Sundsvall under 2000-talet

En framtidsstudie i tre delar av Stig Hägglund

Tredje delen: Planeringen av Sundsvall

Det här är tredje delen i en framtidsstudie med högt ställda mål för Sundsvallsregionen.

I första delen satte jag upp befolkningsmässiga mål för Sundsvall, motiverade varför syftet bör vara att nå dit och hur det kan gå till. Jag diskuterade också Sundsvalls roll i olika samarbetsregioner.

I den andra delen diskuterade jag några faktorer av särskild betydelse för utvecklingen under de kommande decennierna och vilka förutsättningar som jag tror kommer att gälla samt vad som särskilt kommer att påverka utvecklingen för Sundsvalls del.

I tredje delen försöker jag visa mera i detalj hur regionen på ett bra sätt kan växa enligt de premisser som angivits i tidigare delar och hur nödvändigt utbud av arbetsplatser och arbetskraft kan anordnas. Det hela mynnar ut i en åtgärdsplan.

Inledning

Jag har nu nått huvudsyftet med den här artikelserien, som alltså ursprungligen skrevs 2000 -2001: att visa hur Sundsvall ska kunna växa till 200 000 invånare i en första etapp (till 2020), med en regionplanering för 500 000 till 2050 och en miljon invånare till år 2100. En fördubbling alltså. Sedan en fördubbling till och sedan ytterligare en. Receptet för att Sundsvall ska kunna återta och sedan förstärka rollen som Norrlands motor. Men det har redan gått 10 år och fastän befolkningen har vuxit så har den inte alls gjort det i den takt som visas här. Planen tycker jag gäller ändå, även om måltidpunkterna får förhalas 10-20 år.

Jag börjar med att med hjälp av en karta visa vilka områden som direkt berörs av studien och hur det ser ut idag. Sedan tar jag upp en del planeringsförutsättningar som jag tycker ska gälla. En slags normer för bebyggelse­­utvecklingen.

I nästa steg visas hur Sundsvall kan byggas ut under 2000-talet i kartor och med områdesvisa beskrivningar. Därefter tar jag upp frågorna om hur arbetsplatserna kan ordnas, varifrån arbetskraft och boende tas och hur de kan lockas hit. Artikeln avslutas med en sammanställning av åtgärdsförslag.

Områdesindelning

Hela tätortsområdet berörs givetvis av en utbyggnad i den här skalan. Se kartan, som är en översiktskarta från CityMap AB. Jag tänkte dela upp områdesredovisningen enligt följande:

City (Stenstaden, Norrmalm, Stadsbergen, Norra kajen, Mokajen, Östermalm, Södermalm, Västermalm);

Nord­staden (Haga, Bydalen, Bosvedjan);

Nordöststaden (Skönsberg, Korsta, Ortviken, Petersvik, Tunadal, Gärde);

Skön (Johannedal, Ljustadalen, Filla, Birsta);

Öststaden/Alnö (Hovid, Släda, Vi, Ankarsvik, Spikarna);

Sundsbruk (Skönvik, Finsta, Merlo, Laggarberg, Östrand);

Timrå (Vivsta, Fröland, Vivstavarv, Tallnäs, Timrå industriområde, Fagervik, Sörberge, Deltat, Bergeforsen);

Söråkerslandet (Hässjö, Torsboda, Söråker, Tynderö, Åstön);

Nordväststaden (Granloholm, Bergsåker, Gudmundsbyn, Hammal, Öråker);

Väststaden (Granlo, Nacksta, Selånger, Kolsta);

Kvarsätt (Kungsnäs, Silje, Kvarsätt, Västerro, Hovsbodarna);

Kovland (Östanå, Sättna, Kovland, Gåltjärn, Bjärme, Solum);

Sydväststaden (Påläng, Töva, Österdälje);

Matfors (Vattjom, Långsjön, Matfors, Attmar, Tuna);

Sydstaden (Sallyhill, Sidsjö, Böle, Sörnacksta);

Klingsta (Allsta, Tunbyn, Viforsen);

Sydöststaden (Skönsmon, Kubikenborg, Fläsian, Bredsand, Stockvik);

Kvissleby (Svartvik, Kvissleby, Nolby, Dingersjö);

Essvik (Nyhamn, Skottsund, Juniskär);

Njurundabommen (Berga, Njurundabommen, Bunsta och Myre).

