travelbug

Lucka 3

 

 

3 december

 

Tommy Pettersson vaknade upp i soffan med nackvärk och det var ännu mörkt ute. Flyttade sig till sängen och försökte somna om, men tankarna vällde fram och han låg mest och snodde in sig i lakanen.

 

Det hade tagit honom en hel del möda att få reda på var de jävlarna som våldtog honom på fängelset höll till i dag. En satt ännu inne, men hade permis närmare jul; en hade släppts fri nästan samtidigt med Tommy och bodde hos en bögkom­pis och den tredje hade varit ute ett år redan och bodde i Tensta. Det var honom han skulle knäppa först.

 

Han mindes alltför tydligt vad som hände där i gymnastik­salen på Nyköpingsfängelset. Men det var som att han hade klivit ur sig själv och stod bredvid; att han såg på det som en film:

 

”Klä av dig för fan”, skrek en av de tre typerna som omringade honom. Han såg hur mannen slog till honom hårt i magen så han sjönk ner på golvet och hur de andra sparkade. De drog upp honom och slog igen tills han dar­rande började att knäppa upp byxorna.

 

”Ta fram tasken så vi får se vad du har för ynkedom!”

 

Han såg hur Den store gick fram och tog tag i Tommys kalufs och drog med ett ryck ner honom på knä.

 

”Kom nu lilla tjejen, jag är först i tur”, sa han samtidigt som han lirkade fram grejen. ”Du vet nog hur man gör och försöker du göra något dumt så stryper Janne dig. Hjälp mig killar.”

 

Nu kände Tommy hur Jannes fingrar klämde åt hårt om halsen och när han kippade efter luft passade den store på att pressa in sin lem. Det svartnade och han kämpade att få luft när det tjocka äckliga korta stunder drog sig ur. Han försökte bita, men då hårdnade greppet om halsen och allt blev svart.

 

När Tommy kvicknade till hade lyfts upp på en slags träbock. Han skymtade ribbstolar längs väggen. En gymnas­tik­sal. Han låg fastspänd på magen med läderremmar. Kunde bara röra på huvudet som hängde utanför.

 

Den store hade tagit tag i hans hår och kom intill med sitt ansikte förvridet av lust och vrede och den svarta kalufsen hängande som en plym framför: ”Du bet mig din jävel. Vi ska se till att du inte kan göra det igen och det kommer att bli mycket värre, men nu får det bli på vanliga sättet.”

 

Han försvann ur synfältet och Tommy kände hur någon körde in fingrar och smörjmedel i hans anus och sedan började stöta sig in. Han försökte förtvivlat att röra benen, men han satt ohjälpligt fast. Samtidigt tvingade en av de andra karlarna upp hans mun och pressade in något slags läderbett mellan tandraderna. ”Nu ska du inte kunna bita ihop”, sa karlen medan han skruvade på en tving tills Tommy låg med käkarna så brett isär att det gjorde lika ont som därbak. Tårarna rann. ”Jag kan fortsätta vrida så huvudet går i två halvor”, sa karlen och flinade medan han sakta runkade sitt organ och förde in den. ”Här får du smaka lite själv lilltjejen…”

 

”Fy fan, vad jävligt”, stönade Tommy och vred sig fram och åter i sängen. Han mindes hur de tystnat och bara pumpade på och stönade. Han hade aldrig någonsin varit med om något så jävligt. Han hade tuppat av emellanåt av smärta och brist på luft. Det kändes som de höll på i timtal och bara löste av varandra.

 

Han mindes hur dåligt han mådde efteråt. Att det var så overkligt. Att när han åter låg på sin brist i cellen kunde han inte fatta att det hade hänt. Han kände att det hade hänt, men hur kunde det ha skett. Efter ytterligare ett par månader på fängelset tvivlade han inte längre. Det hände igen och igen.

 

Efter tårar och ångestdämpande tabletter och amfetamin ­snortande hade Tommy koncentration nog att åka ut till Tensta och hitta plågoanden. Han njöt av tanken på att få hämnas, men han mådde fortfarande så illa att han fick gå och spy på toaletten innan han gick ut till tunnelbanan.

 

Han gick runt ett tag kring Plattan och Hötorget. Morgon­ens kyla hade mattats och solen tittade fram. Det var väl­bekanta trakter sedan förr då han ofta flummade omkring där. Nu var det massor av folk som rörde sig och knuffades på gatorna och stora påsar med färggranna paket bar de. Han köpte rot­saker enligt planen och en hamburgare åt sig själv och be­grund­ade hur många olika livsöden som flaxade förbi, var och en upptagen med sitt. När han såg en kille han kände igen fick han brått att fälla upp kragen och gå ner i en tunnel­banestation. Det var jävligt att han kände så många av dem som brukade stryka omkring på gatorna. Nu ville han vara osynlig. Hans livsöde förde honom på tåget till Husby.

