Västafrika 2 - 5
Dag 5
Serekunda – Ziguinchor, Casamanche
Sov tungt till den början, men vaknade under senare delen av natten flera gånger under intensiva drömmar men också av oro över att jag inte fick kontakt med hustrun. Man är ju bra på i sådana lägen att fabricera tråkiga scenarion. När klockan blev sju och jag varit i farten tog jag och skickade ett nytt sms. till hustrun och undrade vad som hänt. Då ringde hon och berättade att hon haft väninnor hemma som studerat min stensamling, som jag just fräschat upp och då hade hon skickat med bilder av deras förtjusta reaktioner. Då förstod jag varför jag inte fått sms. Även hemma kunde det ta ett dygn innan meddelande med bilder kom till min mobil. Här skulle det ta två dygn.
Men det viktigaste var att få en bekräftelse på att allt var bra hemma och jag plockade glatt ihop och begav mig ut på Bakaus gator för att hitta en taxi till den plats varifrån transport till Casamanche kunde avgå. Det var inte så lätt och språkförbistring innebar att föraren först körde mig till ett lyxigt hotell och sedan genom stora kvarter med uslast tänkbara kuperade sandvägar innan han nådde dit jag ville och kunde boka plats i en landsvägstaxi till gränsen, 100 dalasi inklusive bagage.
Det var fin asfaltväg och gränspassagen gick problemfritt. Jag växlade mina återstående dalasi till cfa av en av gatuväxlarna och tog plats i en synnerligen skruttig landsvägstaxi som gick till Ziguinchor, huvudorten i senegalesiska Casamanche. Vindrutan var full av sprickor, vilket gällde för många av dessa gamla sjusitsiga fordon, men på denna hängde det mesta annat löst också. Ändå stod den muslimske föraren på bra längs den utmärkta vägen där man lagt ut stockar för att tvinga fordonen att dra ner på farten. Landskapet vår låglänt och mycket grönt med tät vegetation och enstaka höga träd och allt flöt på bra, tills något i bakvagnen brakade och det blev tvärstopp ett par mil från slutmålet.
Föraren stoppade andra publika fordon och vi passagerare flyttade över där det fanns plats. Haverier var så vanligt att de flesta fordon stannade till för att kolla upp vad som hänt. På så vis nådde jag Ziguinchor i så pass god tid att det skulle finnas chans att hinna besöka Guinea Bissaus konsulat och en kille på moto dök upp - en mc där man transporterades på pakethållaren hade jag ännu inte sett på den här resan, men det är vanligt i andra länder i Västafrika.
Jag bad honom köra mig till La Perroquet, det ställe som gällde i Ziguinchor, som låg vackert vid Casamanchefloden och där jag fick ett fint rum med balkong mot floden för 13 000 cfa. Men jag hade bett motoföraren vänta och ta mig till konsulatet, som låg i en del av staden med mest fallfärdiga skjul. Där var jag förstås den ende turisten och jag fick raskt ett fint visum monterat i mitt pass för 20 000 cfa och kunde nöjd också be motoföraren stanna vid en bankomat där det också lyckades mig att få ut en större summa. Så nöjd själv kunde jag glädja motoföraren med 2 000 cfa, vilket syntes vara mer än han väntat sig.
Begav mig ut i en stillsam stad med stora lummiga kvarter med ståtliga byggnader, men också kvarter med trähus och det var stillsamt. Rätt fin stad utan överord. Det var finast längs floden och jag handlade några öl och annat i en liten butik. Hittade ingen större supermarket och inte heller någon bra servering, förutom mitt eget hotell, som serverade middag från klockan 19. Innan dess bjöd man ut en flodtur till öarna men i det läget såg jag mer fram emot att dricka kaffe och öl på min balkong med utsikt över floden. Jag ångrade mig sedan, kanske man besökte någon by!
Större delen av eftermiddagen tillbringade jag så på min balkong och såg piroger med fiskare eller lokalbefolkning eller turister komma och gå. Jag gick ut en vända till och köpte ost och kex till middag - det var ju fastedag! Lade mig också tidigt för att vara alert till morgondagens besök i ett nytt land. Låg och tänkte på att jag förr tyckte att det var ointressant hur boendet såg ut; där skulle man ju mest sova! Nu märkte jag att det blev mer och mer viktigt genom att jag var oftare där, särskilt på kvällarna. Det hängde troligen ihop med åldern.
Stan O´Bertil