Särskilt från ovannämnda områden behandlas översiktligt kommunikationer.

Planeringsförutsättningar

Del 1 och särskilt Del 2 redovisade förutsättningarna för den här långtidsplaneringen. Jag hänvisar till de faktorer jag tagit upp i tidigare delar och kompletterar med följande:

q       Att planera för en befolkning på upp till en miljon invånare, med tillräckligt antal arbetsplatser, mycket god service, goda kommunikationer, väl tillgodosedda möjligheter för fritidslivet.

q       Det finns inte utrymme i den här studien att noggrant dimensionera dessa faktorer på det sett som krävs i en professionellt gjord regionplan. Den bebyggelsetillväxt jag angett i de olika områdena är grova skattningar, men också rimliga. Noggrannare studier krävs dock i senare skede.

q       Jag hade i ursprungliga förutsättningarna försökt att grovt etappindela utbyggnadsplanerna i tre steg: år 2001 – 2020, 2021 – 2050 och 2051 – 2100. Perioderna förskjuts nu till 2010 – 2040, 2041 – 2075, 2076 – 2125. Men det är svårt att tidsmässigt etappindela den här utbyggnaden, då så många faktorer spelar in. Ägarförhållanden, redan slutna avtal och beslutade planer om användningen av marken, är bara några faktorer som jag inte tar hänsyn till i den här studien, men som planeraren givetvis måste göra. Det finns flera andra faktorer, t ex värdet av enskilda fastigheter i nuläget.

q       De flesta områden/stadsdelar som berörs har befintlig bebyggelse idag, som i möjligaste mån passas in.

q       Jag vill gå varsamt fram i befintlig miljö, så att positiva element kan bevaras. Det här är ett problem vid en omdaning i den skala som skissas här. Det är som att bygga om ett gammalt hus till modern teknik och krav. Det skulle många gånger vara enklare och billigare att ”riva rasket” och bygga nytt. Men det gäller att ta lärdom av många tidigare misstag på den här punkten. Att åtminstone en del av den äldre stadsdelen får leva vidare; att genom intervjuer försöka fånga in ”dess själ”.

q       Bebyggelsen bör vara varierad och attraktiv, särskilt i exponerade lägen. Som tidigare nämnts föreslår jag en tätare, mer traditionellt stadsmässig utbyggnad, med nuvarande stenstad som kärna. Trafikgator, ofta enkelriktade, får parallella gågator, flera övertäckta.

q       Grundläggande i planen är att bättre ta tillvara Sundsvalls läge vid vattnet och kring berg.

Jag tror att man kan gå tillväga enligt följande tidsmässiga etappindelning, som gäller generellt i de olika områdena/stadsdelarna:

1.      Det måste givetvis finnas en långsiktlig plan, som revideras ofta och styr besluten.

2.      Bebygg oexploaterad mark, råmark som inte heller är avsatt som park eller annars viktigt som grönområde. Sådana ytor kan ev. vara flitigt använda av barn eller hundägare, vilket måste beaktas. Om ytorna används för vissa behov måste planeraren kunna visa på alternativa lösningar.

3.      Förtäta befintlig bebyggelse, med hänsyn till den befintliga befolkningens önskemål, t ex enligt ovan. Planeraren måste alltså kunna visa på alternativa lösningar för de olägenheter som uppstår. Samtidigt måste planeraren se till samhällets behov mera översiktligt och överordnat. Protester från befolkningen vid förändringar av den här typen är närmast självklar.

4.      Bygg om äldre bebyggelse. Om en fastighet tekniskt eller miljömässigt har ett visst värde kan man försöka att bygga om för att anpassa till den nya tidens krav. Hyreshus kan t ex fräschas upp som gjorts i Strandparken (Bredsand). Våningar kan byggas på. Äldre industrifastigheter kan i vissa fall bli intressanta som bostäder, nöjesetablissemang, fritidsaktiviteter etc. Detta gäller främst äldre tiders tegelbyggnader, inte senare tiders plåtskjul.