 

Den långa rulltrappan upp till Tensta Torg delade han med några heldraperade kvinnor han bara såg ögonen på och ett gäng stora svarta grabbar. Han tänkte på hur det skulle vara att slita kläderna av en arab – brutta; vad skulle man finna? Skulle han ta fram pistolen ur väskan och tvinga ner dem på stengolvet där i tunnelbanehallen. Slita upp de långa kjol­arna och se vad de hade! Han smålog åt sina tankar, men en lång blick från en av männen fick honom att snabbt drop­pa av.

 

Tommy hittade igen loftgångshuset. Han hade varit och rekat sedan tidigare, som han gjort på alla ställen han tänkt slå till på. Plågoanden bodde på andra våningen i sexvånings­huset. Det var bara att hoppas att han var hemma och öppnade. Tommy gick runt och försökte se om det lyste i fönstret, det hade börjat skymma. Adventsstakar tändes här och var och han tyckte nog att det var tänt i det tilltänkta offrets fönster också. Om han inte var hemma hade han grejor med för att ta sig in och vänta. Han satte sig på en sten för att röka och lugna nerverna.

 

Tommy tog fram sin stulna mobiltelefon och slog telefonnumret. Han kunde någorlunda härma dennes kompis som bodde i Enskede. Signalerna gick fram.

 

”Roger”, hördes en röst.

 

”Ja, hej, det är Lelle, jag är i krokarna och tänkte titta upp om det går bra?”, sa Tommy med lämpligt hes röst.

 

”Ja det går väl… du låter lite konstigt…”

 

”Ja det är halsen, men det är bättre. Vad har du för portkod?”

 

Roger gav numret. ”Var är du nu?”

 

”Tensta”, sa Tommy och stängde mobilen. Knappade in siffrorna och kom in i huset, tog två trappor och ut på loft­gången och var med några snabba steg framme vid dörren. Ringde på.

 

Roger sprang fram till dörren och öppnade: ”Fan vad snabb du var, jag hann knappt…” Han stannade upp och stirrade på en man som inte var Lelle, men som han ändå på något vis kände igen. I samma stund som kobenet slog ett sår i hans panna förstod han vem det var.

 

 

Elisabeth Lennerth hade ringt sin mor i Marbella, som skulle flyga hem tillfälligt nästa dag på grund av butiksstölden. Elisabeth hade lovat öppna under dagen. ”Det är vår viktig­aste säljperiod”, som mamman sade.

 

Greger hade varit tidigt uppe då han måste hinna hem och byta kläder före jobbet. Han doftade manlig deodorant när han böjde sig ner för att kyssa henne och kittla henne med skäggstubben så hon fnittrade.

 

”Jag måste gå nu, men jag kommer på eftermiddagen” sa han.

 

”Men jag kanske inte är hemma, jag måste nog till butiken.” Hon tog tag i slipsen och höll honom kvar. ”Du får passa på och ta mig nu!”

 

”Men jag har bråttom och… vi får se i kväll.”

 

Betty log mot honom, drog undan täcket och drog upp sitt nattlinne högt, så inte bara sköte utan också brösten blot­tades. Han bara glodde och började maktlöst knäppa upp byxorna. Hon sträckte sig efter honom och hjälpte honom in.

 

När han gått låg hon länge och onanerade. Det var så skönt avslappnande och hon hade med åren samlat på sig många kåta scener att minnas och bli upphetsad av. Greger var något av en drömkille. Hade fint jobb, snygg, välklädd, lite häm­mad. Hon gillade att ta initiativ och väcka vilddjuren i karlarna. De fick gärna sedan ta över och kräva och visa vad de ville.

 

Det där intresset för sex kom tidigt och genom att hon dessutom såg bra ut så svärmade killarna runt henne. Men de jämnåriga grabbarna var så heta och samtidigt så fumliga att hon hellre sökte sig äldre killar med jobb och bil och pengar och helst snygga kläder. De kunde vara artiga och upp­skat­tade henne mer än de yngre. Hon gillade att köpa kläder och känna blickarna när hon rörde sig på gatan eller på krogen. Hon blev bjuden på fester i de fina våningarna på Östermalm där det cirkulerade kokain och andra droger.

 

Betty hade i det här skedet tagit studenten med låga betyg, men ändå kommit in på juristutbildning påhejad av sina föräldrar. Pappan var affärsjurist, mamman drev kläd­butiker och Betty såg inte till någon av dem särskilt ofta, men hon var uppväxt i en fin villa i ett fint område. Hon hade inga syskon. Föräldrarna hade nog inte haft tid för det, trodde Betty. De hade inte haft tid för henne heller. Fadern såg hon sällan, men när han dök upp, så var det ofta med någon liten present och han doftade gott och hade alltid kostym på sig. Hon tyckte att han var så stilig. Mamman kom mest med förmaningar när hon stannat upp mellan olika aktiviteter. Utöver butikerna hade hon flera politiska och sociala engage­mang. Betty hade mest kontakt med barnflickorna under sin uppväxt, men de skiftade också ständigt.

