travelbug

Sundsvall under 2000-talet

En framtidsstudie i tre delar av Stig Hägglund

Andra delen: Utvecklingen under 2000-talet

Det här är andra delen i en framtidsstudie med högt ställda mål för Sundsvallsregionen.

I första delen satte jag upp befolkningsmässiga mål för Sundsvall, motiverade varför syftet bör vara att nå dit och hur det kan gå till. Jag diskuterade också Sundsvalls roll i olika samarbetsregioner.

I den här andra delen diskuterar jag några faktorer av särskild betydelse för utvecklingen under de kommande decennierna och vilka förutsättningar som jag tror kommer att gälla samt vad som särskilt kommer att påverka utvecklingen för Sundsvalls del.

I tredje delen försöker jag visa mera i detalj hur regionen på ett bra sätt kan växa enligt de premisser som angivits i tidigare delar och hur nödvändigt utbud av arbetsplatser och arbetskraft kan anordnas. Det hela mynnar ut i en lista på åtgärdsförslag.

Utvecklingen i världen och här hemma

Framtidsvisioner har traditionellt spått ett högteknologiskt styrt samhälle, där män och kvinnor går omkring i unisexoveraller i minimalistiskt sterila rum. Maten serveras i form av ett piller som innehåller allt du behöver. Ditt fordon svävar iväg och kan autostyras till sitt mål så att du kan koppla av, eller snarast ägna en stund åt fortsättningsstudier då du tömmer ett nyinköpt USB - minne via en kontakt som står i förbindelse med dina inopererade minneschips.

En del av de här visionerna har funnits med länge och ändå inte förverkligats, trots en allt snabbare teknisk utveckling. Till en del så har vår vardag förändrats kraftigt på något eller några decennier, men på andra vis inte alls speciellt mycket. Dvs. våra centrala levnadsmönster förändras bara marginellt. Att sova, äta, älska, ha tak över huvudet, skaffa och uppfostra barn, arbeta eller på andra sätt skaffa mat och medel för utveckling, utbilda sig, syssla med intressen, umgås med vänner, fira högtider, ja listan kan göras lång. Det gjorde vi för hundra år sedan, det gör vi nu och det gör vi sannolikt också om hundra år. Det är levnadsmönster vi har som människor och det gäller både om vi är svenskar eller indier eller negrer eller om vi lever nu eller för hundratals år framåt eller bakåt!

Det här innebär en nedärvd konservativ faktor som gör att vi inte är beredda att svälja allt nytt. Vi tar till oss det som passar in i våra levnadsmönster. Vi vill inte ha ett piller till lunch och bära likadana unisexoveraller. De här framtidsvisionerna har inte anpassat sig till marknadens behov. Förvisso kan vi också tvingas till anpassning genom kollektiva beslut, av kommunen eller staten eller överstaten, dvs. för samhällets eller statsmaktens behov.

Samtidigt med denna konservativa tendens så kommer alltså en hel del nya produkter och möjligheter att finnas tillgängliga och locka de individer som vill pröva nytt. Det är väl framför allt möjligheterna på Maslows högsta behovshierarki, självförverkligandet, som ökar kraftigt i framtiden. Det gäller då individens behov.

Detta framtida samhälle kommer att innehålla bägge dessa tendenser: att ta till sig nyheter och att avskärma sig från nyheter. Eller kanske oftare att bara ta till sig nyheter som fyller en funktion inom ett visst område eller ett befintligt mönster.

Jag tror att det inte nödvändigtvis är olika människor som kommer att fungera i den progressiva eller konservativa modellen som jag beskrivit. Snarast kan det handla om olika skeden i livet. Och det behöver inte vara någon stor sak att växla mellan modellerna, eller ännu troligare: att man samtidigt kan befinna sig i olika stadier inom olika områden. Att man i vissa delar av sin verksamhet är progressiv och i andra delar är konservativ.

Jag tror att det kommer att vara viktigt i framtidsvärlden att vila i välbekanta mönster eller miljöer. För att inte stressas av alltför mycket nytt i tillvaron, blir rötterna bakåt allt viktigare. Vi kommer att återskapa miljöer, aktiviteter, hobbies, föremål som omgivit oss eller våra förfäder under 1900-talet och tidigare, med olika grad av modernisering.

Våra grundläggande värderingar påverkas inte lika snabbt som den yttre verkligheten och den eftersläpningen kommer att bli större. Vi talar om att utvecklingen går allt snabbare och så är det nog också, men med detta är det inte sagt att människorna kommer att förändras i allt snabbare takt. Jag tror faktiskt att förändringen, åtminstone i en del aspekter, från sekelskiftet 1899-1900 till 1999-2000, är större än det blir fram till 2099-2100!

Globala förändringar

Den dualism som präglar individnivån tror jag också gäller en del globala frågor. Å ena sidan kommer ökad internationalism att öka betydelsen av överstatliga organisationer såsom FN och EU, även om frågan är hur länge EU överlever i den här formen. Det finns parallellt en ökad tendens till markering av etniskt homogen härkomst och regionernas betydelse.

Mindre enheter än nationer och i vissa fall tvärnationella regioner, kommer att få ökad betydelse. Det kan innebära att länder delas upp och antalet länder på jorden fördubblas eller tredubblas, eller så verkar regionerna självständigt till stor del inom befintliga nationsgränser.

Folkrika nationer som Kina, Indien och Indonesien kommer med ökat levnadsstandard också att få ökad internationell betydelse. Självständighetssträvandena från regionerna kommer också att öka och det blir intressant att följa om nationerna kan hålla ihop eller om de splittras. Troligtvis frigörs en del perifera områden med annan etnisk eller religiös grund än moderlandet, troligtvis också med blodspillan.

En förskjutning av världsekonomins centrum från Atlanten till Stilla Havet har sakta fortgått under decennier, men Europa - USA har ändå kraftfullt kunnat behålla ledarrollen. Men Kina utvecklas snabbt och redan tillverkas där det mesta av de småsaker vi ser omkring oss. Man blir nästan överraskad om det inte står "Made in China" på presenten. I Shanghai, liksom tidigare Hongkong, skjuter skyskraporna upp som sva... nej som på ett dataspel. Lägg till kinesernas månghundraåriga traditioner som köpmän och ett konfuceanskt ideal.

Den där utvecklingen gäller också delvis, inte lika disciplinerat, Indien, med en miljard människor med en tradition som köpmän och matematiker. Nu dräneras landet kraftigt på intelligentian, men när de kan behålla den så...

Jag vill lägga till Australiens ekonomiska forcering under 90-talet, som tillsammans med de etablerade Japan, Sydkorea och små Tigerekonomierna och Nordamerikanska västkusten boostrar Stillahavsregionens utveckling.

Den dualism jag nämnt tidigare för vårt framtidsperspektiv i västerlandet präglar ännu inte andra och tredje världens folk. De kommer mera att vara på en nivå vi befunnit oss på ett tag nu och är på väg att lämna. En värld där utveckling, välstånd och nyheter dominerar över det eftertänksamma, bevarandet av miljö, värden, livsbetingelser från tidigare generationer. För oss har det sistnämnda trängt fram mer och mer de sista två decennierna och kommer att växa.

Krig eller fred

Förhoppningsvis kan de snabbare kommunikationerna och nära kontakten mellan världens ledare, direkt eller via organisationer göra att vi slipper ett tredje världskrig under det kommande seklet. Däremot blir det troligen regionala krig och oroshärdar i samma utsträckning som nu i de stora asiatiska länderna, i Afrika, i arabländerna. Inte minst i samband med den splittring av nationer som jag tidigare berört. Ett större arabisraeliskt krig igen är ett tydligt hot, då det kan spridas över ett stort område.

För europeisk del finns krigshot i en del av öststaterna och på balkan, men de kan ändå troligen avgränsas. Jag tror på ett fredligare sekel för Europas del än det senaste. EU innebär förstås ett fredsforum. För de som är med och de som vill in. På sikt finns dock en risk om samarbetet pressas fram emot ett Europas Förenta Stater. Då kan de nationella särarterna spränga sönder unionen med liten men ändå risk för storkrig.

För att EU ska kunna överleva på sikt så får inte enhetssträvandena gå för långt. Europa är inte USA. De europeiska nationerna har betydande olikheter i jämförelse med de amerikanska delstaterna. Det gäller även klart i jämförelse med de kinesiska provinserna eller de indiska delstaterna. Ett samarbete är bra, fri rörelse för folk och varor, gemensam försvarsstrategi, med gå inte för långt!

