Han var ett år yngre än jag, mörk, tystlåten; vi hade mycket gemensamt och trivdes ihop. Vi mötte emellanåt två flickor som fnittrande gav oss ögonkast. De bodde i närheten och vi smög oss dit i mörkret och kastade sten på plåttak för att väcka deras uppmärksamhet. Men det var bara en ilsken folkskollärare som kom ut. Vi prövade att lägga kärleksbrev under en sten vid järnvägsövergången och det var spännande. Men det var mest en kittlande lek. Ingen visste hur vi skulle komma vidare. Stanna och prata med varann vågade vi inte. Prövade på att röka också, med lika magert resultat. Min barndomskamrat Örjan hade med sig cigaretter en dag när vi gick omkring bland hyreshusen i Skottsund och spanade efter hans käresta, Dorothy. Han var mera klar över sina känslor än jag, men visste för den skull inte heller vad han skulle göra om hon dök upp. Det gjorde hon inte utan vi gick och satte oss på en strandbrink ner mot Ljungan och delade på en cigarett. Dvs. jag lyckades inte röka. Jag blåste ut hela tiden i stället för att dra in. Lika bra förstås. Tids nog skulle jag få uppleva hur sjuk man kunde bli av en cigarett. Jag tog bussen tillbaka till Maj och farfars hus. Farfar satt utanför stugan i väst och basker och höll medlemskortet till Njurunda hembygdsförening i handen. Det kostade en tvåkrona per år att vara med. Familjen Ewerz hyrde gäststugan i Armsjön några veckor. Frun var kusin till pappa. De hade en 13-årig dotter, B. Vi hade roligt ihop. Tillbringade en hel dag på en liten ö i Gräsviken inom synhåll från vårt hus. Egentligen bara på ett stort block då det mesta av holmen var över¬svämmad. Låtsades att vi var skeppsbrutna. Som tur var med rejäl matsäck. Med tiden blev vi mera intima och lekte gärna i den stora sjömanssängen i gäststugan. Kröp ihop och kramades och smektes i skydd av filtar och låtsaskojor, innan farsan kom på oss och det blev slut på den leken. B var trots sin ringa ålder mera försigkommen än jag. Hon tog initiativ och jag följde blygt och tveksamt efter, trots mina nyss fyllda 15 år. Örjan konfirmerade sig också och kom sedan ut till mig i Armsjön. B hade åkt hem. Jag körde motorbåten ut till den större holmen 500 meter ut i sjön där vi plaskade med gummi¬madrasser en hel dag och jag hade en del att berätta om. Och ryssarna testade kärnvapen vid Novaja Zemlja. Jag stördes av det. Novaja Zemlja var min ö. Den hade jag erövrat av ryssarna i lekar för flera år sedan. Den skulle dom låta bli! Fotbolls VM gick i Chile men då Sverige inte var med var intresset och svensk mediabevakning måttlig. Matcherna sändes ännu direkt bara på radion. Men de första direktsända programmen kom ändå denna sommar via satteliten Telstar. Brasilien vann VM – finalen över Tjeckoslovakien med 3-1. Vi hälsade på mormor Mitzi i Landafors. Hon hade fått kort från Rüdi, som var i Tyrolen på semester. Tre afrikanska länder blev självständiga under sommar¬en: Rwanda, Burundi och Algeriet; liksom Jamaica i Väst¬indien. Den upphöjda filmstjärnan Marilyn Monroe dog under mystiska omständigheter. Hösten kom och jag började 9 g, gymnasieförberedande klass i lokaler vid Gubbängens läroverk. Eva Q hade slutat. Ja det var ju klart, en sån snygging. Hon for ju med de äldre grabbarna som hade bil. Hon var kanske med barn. Eller så var hon redan gift? Kanske hon redan börjat på kontor? Vi fick väl bara ha de fula kvar. Lena R var kvar, likaså Gunilla L. Ja typiskt, Ann-Kristin G och Inger S hade också slutat. Men Ulla J var kvar. Hon som alltid försökte att sitta bredvid mig. Alltid var så uppmärksam och tog mig i försvar om jag blev mobbad. Var hon kär i mig? Bland grabbarna hade Perre och Claesan hamnat i parallellklassen, liksom Bo C, Allan och Kjell B. I gengäld kom Joel J, Arne A, Johnny K, Göran A, Krister L och Roland Å som nya. De nya kändes äldre, mognare, än mina gamla bekanta. När skolfotot togs bar alla grabbar glasögon, utom Geban. I verkligheten bar bara två glasögon, men vi skickade dem mellan varandra på väg in