5.      Ersätt äldre bebyggelse. Om byggnaden inte är skyddsvärd av miljöskäl kan den ersättas av ny bebyggelse när det ekonomiskt är så befogat. Dvs. för en fungerande bostads- eller industrifastighet måste planeraren kunna visa att värdet av nybebyggelse, ekonomiskt och estetiskt, är större än kapitalförstörelsen vid rivning.

6.      Omdana hela kvarter. För att nå attraktiva och funktionella totallösningar.

Planering av Sundsvall till 2020/2040, 2050/2075 och 2100/2125

Redan i Del 1 bifogade jag en karta där större bebyggelseområden hade ritats in. Alla områden berörs som jag redan påpekat, men vissa områden kan, hävdar jag, bära en större förändring och en större befolkningsökning. Dessa är utmärkta med gula ytor i nedan grova kartskiss från Sundsvalls hemsida på nätet. Föreslagna motorvägar anges med blått. Flera stora vägar och broar kan tillkomma, se texten. Den i debatten aktuella E4 syd är inte inritad, men jag räknar ändå med den i planeringen.

Det måste poängteras att det här förslaget är ett diskussionsunderlag som inte är genomarbetat. Områdena är bara framtagna efter kartstudier och mycket översiktliga okulära besiktningar i vinterlandskap. Förslagen torde därför sannolikt innehålla en hel del lösningar som jag i detalj efter närmare studium inte vill stå för.

Man kan se några huvudriktningar i förslaget. Norrut längs Sundsvallsfjärden och Alnösundet, förtätning längs västra Alnön. På motsvarande vis bebyggelse söderut längs Sundsvallsfjärden till Ljungans utlopp och även på västra Essvikshalvön.

Som variation till de attraktiva sträckorna längs vattnen ser jag gärna en kraftig utbyggnad längs dalgångar och vägsträckningar inåt land. Mot Matfors, Kovland och längs Timmervägen norrut till nästa stora utbyggnadskoncentration kring Birsta och Sundsbruk.

Bostäder, arbetsplatser, service, avsatta områden för fritidsliv tas upp under respektive områdesrubrik. En ungefärlig struktur som jag eftersträvar, åtminstone i nybyggnadsområden, men då det är möjligt efter förtätning också i uppbyggda områden, kan illustreras med följande skiss:

Kvarteren är större än dagens, men delas upp av gågatorna, som ibland vidgas till torg och ibland är övertäckta (streckade linjer). Parkeringar ryms i källargarage under varje hus.

City

Består av Stenstaden, Norrmalm, Norra och Södra stadsbergen, Norra kajen, Mokajen, Östermalm, Södermalm och Västermalm. Befolkning ca 12 000.

Stadens historiska hjärta blir även i det här förslaget centrum, även om det vidgas och avlastas genom utbyggnad åt olika håll. De nybyggnationer som görs anpassas i takhöjd och struktur till dagens mönster.

Stenstaden behålls i stort sett intakt. Inre hamnen görs tillgänglig och bebyggs enligt de planer som finns, i tät design. Det exklusiva läget längst ut mot Sundsvallsfjärden bör särskilt beaktas. Behöver den nya staden kompletteras med ett operahus? Jag tänker på Sydney. Det är inte ett konkret förslag, men jag tycker att planerarens tankar ska vara i den riktningen. Gärna något specifikt för Sundsvall!

Fisktorget kan förtätas enligt en del förslag från tidigare arkitekttävlingar. En stor saluhall med fiskförsäljning exempelvis. Bussterminalen måste byggas ut väsentligt. På plats eller på andra sidan ån. Kan integreras med t-bana, tåg. Järnvägsspåret bör läggas i tunnel, något som kan samordnas med tunnelbana. Det finns ju också i planerna på nedgrävt Resecentrum.

Norrmalm behöver en uppfräschning. Många med mig sörjer rivningen av trähuskvarteren och ersättnings­byggnaderna gör få glada. Framskridna planer finns för området kring Fabriksgatan och det är ju gott. Den stora parkeringen norr om Thulebron bör byggas in i ett kombinerat affärs-/bostadshus, ev. ny bussterminal. Förtätning av bebyggelsen i övrigt där det är möjligt.

Bebyggelsen kan gärna klättra högre uppför Norra Stadsberget. Bebyggelse i kombination med promenadvägar och parker bör utnyttja höjdlägena för vackra vyer. Nattetid gör också belysning efter bergssidorna ett exklusivt intryck. Som en alpstad. Det är en tillgång som vi måste utnyttja. I övrigt är verksamheten på Norra stadsberget föremål för särskild utredning. Grunden bör fortsätta vara som nu. En linbana eller bergståg ner till centrum via Folkets Park vore intressant.

Norra kajen bör snarast öppnas som promenadstråk. Befintliga industrier och service förtätas med bostäder. När det gäller industrier och i viss mån butiker i sjönära läge så måste behovet utredas. Om verksamheterna inte har krav på sjönärhet, bör de flyttas så snart det är ekonomiskt försvarbart. Breda passager skapas under eller över motorvägen, för butiker, gång och cykelvägar. Motorvägens barriäreffekt måste minskas.

Mokajen. Södra kajen fram till Vindskärsudde är nog ett ännu sämre exempel på stadsplanering än den norra. Samma resonemang som ovan gäller. Och även om behov av sjöläge krävs, kanske inte verksamheten behöver ligga just där!

Jag förutsätter att bron över Sundsvallsfjärden byggs. Denna plus en ny E4 söderut har jag inte ritat in på kartan, men jag förutsätter ändå att de kommer till stånd. Bron är viktig för avlastning av Inre hamnen och Mokajen. I detta område bör det finnas goda möjligheter till förtätning enligt den modell jag skissat på.

Oljedepåerna i Vindskärsvarv borde flyttas när så är möjligt till annat bra läge, t ex längre ut med bra kommunikationsläge. Till dess bör i alla fall delar av området göras tillgängligt.

Östermalm och Södermalm är områden där kompletteringarna blir mycket begränsade. De här områdena är viktiga för stadens karaktär, för stadsbilden. Tillsammans med Stenstaden och Västermalm finns en kontinuerlig bebyggelseutveckling fram till åtminstone 50-talet. Det är här man tydligast känner att man är i Sundsvall och den känslan är särskilt viktig att bevara i en expansion av den här skalan. Här finns också en hel del trähusområden att bevara. Blandat en- och flerfamiljshus av olika ålder. Speciellt är stora trävillor med lägenheter.

Södra Stadsberget är viktigt för friluftslivet. Stadsbergen är på så vis de största grönytorna i City. Det kan vara möjligt att ta begränsade ytor i bruk för ny bebyggelse. Ett bergståg upp till topphotellet skulle bli en klar tillgång, inte minst för skidåkare och boende.

Västermalm. Den viktiga länken mellan City och Den stora expansionen västerut. Här finns redan en hel del utbildningsinstitutioner och planer på att förstärka detta till en IT-, studie- och högteknologistad och det är utmärkt. Bostäder går utmärkt att komplettera med.

Sammantaget tror jag att City kan förtätas med ca 25 000 invånare, under etapp 1 och 2.

Nordstaden

Det här området norr och öster om Norra Stadsberget och väster om motorvägen sträcker sig norrut till Kullsåsen, gränsbergen mot Birsta. Området består av Haga, Bydalen och Bosvedjan. Ca 9 000 inv.

Haga. Traditionellt stadens gräddhylla, men stadsdelen innehåller ett varierat utbud på en- och flerfamiljshus. En översyn bör göras av möjligheterna till förtätning och förbättrad kontakt med Norra kajen och Skönsberg. Ett bebyggelsestråk bör vara möjligt längs Burevägen.

Bydalen. Populärt småhusområde. Industriområde längs motorvägen som fortsätter norrut. Norr om Hulivägen finns stora möjligheter att uppföra fler- och enfamiljshus som ansluter till Nordväststadens bebyggelse.

Bosvedjan, 60-70-talsområde i första utbyggnadsvågen med dåligt rykte förr. Numera väletablerat och med blandat bostadsbestånd. Till stora delar bör flerfamiljsområdets karaktär behållas, men en förtätning kan ske söder om Bosvedjebäcken och en nybyggnad kan ske nordväst om flerfamiljsområdet för att förbättra underlaget för Bosvedjans regionala centrum. Stora utbyggnadsmöjligheter kan här finnas på Kullsåsen med blandad bebyggelse, men en inventering bör göras så att delar av grönområdet kan avsättas som park och för friluftslivet.

Sammantaget tror jag att Nordstaden kan förtätas med ca 70 000 invånare med centrumbildning i västra Bosvedjan. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 1, 2 och 3.

Nordöststaden

Den här delen sträcker sig från City efter kusten norrut, öster om motorvägen upp till Fillaberget och Fillaviken. Området består av Skönsberg, Korsta, Ortviken, Petersvik, Tunadal och Gärde. Ca 7 000 inv.

Skönsberg. Mestadels flerfamiljshus, regionalt centrum. Avskiljd från Haga av motorvägen och från vattnet av industrier. Breda passager under eller över motorvägen skulle behövas, i form av gång- och bilvägar, butiker och annan service. Viss förtätning av bebyggelsen är möjlig.

Korsta. Blandad bebyggelse. Begränsad förtätning möjlig längs Ortviksberget, men framför allt på ömse sidor och öster om Tunabäcksvägen upp till en del av Korstaberget. Östra delen av området är industriområde med Kraftvärmeverk som gränsar mot Alnösundet. Tillgängligheten skulle förbättras till kusten.

Ortviken. Stor pappersmassefabrik med utbyggnadsönskemål österut. Bildar ett slags skans med Oljedepån och Aluminiumsmältverket på andra sidan fjärden. Det är blandade känslor inför detta. Dessa stora industrier upptar attraktiva sjönära lägen och är knappast i traditionell mening förskönande. Samtidigt är de stora industrierna en del av Sundsvalls själ och de ger arbetstillfällen. Jag kan också tycka att fabriker som Ortviken i sin imponerande framtoning också har en slags brutalrealistisk skönhet, som då faktiskt också är en del av vårt arv.

Under förutsättning att hårda miljökrav kan uppnås tycker jag alltså att en del av dessa industrigiganter, som Ortviken, kan behålla sin position. Om verksamheten senare läggs ner bör man försöka återanvända lokalerna på lämpligt sätt. Det skulle nog bli ett spännande bostadsområde!

Petersvik. Villa- och fritidsområde under Ortvikens hotande skugga. Det är dubbeltydigt då fabrikens kondensmoln stänger ute villaområdet från en del soltimmar och hotar fritidsområdet med fabriksutbyggnad. Jag vet inte hur läget är med utbyggnadsplanerna och om de tar i bruk hela fritidsområdet fram till Korstaudden. Om inte det blir något, så kan tätortsbebyggelsen på Korstaberget tränga ner mot Granlivägen.

Men jag tycker att kustområdet ska ha kvar sin karaktär av grönområde i sjönära läge. Här finns plats för serveringar, ytor för spel och lek. Man kanske kan göra ett konstgjort bad, med sandstrand, vågor och solvärme, men under tak för åretruntbruk.

Det är också tänkbart med en bro härifrån över till Alnön, för att avlasta befintlig Alnöbro. Det skulle också innebära en motorvägslänk genom området till E4 norr.

Tunadal med sitt sågverk är onekligen också en del av Sundsvalls själ. Här finns också stadens uthamn. Det bör dock vara möjligt att göra området mera tillgängligt med gång och cykelvägar, möjligheter att nå vattnet. De stora nybyggnadsmöjligheterna finns här i skogarna ovanför Johannedalsvägen.

Gärde med mäss- och idrottsanläggningar kan kompletteras med flera sportanläggningar söderut vid behov. Norr om Johannedalsvägen ligger en del industriområden. Vidare norrut och i kontakt med tätortsutbyggnaden i Tunadal ligger Gärdesbergets och Fillabergets rika exploateringsmöjligheter. I likhet med Kullsåsen måste en översyn först göras över behovet av friluftsmark och naturens skyddsvärdhet i området.

Gärdetjärn har betydelse för fågellivet och den vilda, halvt igenvuxna karaktären bör bibehållas, men med gång- och cykelvägar.