 

Det var fester flera gånger i veckan och juriststudierna gick kräftgång. Hon fick fler och fler oanständiga förslag från her­rar som dök upp på dessa fester och med kokain och gott vin i kroppen och med sin svaghet för mogna välklädda män, så följde hon gärna med dem. I gengäld fick hon presenter och uppskattning och snart förstod hon också att helt enkelt ta betalt. Det var mer rationellt och hon fick en växande kader välbeställda kunder, som hon besökte i deras villor, när makan var utflugen eller på deras kontorsrum, om makan var hemma. För att inte drabbas av sjukdomar krävde hon att de skulle ha kondom och hon hade lärt sig att trä på den med läpparna, vilket var uppskattat.

 

Plötsligt en dag hade hon uppdrag hos en av sin fars kollegor och när han kom på dem och det dessutom visade sig att hon allt oftare struntade i studierna och alltmera hemföll åt drog­er, var det slut med detta liv. Hon hade rökt och snortat allt oftare inför vissa uppdrag. Alla män var inte lika älsk­värda hade det visat sig och med pengarna på bordet ökade kraven. Föräldrarna skickade henne till en juristbyrå i USA, där pap­pan hade kontakter och kunde ordna jobb. Det var i Miami och effekten på Betty blev den rakt motsatta. Till­gången på marijuana var obegränsad, liksom tillgången på välklädda intres­serade män.

 

Betty trivdes i Miami. Särskilt i Miami Beach, med sina art deco – palats och stränder och hon gillade villaområdena där kanaler medgav båtplats på sjösidan och tvåbilsgarage på  landsidan. Hon hade säkert kunna residera i en av dem som lyxhustru om inte föräldrarna och det vilda livet åter stoppat planerna. Pappan hade fått rapporter från kollegorna om hen­nes eskapader och när hon dessutom blivit omhänder­tagen i en knarkrazzia, fann han för gott att hämta hem henne igen.

 

Betty hade nu en tuff tid i Sverige, då hon kände av abstin­ensen både av droger och av lyxlivet. Trots att hon tjänat bra som hålldam i Miami, gjorde hon av med det mesta. Nu drog hon omkring på gatorna i Stockholm, men gatuprostitution för att få pengar till kläder och knark, var mycket långt från glamouren. Hennes räddning blev en av hennes gamla torskar från Lidingö, som tog hand om henne sedan hon häktats i ännu en polisrazzia. Det var då hon hamnade på avvänjning och föräldrarna hade nästan sagt upp kontakten.

 

Den här torsken var en av hennes tidigare favoriter, mellan 40 och 50, prydlig, stadgad, bra jobb, fin villa. Han lyckades förmå sin hustru att de skulle anställa Betty som hembiträde och barnflicka, även om deras barn redan var i skolåldern. Att stå till tjänst som sexigt hembiträde passade både torsken och Betty perfekt och hon fick en lön förutom fri bostad och mat, som någorlunda räckte till det liv hon ville ha.

Detta höll förstås inte heller i längden. Hustrun såg att hennes man mest hade ögon för sitt hembiträde och hade svårt att hålla sig ifrån henne. Hembiträdet uppträdde också utman­ande på ett sätt som inte kunde missförstås.

 

Han ville skiljas, men det skulle innebära att han förlorade huset eller firman eller bägge, så med vånda lät han Betty gå.

Nu hade Betty ändå återfått en viss stadga i sitt liv och hon hade åter kontakt med föräldrarna. Hon började jobba i mammans butik vid Torsviksplan. Mamman hade sålt de andra butikerna och pappan hade pensionerat sig och de tänkte dra sig tillbaka till en nyköpt lägenhet i Spanien. Betty hade också återknutit några av sina gamla manliga kontakter, som hon besökte regelbundet mot visst arvode.

 

Att hon hamnat i en lägenhet ute i Tensta med Pelle, var närmast ett mysterium. Han hade försett henne med hasch och amfetamin under en period och det hade varit ett sätt att få gratis tillgång som hon flyttat ihop med honom.

 

Men hon kände snart att det var destruktivt. Knarket blev för lätt tillgängligt, för hon hade allvarliga ambitioner att komma över det. När hon upplevde den ”bättre” världen; i Lidingös villor med sina mer välsituerade kontakter, kände hon att hon måste bort från det. Men det var inte lätt. Pelle hade många kontakter och blev lite av hallik för henne. Det var via honom som hon hade haft en natt med Tommy Pettersson exempelvis. Men Pelle var samtidigt också svart­sjuk och skjutsade henne till olika möten och väntade på att hon skulle bli klar och ställde till scener om hon dröjde för länge.

 

Betty låg kvar och tänkte på Tommy och hur hon skulle göra med Pelle. Hon var nu övertygad om att det var Tommy som hade våldfört sig på henne där i villan. Hon hade anat det tidigt och inte varit särskilt rädd. Att bli tvingad till sex ingick i de rollspel hon flera gånger varit med om med sina torskar, så det mer hetsade upp henne än skrämde och knulla gjorde hon helst flera gånger om dan. Att han var maskerad och att han hotade att komma tillbaka pirrade också lite extra.

 

Hon hade inte sagt något till Greger och hon bestämde sig för att inte säga något heller. Det skulle bara störa deras nya förhållande om hon måste berätta att hon kände våldsmannen och hade legat med honom förut. Det var svårt nog att berätta för Greger om andra saker hon gjort. Hon ångrade redan saker hon sagt, hon ville inte framstå så lidelsefull och lättfotad i hans ögon. Hon kände att hon kunde bli kär.

 

 

Tommy Pettersson tände haschcigaretten och darrade ännu av vrede och fasa där han satt i mörkret i sin lilla lägenhet i Bandhagen. Han hade återvänt från sitt dåd. Klarat av den långa tunnelbanefärden i eftermiddagstrafiken, genom att halvt nerdrogad låtas stå och sova.

 

Han hade mördat, han hade torterat. Han hade gjort det i ett hatiskt rus, nästan med ett djävulskt leende på läpparna. Han hade känt hämndens berusning, när han koncentrerat och utan ett ljud utsatte bögen för sina egna förnedringar och dubbelt upp. Han hade skurit av honom kuken och pressat in den i hans mun. Han hade skurit upp magen så inälvorna vällde ut och han hade sett till att bögen var vid medvetande. Han noterade de skräckslagna ögonen och hur han krängde för att komma loss och försökte få fram ljud ur sin igen­proppade strupe. Det var en fruktansvärd bild att se i sitt inre. Illamåendet vällde upp igen.

Greger Holmström hade under dagen haft svårt att hålla tankarna borta från Betty. Så fort det var lite lugnare kunde han bara bli sittande i sitt rum och titta ut. Solen lyste fram och mildrade morgonens stränga kyla. Men Greger såg bara Betty med ett leende och kjolen uppdragen.

 

Han visste att han borde fråga ut henne mera. Att det var saker hon dolde, men han hade inte förmått. Han visste att hon levt ett promiskuöst liv och att han borde ha hållit sig avvaktande. Tänk om hon utnyttjade honom, att hon var mer inblandad i stölderna än som framkommit och att förhål­landet skulle vändas emot honom så småningom.

 

Men han såg bara en söt och sexig ung kvinna som verkade kunna uppfylla alla hans drömmar och begär. Han hade varit skild i fyra år nu och under den tiden hade det varit en del spring på krogen och det hade också blivit vissa framstötar mot kvinnor han träffat i jobbet, som Betty. Men i de flesta fall hade det inte blivit mer än tafatta kontaktförsök. Han hade varit gift i 12 år och var så inkörd på den trygg­heten att det kändes jobbigt att vara singel. Nu hade han förvisso lärt sig, men krogbesöken innebar mest en öl för mycket. I polis­jobbet hade det varit lite bättre förutsättningar, då han träf­fade klienterna flera gånger och de i många fall hade ett utsatt läge. Samtidigt hade han ännu haft så mycket yrkesheder att det alltid fanns en röst inom honom som varnade för att utnyttja sin position och i allmänhet fick den rösten honom att bromsa i tid. Det var bara när flickorna tog initiativ, som han snabbt gav upp.

 

På så vis hade han haft ett par damer han kunde söka upp när behovet tryckte på. Bägge hade försyndelser såsom små­stölder och narkotikainnehav, men som han kunde hålla utanför rättvisans klor mot lite kärlek och sängvärme. På sitt sätt var de lite som Betty, bara att hon var överlägsen dem på alla plan.

 

Men telefonen ringde och drog Greger till nuet igen och kollegorna rykte i honom. Man hade hittat en hel del på mattan där i Lidingövillan. Massor av hår och klet av olika slag och man skulle se om det gick att få fram DNA. Samtidigt hade mattan legat där ett bra tag, så det kunde vara rester från andra än gärningsmannen. Man hade inte hittat fingeravtryck eller sperma. I bilen hade man också funnit hårstrån och fibrer från kläder, som kanske kunde ge något.

 

Men så snart Greger kunde komma ifrån körde han ut till Lidingö och Torsviks Torg och Betty och så snart det var möjligt låste hon butiken och de körde till föräldrarnas ännu tomma hus där de inte kom längre än till hallmattan.