till fotografering – nu togs det inga gemensamma kort utan bara individuella som monte¬rades ihop. Geban fotades senare och trodde inte när vi berättade om glasögonen. Så han fick sticka ut ytterligare en gång. Expressen hade en artikel om hur ungdomar på 14-15 år tillbringade fritiden och det verkade som att de träffade kamraterna sex av sju kvällar, endera på ungdomsgården, ute på gatan eller hemma hos någon. På lördagarna gick de och dansade. Mamma och pappa satt mest framför tv. Själva hade de ledsnat på tv och lyssnade hellre på radio, särskilt Kvällstoppen, 10 i topp och liknande. Om de skulle se tv så var det mord och skräck som gällde. Till stor del stämde nog detta in på mig också. Musiken och topplistorna var centrala. Exempel på populära låtar denna höst var: I remember you; Follow that dreams; A wonderful picture of you; Dear One; Dancing Party; Our Favourite melodies; Good Luck Charm; Be patient with me; Speedy Gonzales; Do you wan´t to dance; Roses are red; English Country Garden; Jämtgubben och Give me a little kiss. Denna höst blev Uganda självständigt och farsan tänkte starta byggfirma tillsammans med Hinds och Johansson. Men när farsan bangade startade de andra två varsin firma. Hinds lyckades bra, medan Johansson gick i konkurs. Skarpnäck gladde mig och mina kompisar med både 12-timmarsloppet med Le Mans – start och SM för standard och formula-bilar. Till segrarna hörde Karlsson På taket, Tom Trana och C-G Hammarlund. I oktober skrev jag ännu en uppsats i skolan med verklighetsunderlag och den belyste mitt samlarintresse: Jag har varit intresserad av det mesta. Det började med bokmärken, sedan kom filmstjärnor, fotbollsstjärnor och flygplan. Jag samlar för närvarande frimärken och svenska mynt. Här anmärker läraren att jag avslöjar för mycket i inledningen. Läsaren tappar intresset! Samlarintresset kan variera starkt. Mitt samlarintresse började med bokmärken. Bokmärken samlade jag de första skolåren. Samlarintresset vände sig sedan mot fotbolls-stjärnorna. Jag bodde då i Sundsvall och därför var spelarna på bilderna från div II Norrland. Snart kom också filmstjärnor in i mitt intresse. Intresset höll i sig några år, men så kom flygplanen och tog ledningen. Jag hade tillsammans med en annan pojke flera hundra bilder. Så flyttade jag till Stockholm. Där jag bodde fanns det inget intresse för flygplan och därför gick jag tillbaka till filmstjärnorna, som för tillfället var det stora intresset där. Jag gick nu i sjätte klass och frimärksintresset började slå rot. Efter ett år i Huddinge flyttade jag dit jag bor nu, Sköndal. Nästan alla där jag bor har frimärkssamlingar, men de samlar inte. Men speciellt i sommarstugan blev det största intresset frimärken och gamla svenska mynt. Myntsamlingen har ett värde på ungefär hundra kronor. Den innehåller bl. a. ett jubileumsmynt, några mynt från sjuttonhundratalet och ett mynt som märkligt nog ej står upptaget i myntkatalogen. Genom att ingen hemma samlar, så fördunklas mitt frimärksintresse över hösten, vinter och våren, men åter-kommer alltid på sommaren. Nu kan man fråga sig vad som kommer härnäst. Ett av de intressen som tycks komma är miniracing. Jag har fler intressen också men de är inte samlarintressen! Uppsatsen fick betyget Ba och jag uppmanades att öva min handstil. Mammas moster Hulda fyllde 70 år och under oktober – november skakades världen av Kubakrisen då amerikanarna avslöjat att Sovjet byggde raketbaser på Kuba och Kennedy beslutade om blockad av sovjetiska fartyg med raketer på väg till Kuba. Det var några kritiska timmar då sovjetiska och amerikanska flottstyrkor var nära en sammandrabbning innan Chrustjev till sist gav order om nedmontering av raket¬baserna och blockaden kunde hävas. Ännu en uppsats: Om jag vore osynlig, från 12 november: – God dag, mitt namn är Sven Holm. Jag skall besvära den från osynligheten just hemkomne fysiologen SH med några frågor. Hur gjorde ni för att bli osynlig? – Det är förvisso en hemlighet. Men