Resa till Karibien 7

Stan Products © Stig Hägglund (2015) Resa till Karibien Dag 7 Söndag 12 april Ocho Rios Det kom en rejäl regnskur när jag satt utomhus med min frukost på te, kex med ost och bananer, följt av kaffe med chokladkex. Bara jamaicanen i receptionen och den långe japanen, med drag av aino – urbefolkningen på Hokkaido – verkade vara vakna. Japanen sade något och försvann inåt staden. Antagligen var han ute efter knark. Han dök upp rätt snart igen och försvann in i sitt rum. En tjej i mitt rum, gissade att hon var tyska, tittade också ut och gick och hämtade en kopp kaffe, men återvände utan att hälsa till sin säng och dator. Hon hade inte umgåtts eller hälsat på någon annan på vandrarhemmet heller efter vad jag sett och det stack ut, eftersom det generellt var ett väldigt hälsande. Innebar troligen att hon hade problem – jag hade varit med om det förut – och sökte något tillfälle att prata med och hjälpa henne. Det röktes mycket och snart kom också holländarna ut och tände dagens första marijuanataggar. Den ene av dem var som mig ute på en 3½ veckorsrunda, medan den andre var på en långtur. Han hade bott och jobbat hela vintern i Curacao och Surinam, bägge under holländskt styre. ”Det har varit de bästa månaderna i mitt liv”, suckade han saligt av minnet. Särskilt Curacao. Jag vill bosätta mig där. Men nu ska jag först till Cuba och sedan kanske Colombia. Men jag borde egentligen åka hem och göra klart min examen”, suckade han. ”Hoppas inte drogerna får dig på villovägar”, kunde jag inte undgå att varna, när jag för jämnan såg de unga glada och intelligenta grabbarna med nyrullade marijuanacigaretter i nävarna. ”Satsa på Yucatán och Guatemala efter Cuba”, föreslog då han satt tyst efter min varning. ”Inte Colombia. Och framför allt, gör klar din examen!” Kanske han såg mig som en tråkig gubbe; men han insåg också själv risken och vi pratade en hel del under vistelsen i Reggae hostel. Trivdes på Reggae hostel och bokade en natt till, då det med största sannolikhet skulle vara billigare att bo där än i Montego Bay. Dessutom hade jag en bra bädd i en avskärmad liksom egen del av sovsalen. Så gick jag upp till huvudvägen och tog en route taxi till Dunn River Falls för åtta kronor enkel. Det låg bara ett par kilometer väster om staden. Men för att verkligen se vattenfallen hade jag måst betala 20 dollars i inträde. I stället gick jag ut mot kusten för att titta på Little River Falls, som störtade ner i havet. Såg bara lite av det också, men annars en okey utflykt och jag fick ett dopp i havet och promenerade tillbaka då jag hade träningsdag. Låg sedan en stund vid stranden nedanför vandrarhemmet. Lyckades mot kvällen hitta ett ställe som serverade Jerk, speciellt kryddat och grillat kött, som var typiskt för Jamaica. Betalade 475 jamaicadollars för en bit svinkött. Skulle jag också lagt på ris, grönsaker och dryck hade notan slutat på 1 000 jd – inte särskilt billigt. Trots att jag inte gjorde det kunde jag inte hålla dagsbudgeten, då jag i stället handlade några öl, bröd, ost och vatten i en av de få helgöppna butikerna. Däremot hittade jag ingen rastamössa eller reggaeskiva till lämpligt pris och det var väl lite synd. Fick väl en sista chans i Mo-Bay, även om det inte fanns mycket reserver i kassan. Tog klunkar av mitt köpta öl och konstaterade åter att det inte tillhörde världstoppen. Alla ölsorter verkade tillverkas av Red Stripe. Dragon Spitfire var i alla fall stark och hyfsat god. Och andra ölen smakade bättre än den första. Glasflaskor så att jag fick användning av min flasköppnare från Tallinn. Tänkte på att hustrun redan planerat att vi skulle åka till Riga så snart jag kommit hem. Såg fram emot det. Men ännu hade jag bara rest en vecka! Njöt av reggaemusiken och umgänget med ölen, minnena och mer än halvdussinet andra resenärer: amerikaner, australiensare, holländare. Något fler tjejer än killar. Grästaggar gick runt och jag tände en av mina medförda cigariller. Holländarna var bra att blanda, medan japanen gjorde cigaretter på ren marijuana, som smakade förskräckligt och som ingen annan ville röka. Holländarna och deras krans av andra resenärer gav sig av på en kvällstur till Glistering waters, en lagun med lysande insekter, som låg närmare Falmouth. De hade hyrt en minibuss med förare. . Jag var nöjd att sitta kvar ute på vandrarhemmets gård i den sköna kvällen och kom särskilt i bra kontakt med en mörkhyad austral¬iensare från Perth och en belgare, som reste med sin 15-årige son. De var alla helt reggaefrälsta – ett avgörande skäl till att besöka Jamaica. De berättade att Bob Marley hade 12 söner, som nästan alla verkade vara reggaesångare och där Dahmien Marley var den främste. Han hade nog lika många döttrar också, men vad de sysslade med framkom inte. Stig Hägglund