Resa i Sydamerika 11
Dag 11
Lördag 6 april
Quito – Otavalo
Såg ut över ett dimmigt svalt Quito, dit jag snart var redo att bege mig ut till en trådbusshållplats och ta mig till norra bussterminalen, Carcelea.
Befann mig på Hostal Valle del Amanecar i Otavalo när jag upptäckte att min padda, min i pad, var borta! Va faan? Min första spontana tanke var att jag åkt ifrån den på Secret Garden i Quito och att jag börjat bli så virrig och glömsk att jag fick sluta att resa!
Jag hade paddan uppe på terrassen för att kolla väderleken och hade glatt pratat om resor med en engelsk tjej. Sedan hade jag gått ner och packat, men jag måste väl ha lagt ner paddan i min daypack, innan jag checkade ut och gick till Trolle – bussen. Visst hade jag också märkt någon gång under färden med fullpackad buss att väskan var öppen, men då bara tänkt att jag själv glömt och drog igen dragkedjan utan att kolla.
Fick byta buss också en gång innan jag nådde norra terminalen. Men sedan var det flyt och jag fann vandrarhemmet ganska snabbt i Otavalo och det är jättefint med eget rum vid en stor trädgård för 14 dollars.
Jag ringde direkt till Secret Garden och olika personal var inblandade i sökandet utan något som helst resultat, trots påstötning flera gånger och jag var inställd på att åka tillbaka om det kom några positiva besked. Bestämde med dem att de och jag letade tills morgondagen.
Pratade med hustrun och vi kom fram till att det inte fanns uppgifter på paddan som måste spärras. Jag använde den för att skriva på och kolla nätet och teve och tidningar. Alla egna texter hade jag kopior på. Nä det handlade om att anmäla förlusten till polisen och försäkringsbolaget och hoppas få lite pengar till en ny padda därifrån. Jag brukade skriva först i en dagbok och sedan renskrev jag på paddan när jag hade tid på kvällarna. Nu fick jag göra det på datorn hemma. Så hade det varit efter de flesta resorna förut också. Jag brukade använda den till att fota med också, men inte under den här resan, som tur var. Jag hade min Canon och en bra mobil. Jag skulle nog efterhand komma över förlusten av paddan, men ännu kändes saknaden svår och onödig – klantig!
Men inte heller Otavalo höjde humöret. Visst var det en stor marknad på och kring torget och visst var där indianer. Men till skillnad från den marknadsstad jag besökte i Bolivia för många år sedan, bar de inte spektakulära nationaldräkter längre och det gällde också köparna. Det var som en vanlig stor marknad, som jag sett många av förut. Dessutom syntes inte heller den djurmarknad, som annars brukar höra till höjdpunkterna, eller så hittade jag helt enkelt den inte. Jo en del djur såldes i några nyuppförda hallar, med det såg mera ut som shoppingcentrum, vilket man upplevt också förut (!) Nä vandrarhemmet var det enda som stack ut. Och vädret hade blivit lite bättre. Låg där i en hängmatta och drack en öl innan det var dags att söka något ställe för middagen.
Hittade ett litet ställe som serverade fisk och en stor öl för fem dollars. Hade också haft nätkontakt med Secret Garden, men förgäves och jag kände att jag måste försöka att släppa förlusten av paddan, så tankarna på denna händelse skulle förmörka resten av resan. På sikt betydde det inte mycket.
Återvände till mitt fina vandrarhem, där jag verkade vara den ende gästen, efter en utmärkt middag. Ältade ännu förlusten och att jag trodde att jag hade bra koll på grejerna, men uppenbarligen inte tillräckligt. Så tänkte jag på alla dessa försäljare på gator och bussar. Det var få tiggare, alla försökte i stället sälja något om det så var prylar till mobiler, matvaror, godis, vad man kunde hitta på eller om det var för olika tjänster. Jag minns särskilt en äldre karl som kröp omkring på golvet i en fullsatt buss och försökte putsa folks skor. Han var handikappad och tvingades förnedra sig så! Det tillhör det nedrigaste i samhället om man inte har råd att nödtorftigt försörja handikappade, äldre och de som inte hittar en egen försörjning!
Dag 11 före plan. Kostnad: 205 kr (230 kr).