jag kan säga att vissa kemiska föreningar kan förändra atomernas byggnad. Då kommer atomerna in på en annan våglängd, så att vi inte kan uppfatta atomerna. – Vad hände då när ni blev osynlig? – Jag gick ut på gatan. Tvärsöver gatan ligger en restaurang, där gick jag in. Jag satte mig vid ett bord, men jag blev inte serverad. Snart gick jag ut. – Vad var det för roligt med att vara osynlig? – Om man t ex tog på en gubbe så var det roligt att se hur han reagerade. Det var fler än en som hämtade polis. Man skulle kunna ta pengar, juveler, kläder och mat utan att någon hade sett det, men detta kan ju även tyckas som en nackdel. Vidare kan man gå in gratis överallt… – Vad finns det för nackdelar? – Ensamheten! Mot slutet av min osynlighet, som varade tre månader, fick jag svåra ensamhetskval. Det var fruktansvärt. Även lusten att ta var svår att tygla. – Hur fördrev ni tiden? – Då jag inte lade patiens, rökte cigarr eller drack konjak, sprängde jag Berlinmuren, undersökte Kreml eller åt middag i Vita Huset. – Vad hände sedan? – Jag for tillbaka till mitt laboratorium, där jag försökte göra mig synlig. Jag lyckades också. – Tänker ni göra er osynlig igen? – Nej! Och jag kommer aldrig att berätta hur man blir osynlig. Om människor skulle kunna göra sig osynliga, så kunde man aldrig känna sig säker. Det skulle alltid finnas risk att någon tittar på en. Det skulle vara fruktansvärt. Hade jag varit osynlig en månad till så skulle jag blivit sinnessjuk. Jag hoppas att ingen lyckas göra sig osynlig igen. – Jag ber att få tacka för intervjun – Tack. Jag fick betyget AB för den här uppsatsen som läraren tyckte var bra i början och på slutet, men att jag tappat stinget i mittendelen. Höstbetyget från 9: an i Gubbängens läroverk var väl så där: Sämst som vanligt i språken, särskilt tyska. Men knappt godkänt i engelska och betyget i franska hade sjunkit till B. De bästa ämnena var också som förut svenska, geografi och biologi, när det handlade om människokroppen. Nu hade jag också AB i fysik och far deklarerade att jag skulle söka in på reallinjen och bli läkare! Hylands Hörna på tv var en stadig lördagsunderhållning för familjen och den 19 december hade Lennart Hyland besök av statsminister Tage Erlander som gjorde succé genom att berätta Värmlandshistorier och i ett huj blev folkkär: Om prästen som av misstag sköt ett vådaskott i kyrkan varpå en soldat reser sig och skriker: ”Huk er i bänkera göbber och kärringer för nu ladder han om!” I Majgården fortsatte farfar Viktor, 73 år och Alfas kusin Linda, 66 år, sitt förlovningsfirande och jag fortsatte min demonstrativa nonchalans mot henne när vi kom upp till Njurunda över jul- och nyårshelgerna. På julaftonen gjorde vi den traditionella turen till faster Margit, farbror Erik och kusin Karin via mormor Ester och Mitzis bagarbekanta i Sörberge. Jag var prydligt klädd med slips, väst och kavaj och jag hade Brylecréme i håret. Faster dukade upp julbordet i köket, men vi åt i vardags-rummet och inga alkoholhaltiga drycker serverades. Erik eller pappa var tomte och den här julen fick jag verkligen en stor och överraskande julklapp som gladde mig i åratal: en Tandberg bandspelare! Antagligen hade far fått ett superpris av sin morbror Gunnar som var radiohandlare. Den användes sedan flitigt under hela jul– och nyårshelgerna då jag spelade in egna sketcher, ibland med Örjan på besök. Jag spelade in farfar, Linda och både far och mor när de pratade kring mat-bordet. Jag spelade in när farfar spelade sina stenkake-favoriter på vevgrammofonen. Jag fick också en skjorta av farfars syster Therése, 50 kronor av mormor Mitzi, en jordglob av plast av mormor Ester, resetoasaker av farfar och tant Linda, pyjamas av Margit och Erik och ett skärp av kusin Karin. Men i London dödade smogen 136 människor under julen. Fars inkomster hade under året sjunkit till 44 000 kr och förmögenheten minskat till 13 000 kr, varför nu detta då han under året blev arbetschef. Stig Hägglund

Kommentera här: