Resa i Sydostasien 11

Stan Products © Stig Hägglund (2014) Resa i Sydostasien 15 april – 9 maj 2014 Dag 11 Fredag 25 april Hanoi, utflykt Tam Coc Satt i lobbyn på Victor hotell och väntade på ännu en utflykt. Nu till kalkstensberg i risfält. För 27 dollars, jämfört med gårdagens 25 dollars till det välkända och spännande Halong Bay, Kalkstensberg i hav. Lunchen hade varit det rikligaste hittills under resan. Dessutom tog jag middag och magen kändes ännu full. Tyvärr hade halsont och hosta tilltagit, men jag kunde hålla den tillbaka hyfsat och hade sovit bra. Utflykten innebar att paddlas av damer längs en vindlande älv genom ett landskap med branta kalkstensberg – i flera fall rätt igenom berget. Tam Qoc hette området.. Jag delade roddbåten med en ung japan och tagvis hjälpte vi till med rodden med varsin åra. Roddarmadamen satt längs bak och vickade skickligt oss fram genom bitvis smala och slingrande kanaler genom fält och sockertopsberg. Det var en spännande tur, men vid utflödet ur sista grottan då man kunde skymta debarkeringsplatsen ett par hundra meter längre fram slutade madamen att ro och ville ha dricks. Hon krävde 25 000 dong var. ”Sällan”, sade och tog min åra och började ro och uppmanade japanen att göra detsamma, men på något vis lyckades hon blockera våra försök och vi stod stilla. Japanen veknade och gav henne 20 000 dong, medan jag ännu vägrade på grund av hennes stil. Påstod att jag inte hade några pengar. Till sist gav japanen henne 10 000 dong till och hon lät oss nå slutet av roddturen. Ilsket gick jag runt och klagade på hennes beteende till andra roddare och till vår utflyktsguide Tom, men möttes mest av generade leenden. Gav sedan japanen 10 000 dong så att han slapp stå för allt. Det var oväntat med detta beteende, när vietnameserna annars hade varit så justa och det förstörde lite en mycket fin tur genom pastoralt landskap och hela tre grottor – fick mitt lystmäte på grottor under denna resa! Middagen som ingick i arrangemanget var också suverän, med många små rätter. Jag satt bredvid ett australiensiskt par från Melbourne, som lockade mig att åka dit. Arrangemanget inkluderade också ett besök till den gamla huvudstaden Hoa Lu, som var stillsam och fin med flera välbevarade tempel. Hoa Lu var huvudstad 968 – 1009, under två dynastier. Ungefär hälften av deltagarna i utflykten var vietnameser. Det var så på andra utflykter också. Fler och fler är ute och beskådar sitt eget land. De verkade medelklass; inget gruffande om prisnivån på saker. Det var så över hela världen att fler och fler nationer var ute och reste; att västerlänningarna inte alls dominerande såsom förr. Av dem var många australier, några nya zeeländare, många fransmän, nyfikna på sin forna koloni. Franska är ännu ett officiellt språk och många äldre kunde prata franska. Medelåldern bland västerlänningarna, som förr oftast var 25 – 30 år hade sjunkit ner mot 20 och det var nog nästan fler tjejer än killar. Satt med näsan tryckt mot fönstret i bussen: Såg familjer sitta på huk i gathörnen med nudelskålen; sexiga damer som körde skoter med högklackade skor; rader av försäljare av sten och hela klippor, som måste forslas till kunden med traktor, för monument i trädgårdarna och kinesiska minatyrlandskap; jag beundrade de buddistiska kyrkogårdarna… Åter i Hanoi blev det förstås en Hanoi öl på Mon Ngon och jag messade och fick SMS hemifrån. Där var fint vårväder och trädgården blommade. Tjejerna önskade blå, lila eller rosa klänningar. Jag begav mig direkt till Nattmarknaden, strax norr om sjön för att försöka tillgodose önskemålen och jag hittade faktiskt två färgglada klänningar efter en del prutande, för 120 000 dong styck (40 skr). Fick också tag på en t shirt till mig själv för 50 000 dong och fyra munskydd för 10 000 styck. Däremot fick jag inte tag på sandaler till bra pris. Jag hade inte med mig på resan då jag räknat med att det var lätt att få tag på i Vietnam! Det kändes dumt att gå omkring med skor i värmen. Rundade sedan av med ännu en öl – de tillhörde ju världens billigaste – och firade inköpen och att det var sista kvällen i Vietnam. Funderade på varför jag ännu inte träffat på någon svensk under resan. För ett par decennier sedan träffade man svenskar hela tiden i Sydostasien. Vi tillhör inte längre de stora resandefolken. Tänkte också på att familjen hade fredagsmys. Katarina satt med en g & t med Nikko i knäet, Viktoria gjorde pizza, Anna var ute med kompisar och firade att hon kommit in på den gymnasielinje hon önskade. Min äldsta dotter hade visning av sitt hus i Mora. Skulle jag hinna dit en gång till innan de sålde? Stig Hägglund