Global miljö

Ren luft, rent vatten, ursprunglig natur. Det är ändliga, eller i varje fall ojämnt fördelade resurser. Miljön blir i västvärlden allt viktigare på agendan, medan en stor del av världen ännu inte "har råd" att ägna dessa livsviktiga frågor tillräckligt intresse. De internationella miljökonferenserna har svårt att nå fram till målen och världsklimatet blir alltmera extremt.

Klimatkrisen och rovdriften på skogar och markförstörelse av andra skäl tillhör de största globala problemen. Översvämningskatastrofer är ett tydligt tecken. Att öknar breder ut sig och sjöar gror igen är andra.

Men viktigast ändå att det internationella samarbetet har kommit igång och det tror jag är skäl till att ändå vara optimistisk. Miljömedvetandet ökar, om än sakta, över hela världen.

Miljökraven på verksamheter och produkter kommer att öka och jag tror att vi har en värld om hundra år som tar större ansvar för dessa värden än vi gör nu.

För Sundsvalls vidkommande har vi gynnsamma förhållande på detta område. Inte minst efter kraftfulla åtgärder av kommunen sedan det uppdagades att Sundsvall hade landets sämsta luft! Stadsbergen i kombination med stora fabriker och temperaturinversion är ingen lätt ekvation. Men man har hittat en del lösningar och andra kommer.

Det är viktigt att vi skyddar stora naturområden från exploatering.

Global ekonomi

Befolkningstrycket ökar i världen under det kommande århundradet. Men jag tror att ökningen kommer att dämpas då de folkrika länderna med högre levnadsstandard och utbildningsnivå följer i-ländernas exempel med minskad nativitet som följd. Denna tendens motverkas å andra sidan av förbättrad sjukvård, vilket ger minskad barnadödlighet. Nativiteten kommer också att bibehållas eller tom öka ställvis av etniska skäl i områden där en folkgrupp försöker skapa ett övertag på en annan folkgrupp.

Den sistnämnda utvecklingen blir en av 2000-talets största konfliktrisker, men generellt sätt tror jag inte befolkningsökningen kommer att orsaka försörjningsproblem i världen. De uppkommer, men främst av miljö-, natur- och klimatologiska katastrofer och av krig. Jorden kan bära och försörja en vida folkrikare värld, med effektiva metoder.

En stor del av Andra och Tredje världens länder kommer att sakta kunna närma sig den ekonomiska nivå som vi i Första världen har idag. Frågan är var vi har tagit vägen då?

När jag under 80-talet gjorde mina första resor till Sydostasiens pulserande och snabbväxande metropoler trodde jag att det gamla Europa skulle ha svårt att hänga med mot slutet av seklet. Jag hade fel. Hongkong, Bangkok, Kuala Lumpur, Singapore har visserligen haft en snabb utveckling, som den unga energiska befolkningen då gav uttryck för. Men det har också blivit svidande ekonomiska nedgångar och framför allt: Europa har hängt med, förnyats, ja till och med kunnat behålla sitt dominerande inflytande, mycket med hjälp av USA.

Jag tror att vi kan behålla ett försprång också under detta centennium, åtminstone på vissa områden. Samtidigt har jag tidigare uttryckt att Stilla Havsregionen kan bli ekonomiskt ledande. Men politiskt kan Atlantregionen ändå behålla greppet.

En totalt sätt växande ekonomi ger en ökande marknad och möjlighet till ytterligare förbättring av ekonomin. Världsekonomin är inte ett nollsummespel. Men ändå finns förstås förlorare. Inom EU har man förutspått att befolkningsglesa perifera regioner är sådana; som just vi i Norrland då! Det är givetvis ett gott skäl att slipa klorna och ta tag i situationen.

Andra regioner som kan bli förlorare är där krig, etniska konflikter, miljökatastrofer, krigsherrar, korrumperad statsledning och andra försvårande omständigheter råder. En situation som gör att landet inte kan upprätthålla den organisation, infrastruktur, utbildningsnivå, som faktiskt krävs för att kunna ta tillvara möjligheterna i den nya sköna världen. Delar av Afrika riskerar att stanna i detta tillstånd länge. Gäller också delar av Asien.

Vad påverkar möjligheterna i Sundsvallsområdet?

Den risk som omnämns ovan, att vi ska marginaliseras inom EU, gör att vi i likhet med andra perifera områden har stora möjligheter till EU-bidrag av olika slag. Detta skall vi självfallet ta till oss i största möjliga mån. Det är ett kapitaltillskott som kan ha mycket stor betydelse för ett genomförande av förslagen i tredje delen av den här artikelserien.

Jag tycker också att vi ska göra en inventering av möjligheter och utbud i Sundsvallsregionen för att få ett så diversifierat utbud av varor och tjänster och arbetsplatser som möjligt. Alltså där källan är Sundsvallsregionen, vad den nu omfattar enligt diskussionen i del 1. Samtidigt måste vi försöka avgränsa våra nischer i ett internationellt perspektiv. Dvs. med vad har vi särskilt goda förutsättningar att bidra till världsmarknadens behov? Åter den här dualismen alltså. Mångfald och polarisering. Ledord i den här artikelserien.

Kommunen kallar nu sina framtidsplaner för stadsvisioner, vilket jag kommenterat i tidigare delar. Man har också fortsatt samverkan med grannkommunerna Timrå, Härnösand, Ånge, Nordanstig och Hudiksvall under begreppet Sundsvallsregionen vilket förstås är positivt. Kanske skulle Kramfors föras dit också. Men det är mera tyst om de innovativa satsningarna på tre spetsområden som det tidigare handlade mycket om i form av ett nära samarbete med högskolan.

Regionernas ökande betydelse inom EU gynnar också Sundsvalls relation till grannar i de fyra väderstrecken.

Exponentialfunktionen

Bodil Jönsson nämner exponentialfunktionen i sin bok Tio tankar om tid. Att utbudet av möjligheter, alternativ, produkter, innovationer osv. ökar kvadratiskt över tiden känner vi nog alla av och det är nog bland de viktigaste företeelserna att ta hänsyn till vid framtidsplanering. Men kan det bara fortsätta så?

Med exponentialfunktionen ökar antalet innovatörer och innovationer kvadratiskt över tiden, skriver Bodil Jönsson. Att det är lika mycket forskare nu som summan av alla tidigare forskare! Det är tänkvärt, men kan det bli så?

Genom att bildningsnivån ökar i stort sett i hela världen, blir relativt högre andel av befolkningen kreativ. Men en exponentiell utveckling på individnivån skulle innebära att om jag var forskare och fick två barn, så blev bägge forskare. Dessa skulle vardera få två barn som blir forskare osv. Så fungerar det ju inte riktigt. Om bara ett av barnen hela tiden blev forskare skulle ju antalet vara konstant. Eller möjligen fördubblas då åtminstone två generationer kan jobba parallellt. Men den stora tillväxten, som gör att vi kanske måste svara jakande på frågan om exponentialfunktionen, beror nog på nytillskott av forskarämnen genom ökad levnadsstandard och bildningsnivå.

Hur hanterar vi denna växande mängd av idéer eller rent av produkter?

De ska hanteras på något vis inom en tidsrymd som redan förut är tämligen fullbokad. En del kan förstås vara tidsbesparande och därigenom hjälpande i processen. Datorn var ett sådant exempel. Åtminstone i en del sammanhang. Men så föder datorn också möjligheter till olika sysselsättningstillskott t ex spel, möjlighet till trevliga hobbies mm.

Denna snabba utveckling innebär alltså en hel del problem, men givetvis ännu större möjligheter. Att hantera och göra något av alla goda idéer innebär en hel del nya jobb. Dels direkt för att granska idéerna. Sedan för att starta verksamheter och till slut i nya företag. Det här är den kanske viktigaste faktorn när det gäller att ta fram de många tusental jobb som Sundsvalls stadsexpansion kräver.

Det kommer också att bli nya servicetjänster som hanterar det stora produkt- och informationsflödet. Som väljer och bedömer, sorterar efter individuella eller organisationers behov. På det hela taget torde servicesektorn fortsätta att öka då behoven individualiseras alltmera. Liksom analytiska uppgifter där tekniken en tid ännu inte helt kan ersätta människan.

Framtidens arbetsmarknad

Effektivare organisatoriska och tekniska lösningar som sparar tid och pengar kommer till och det innebär också besparing på personal. Det är alltså en kraft som motverkar sysselsättningsmålet. Jag tycker det är rimligt att en effektiviseringsvinst inte bara ska gynna företags- och kapitalägare, utan att en del av vinsten ska fonderas för att försörja friställd personal. Kostnaden skulle kunna tas ut skattemässigt.

Det finns många sätt för företagaren att kringgå detta och han kan givetvis hävda att ständiga rationaliseringar är nödvändig för att behålla konkurrenskraft och överleva som företag i den ökande internationella konkurrensen. Ofta kan det vara så, men det måste då kontrolleras att inte åtgärderna leder till oskäliga vinster för företags- och kapitalägare på bekostnad av uppsagd personal.

Om vi hypotetiskt tänker oss att ett företag först köper upp andra företag i branschen och därefter lyckas helautomatisera processen och klara sig med en handfull personer som styr processerna. Säg att 1 000 personer på så vis förlorar arbetet. Går det att skapa nya jobb till dessa utöver det behov som ändå folkökningen medför?

Jag tror att det finns flera svar. Dels kommer det fram nya jobb inom företaget som behöver besättas: processen måste övervakas och utvecklas. Produkter måste marknadsföras och säljas. Kapitalägarna kan hävda att de återinvesterar och därmed skapar nya arbeten.

Ändå tunnas antalet lönearbeten ut och i kombination med befolkningsutvecklingen så blir det sannolikt svårt på sikt att i traditionell mening nå full sysselsättning. Särskilt om man betänker att personalrationaliseringar också kommer i de nu arbetsintensiva företagen i Östasien.

Jag tycker att en del av de vinster som personalnedskärningar ger måste kunna användas av samhället för att täcka upp bristen på arbeten på den reguljära marknaden. För även om det blir brist på lönearbeten i framtiden, blir det ingen brist på arbetsuppgifter. Man kan förslagsvis dela upp arbets- o försörjningsmöjligheterna i fyra grupper:

1. Arbeten som ingår i produktion av produkt eller tjänst som direkt kan motiveras i ekonomiska termer, t ex den mesta verksamheten i privata eller offentliga vinstbärande företag. Marknadsmässig lön.

1. Arbeten som motiveras av samhällsorganisationens och människornas behov, men som inte direkt kan bäras av ekonomisk vinst, t ex kommunal och statlig förvaltning, socialvård, en stor del av hälso- och sjukvården, polisväsendet och en hel del som vi nu inrymmer i offentliga sektorn. Marknadsmässig lön.

1. Arbeten som är nyttiga för samhällets bästa, men inte har samma prioriteringsgrad som i ovanstående punkt utan kan utföras av offentliga, privata eller frivilliga organisationer. Baslön plus tillägg.

1. Temporär eller permanent ledighet för vila, sjukdom, resa, pension, semester, handikapp, studier, tjänstledighet, barnledighet etc. Baslön plus ev. försäkringar o andra tillägg.

Jag tror att framtidens människor alla kan inrymmas i någon av dessa fyra grupper. Och de kommer att vandra genom flera av grupperna under livstiden. Tryggheten i dag med fast anställning försvinner. I bästa fall kan anställningen bli tidsbestämd, men vanligare blir tills vidare med någon månads uppsägningstid. Tryggheten ersätts med att alla medborgare garanteras en baslön, en basinkomst, som beräknas ge en rimlig levnadsstandard utan excesser. Denna kan kompletteras med frivilliga försäkringar och eventuella andra tillägg.

Jag tror att verksamheterna i grupperna 1-2-3 ger så pass mycket mer i inkomster och självmedvetande att det inte är någon risk att så många föredrar grupp 4 att det blir arbetskraftbrist. Inte minst för att alla fritt, med kortare varsel, kan växla mellan grupperna. Samhällets kostnader för individförsörjning sammanförs med detta till en fond, vilket förenklar och ger, tror jag, tillräckligt kapital för pension, sjukpenning, a-kassa, socialbidrag, semesterlön etc.

