Resa i Sydostasien 19

Stan Products © Stig Hägglund (2014) Resa i Sydostasien 15 april – 9 maj 2014 Dag 19 Lördag 3 maj Inle Lake – (Bagan) Satt på Sin Yaws fina takterrass med den rikliga frukosten och som ända gäst och undrade varför alla andra resenärer samlats på Aquarius Inn. Hade sovit bra i mitt fina rum och halsen kändes bättre. Däremot var jag hård i magen – ett besvär jag ofta haft på de senaste resorna – men jag hade medicin med. Svalkade mig med en Star cola efter den härliga båtturen, som verkligen var värd 12 000 kyat. Det såg först svårt ut då de första båtmän jag pratade med hävdade att alla turer började klockan sju och att jag fick satsa på nästa dag. Om jag nu inte kunde tänka mig att betala för en hel båt själv. Men jag bidade min tid och vankade omkring längs kanalen och frågade olika båtsmän som pysslade med sina båtar om de inte kunde tänka sig en kortare tur. Jag ville framför allt ut på sjön, se fiskare i arbete, se någon by på styltor, någon flytande trädgård – jag behövde verkligen inte se allt, som de flesta verkade vilja visa. Kunde någon tänka sig en sväng på två-tre timmar för 10 000 kyat? Till sist var det en som accepterade med ett påslag på ett par tusen och jag kom iväg. Och var sedan bara nöjd att jag återvände till lunchtid och kunde sitta på min favorit-restaurang medan regnet vräkte ner! Det var några kilometer kanal ut till sjön, som liksom var beströdd med sjok av flytande växter och jord, som emellanåt samlats till små flytande holmar. Här och där fiskare som sänkte små nät från sina kanoter och många andra longtailboats, som min, med ortsbor eller turister. Färden gick genom flytande trädgårdar till en by, delvis på stöttor, där det var lördagsmarknad, dit jag sökte mig till fots på byvägar. Blev inköp också: jag prutade till mig två sjalar för 6 000 kyat totalt. Fina presenter till tjejerna. Återvände sedan på den fina atmosfäriska sjön och som sagt: glädjande nog innan det närmast tropiska regnet kom. Hade varit besvärligt att skydda kamerorna i kanoten. Det var första rejäla regnskuren på resan. Det hade smådroppat lite i Hanoi, men det här var rejält. Hundarna vänslades och lekte ute på det obyggda fältet på andra sidan vägen från serveringen. Det var ofta att man såg dem där och de verkade ha det bra. Flera var välgödda och strök omkring på serveringarna, men andra haltade också. Det var lätt att bli påkörd, då de ständigt korsade gatorna. Gick runt när det blev uppehåll. Följde bäcken som kantades av kloster och hörde mässandet utan att direkt se några munkar och jag var inne i ett tempel. Hann åter till mitt Sin Yaw innan regnet kom igen, nu också med åska och blixtar. Värdinnan bjöd på te och flickorna, som troligen var en dotter med en kompis satt och virkade. Satt och pratade med dem innan det var dags att söka någon middag och bege sig till bussen. Tiden räckte ofta långt under en resa då de flesta rutinuppgifter hemmavid fallit bort. Det visade sig efter att vi pratat en stund att värdinnan bodde i Shwe Nyang med sin 95 årige far, 75 åriga mot, tre hundar och två kattor. Hon var anställd för att sköta om stället, liksom de två flickorna. Men hon hade själv också döttrar i liknande ålder. Efter en stund serverade hon en kryddstark vegetarisk sallad med grönt te, som var riktigt god. Hon kom också med kokos och sött ris och en mörk kaka till efterrätt och jag hade fullt sjå att truga på henne 1 000 kyat för maten, som innebar att jag slapp besöka restaurangen. Solen kom fram igen och jag kunde ta en promenad i väntan på bussen. Tittade närmare på ett par små tempel och funderade på om jag skulle kunna göra något liknande hemma i trädgården. I Thailand var det särskilt vanligt med små tempel på gårdarna och vi hade ju antydningar av det också, t ex på marsvinens begravningsplats, liksom en hörna i hallen, som var vårt hemaltare. Det tog en bra stund innan det kom en pick-up och hämtade mig utanför Sin Yaw. Så småningom fylldes flaket med bagage och resenärer, bland annat tre danskar, en tysk och en engelsman och alla var på väg till Mandalay. Bussarna dit och till Bagan gick från en särskild korsning utanför staden och bägge dök upp så där en timme över avgångstid. Det var tur för en av danskarna som glömt sitt pass och andra värdesaker i förvaringen på hotellet och genom förseningen hann få hjälp av en kille på mc att hämta det. Burmeserna verkar alltid hjälpsamma och ärliga så det var inga problem. Bussen hade säkert väntat också om det har krävts. Färden sedan var rätt sval över bergen och jag var glad över att jag tagit fram koftan. Regnskurar kom och gick.. Vägen var krokig så det var inte lätt att sova. Under kvällsstoppet åt min japanske bänkgranne och en skäggig rätt långhårig kille bakom girigt av blandningen med ris, medan jag som tog en fastedag och vit dag nöjde mig med en påse räkchips. Pratade lite med grabbarna som verkade vara erfarna resenärer, med sådär halvåret på luffen. Den skäggige trodde jag var amerikan, men då jag lärde känna honom visade han sig vara norditalienare. Stig Hägglund