Resa i Västafrika 14
Dag 14
Torsdag 30 mars
Ougadougou – Bobo Diabasso
Väntade på frukost och försökte hålla koll på en liten mygga. Väntade på Jonathan då vi skulle slå följe till Bobo. Under natten var det strömavbrott en halvtimme igen, men jag lyckades undvika panik i kolmörkret och den stigande 35-gradiga värmen i det fönsterlösa rummet. Kände till och med att jag skulle kunna somna om!
Jonathan dök upp och vi begav oss till en busstation en bit bort, som Jonathan kände till då han hade bokat buss kvällen innan, vilket jag missat. Jag lyckades dock komma med samma buss efter en del övertalning. Den lyxiga Raheitibussen var egentligen fullbokad. Jonathan påstod att han också bokat sin far, Tike, kom vi fram till att jag hette och bokningen skrev upp mitt nya afrikanska namn!
Bussen avgick i utsatt tid och gjorde bara kortare stopp längs vägen, för kisspaus och poliskontroller och halvvägs i staden Boromo. Landskapet var till stor del stäppöken med byar som mest liknade färglösa ruiner och med omgivningar närmast täckta av plastpåsar, papper och annat skräp, förmodligen till stor del nedskräpat av fordonsburna – intresset för att bevara miljön verkade vara noll. Men det var lika illa under min resa på Balkan för några år sedan.
Men vägen var i överraskande bra skick och den lyxiga bussen visade filmer, som i sin tur visade upp en sanslös kontrast med det torra skräpiga landskapet. Ändå tog resan 6-7 timmar. Den första filmen om ett stort terrorattentat i London under ett officiellt amerikanskt besök – en hämnd från IS kanske och mycket aktuellt. Den andra filmen var en Sylvester Stallone som John Rambo i Vietnamkriget. Men mest verkade passagerarna nöjda med den tredje filmen, som var en afrikansk komedi vilken gav upphov till många skratt, samtidigt som Jonathan och jag var mer oberörda.
Närmare Bobo blev dock landskapet allt grönare och vi nådde snart en betydligt trivsammare stad, som inte heller kändes lika het som Ouaga. Det var träd längs asfalterade gator, finare hus, mindre trafik.
Jonathan och jag var de enda gästerna på hotell Singave. Vi hade tänkt ta ett annat hotell, men det var stängt för renovering. Men detta, som taxichauffören körde oss till, verkade bra för 6 000 cfa, inklusive egen dusch och toa och med billig läsk och öl i kylen i lobbyn.
Vi gick direkt till den lerbyggda och säregna gamla Stora moskén i Bobo-Dioulasso. Den uppfördes 1893 i typisk sahel-stil med koniska torn och stödjande träpålar. Jag hade både vit dag och fastade så efter en runda drog jag mig åter till hotellet, medan unge Jonathan stannade ute för att försöka lyssna på musik någonstans. Västafrika var ju känt mycket för sin musik, men jag hade bara hört på avstånd och i bussar i och med at jag inte ville vara ute på kvällarna.
Stig Hägglund