Med denna arbetsmarknadsmodell, som i viss mån är en utvikning från artikeltemat då det mera är ett förslag än en objektiv framtidsvision, försvinner den fastslagna pensionsåldern, semestertiden mm. Sannolikt individualiseras också arbetstiderna, men hänsyn till säkerhetsregler måste förstås beaktas. Fackföreningarnas roll måste anpassas. I någon form behövs de för generell lönesättning, även om lönerna får individuell anpassning. De får lokalt viktiga roller för att bevaka arbetsmiljöfrågor i en avreglerad värld.

Energiförsörjningen

Sannolikt kommer under perioden nya och effektivare energiformer. Effektiva bränsleceller för motorer och möjligtvis också nya motorer än dagens förbränningsmotorer kan förväntas. Vidare produceras troligen effektivare och miljövänligare energi till industri och bostäder. Solljuset och Jordens inneburna värme är ju i människans perspektiv outtömliga energikällor.

Energiförsörjningen är en kritisk faktor för en stadsexpansion av den utsträckning jag skissar på här. Tills nya och förbättrade energiformer tagits fram måste energibehovet tillgodoses av regionens egen vatten- och skogskraft samt import.

Klimat

Meteorologerna talar om en global uppvärmning vilket visar sig i smältande glaciärer och extrema vädersituationer. Vanligtvis skyller man detta på ökad emission till atmosfären med drivhuseffekt som följd. Den ökande avverkningen av världens stora skogar (lungor) spelar också in. Men det kan också vara en del av Jordens normala klimatcykel som skapat istider med mellanliggande värmeperioder. Vissa sådana studier har tvärtom visat att vi är på väg mot en istid, men att man då rör sig med en annan skala än 10-årsintervaller. Snarast 1000 - årsintervaller.

Det senaste decenniet har årsmedeltemperaturen i Sundsvallsområdet ökat med bortåt två grader. Det kunde vara lockande att spekulera om vad en fortsatt uppvärmning kunde innebära för attraktionskraften. På kort sikt kanske negativt, då en faktisk fördel här jämfört med t ex Stockholm är att det är riktig snövinter. Ett klimat som ger regnblask, blåst och barmark på vintern, tror jag inte är lika säljande.

Turism

Resebranschen har av andra bedömare spåtts bli en dominerande under 2000-talet. Dels reser vi själva mer och mer. De flesta som prövat på håller nog med om att resandet är starkt vanebildande. Man möter redan en hel del folk från Den andra världen på resande fot: resenärer från forna östblocket, resenärer från tigerekonomierna i Östasien. Tänk då när kineser och indier och andra på allvar ger sig ut i världen! Det finns bedömare som tror att besöken till världens större sevärdheter måste begränsas. Att man kanske måste ansöka om besökstillstånd till de mest intressanta städerna! Det finns ju redan platser där besöksfrekvensen starkt begränsas.

Sundsvall lär väl trots de satsningar vi gör inte hamna i den kategorin. Men jag tror att de fria ytorna i Norrland, den rena luften, vattnet, ödemarkskänslan, är stora resurser för den framtida turismen. Hela Nordkalotten och angränsande områden är på det hela taget en outnyttjad resurs ur turismsynpunkt. Jag tycker att Sundsvall som en viktig inkörsport till Norrland och Nordkalotten bör ta hand om en del av denna potentiella turistström, jmf projektet Nordresecenter.

Redan idag skulle vi med bra information kunna få antalet tyskar och andra mellan- eller sydeuropéer i husbilar att flerdubblas på sin väg genom Sundsvall till Muddus och Sarek. Men det gäller att ha bra idéer hur vi ska locka av dem lite slantar på vägen!

Andra framtidsfaktorer av betydelse för planeringen av Sundsvall

I huvudsak tror jag att grundelementen i den fysiska planeringen gäller också fortsättningsvis: bostäder, arbetsplatser, service, vägar, parker. Avsatta områden för fast och rörligt friluftsliv och särskilt skyddsvärda områden.

Det kommer sannolikt att behövas ett varierat bostadsbestånd, från ettrumsstudios till 7-rumsvillor. Det finns en begränsning uppåt sannolikt på grund av brist på mark i attraktiva lägen, höjda markpriser, höjda energi­kostnader. I tätorten alltså. Men det kommer att vara möjligt att komplettera sin kompakta stadsvåning med en överdådig fritidsvilla i något av landsdelens stora glesbygdsområden.

Arbetsplatserna kommer troligen att spridas på en stor mängd mindre företag. Jag tänker mig att bullernivån kan hållas så pass låg att bostäder, arbetsplatser och service kan blandas.

Vägar och järnvägar tror jag även fortsättningsvis blir viktigaste kommunikationslederna i stadsbilden. Stadsmotorvägar, transportleder, enkelriktade matargator, gågator. Tunnelbana, regionala snabbtåg, upphöjda banor. Detta framgår bättre av nästa del.

Jag tror på en återgång till stadsmässig karaktär på bebyggelsen, dvs. slutna kvarter som öppnas inåt mot lummiga gårdar och utåt mot trånga gränder och torg. Det har varit en tendens de senaste två decennierna. Samtidigt måste vi ta hänsyn till en del av 60-70-talens trafiksepareringsidéer. Jag tror att vi kan hitta en intressant modell i Östasien. I Söul exempelvis går det trånga gågator inne i kvarteren, parallellt med de vanliga gatorna.

Jag tänker mig hus i 6-8 våningar, med gågator inne i kvarteren med affärer och annan service. Gågatorna kan ibland vara övertäckta i takhöjd. På så vis kan en hel del promenadmiljöer ges ett bra åretruntklimat. Jag tror att husen ska ha platta tak, trots de nackdelar de har haft i vårt klimat. Men jag tror att uppvärmning av taken, och bra dränering ska undgå problemen med läckage. Jag tror nämligen att platta tak blir en tillgång. De kan bli fina parkområden för de boende; man kan bygga exklusiva radhus där, eller så kanske den gamla framtidsvisionen om privat minihelikoptertrafik blir en realitet under seklet. Hur som helst är platta tak på så vis en resurs.

Storstaden kräver för att avlasta vägnätet ett väl utbyggt kollektivtrafiknät. Man kan tänka sig ett spårbundet system, t ex en tunnelbana eller en upphöjd bana. Eller effektiva bussar, eller kombinationer. Man kan också tänka sig flera båtlinjer, såsom förr på Sundsvalls vatten.

Snabb järnväg bör förbinda Sundsvall norrut till Härnösand, Ådalen, Höga Kusten, Örnsköldsvik, och beroende på regionens utseende till Umeå och ev. vidare norrut. Västerut till Ånge, Östersund, Åre, Trondheim.  Söderut till Hudiksvall, Söderhamn, Gävle, Uppsala, Stockholm.

Färjetrafik, framför allt med Björneborg.

Flygförbindelserna är givetvis väsentliga för att komplettera snabbtågen på sträckor över 300 km. Trondheim, Umeå, Luleå, andra städer i Nordkalotten, Tammerfors, bör vi ha nästan daglig förbindelse med. Det gäller förstås också Stockholm och viktigare stadsområden i Södra Sverige- Danmark. Fler direktflyg till kontinenten och semestermål i södern kommer säkerligen också att vara möjligt. Med den stora immigration som den här skissade stadsutvecklingen medför så kommer också en marknad för andra spännande destinationer att finnas.

Sammanfattning

I den här delen har jag försökt sia om framtiden på en rad områden och jag har också på slutet kommit in lite mera i detalj på faktorer av betydelse för planeringen av Sundsvall. Det är förstås omöjligt att göra anspråk på att ha kristallkulan som faktiskt visar vad som kommer att ske i framtiden. Det får bli spekulationer, mer eller mindre kvalificerade och med en dos önsketänkande. Det är också svårt att täcka in alla de faktorer som har betydelse för en stads utveckling.

Det kanske är andra faktorer som har betydelse än de jag tagit upp. Om man ser tillbaka på 1900-talet så skulle man exempelvis kunna hävda att musiken haft väl så stor betydelse som faktorerna ovan. Vad vore 50-talet utan Elvis Presley? Eller 60-talet utan the Beatles? Eller kanske 70-talet utan Abba? Sedan kan man förstås spekulera i om dessa musikfenomen verkligen har förändrat den socioekonomiska samtiden eller är en följd av den. Troligtvis är det en kombination. För det krävs nog att ett fenomen "ligger rätt i tiden" för att det ska få tillräcklig genomslagskraft.

I tredje delen, som är den sista, försöker jag mer i detalj beskriva hur Sundsvall kan se ut som en storstad och hur vi ska kunna nå dit.

Stig Hägglund