Sammantaget tror jag att Nordöststaden kan förtätas med ca 90 000 invånare och med centrumbildning i Tunadal. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 1, 2 och 3.

Skön

Området ligger norr om Nordstaden och Nordöststaden. Har sjöläge mot Alnösundet och täcker in Birsta väster om motorvägen. Området består av Johannedal, Ljustadalen, Filla och Birsta. Ca 4 000 inv.

Johannedal vid Alnöbrons västra fäste är ett äldre blandat område. I söder ligger ett fult och glesbyggt industriområde, som skulle må bra av förtätning med blandad bebyggelse. Läget är gynnsamt nära broförbindelsen med populära Alnön. En hel del bostadsförtätning kan ske och i kontakt med norra Tunadals tätortsutbyggnad. Här begränsas inte heller hushöjder som närmare Stenstaden och längs Sundsvallsfjärden. I Gärde – Tunadal – Johannedal tillåts skyskrapor!

Ljustadalen. Blandat område av 60-70-talssnitt. Området var föremål för översyn i början av seklet. Stadsdelen var i kris, med stängd service och sociala problem. En förtätning av bebyggelsen skulle ge ett bättre underlag till service. < utredningen  .> Närhet till ny bebyggelse söder om Ljustabäcken och ökad kontakt med Alnösundet förbättrar också situationen. Det finns stora ytor för tät exploatering längs Alnösundet.

Filla. Glesbebyggt teleområde med AMU-center och ridsport. Lämpligt för en större tätortsutbyggnad med främst bostäder. Förbättrad access under motorvägen till Birsta. Gärna med butiker eller andra lokaler. I vilket fall en säker och bekväm kontakt.

Birsta. Industriområde och stort regionalt servicecenter. Ett av de fåtaliga områden i regionen som tycks växa och utvecklas utan speciella insatser. Trafiksituationen är dock kaotisk och måste förbättras. Utbyggnad av Östra Birsta.

Sammantaget tror jag att Skön kan förtätas med ca 70 000 invånare, med centrumbildning i Birsta. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 1, 2 och 3.

Öststaden/Alnön

Området omfattar Alnön med Hovid, Släda, Vi, Ankarsvik och Spikarna och öarna österut. Ca 8 000 inv.

Alnön är trots den smala broförbindelsen ett av Sundsvalls populärare bostadsområden, med ständig efterfrågan på villor. Norra Alnön är lantlig med ovanliga geologiska formationer. Här låg t ex den forntida vulkanen. Resterna visar sig i unika bergarter som Alnöit, Sövit, Bårengit m fl. Västra delen var på 1800-talet centrum i ett av världens största trävarudistrikt. Den östra delen av Alnön har särskild betydelse för fritidslivet, med en fin liten skärgård utanför. Jag har planerat en nord-sydlig och en öst-västlig motorväg över ön och minst tre nya broar.

Med Hovid avser jag den nordvästra delen av ön, norr om Alnöbron. Bebyggelsen är enfamiljshus i väster och lantlig glesbygd inne på ön. Alnös gamla centrum ligger vid Gamla och Nya kyrkan. Den här delen av Alnö ger ett mera moget och attraktivt intryck, än området söder om bron.

Jag har planerat en ny bro i höjd med Röde varifrån en motorväg fortsätter österut mot Näset. Tanken är att hela västsluttningen av Alnön ska byggas tätt med blandad bebyggelse, främst flerfamiljshus. Men det måste ske varsamt mot befintlig bebyggelse. Kring Röde skapas ett lokalt servicecenter. Inventering får visa hur vägar och bebyggelse placeras för att inte störa viktiga natur- och kulturmiljöer.

Släda innefattar nordöstra delen av ön, med liknande miljö och hänsyn som Hovid. Här planeras inga större åtgärder utöver motorvägen, bron från Näset till Söråkerslandet, och bebyggelsekoncentrationer kring dessa.

Vi är nuvarande servicecentrum på Alnön. Här finns flerfamiljshus centralt och enfamiljshus runt om och ner mot Alnösundet. Bron behöver byggas ut om en större expansion ska kunna ske. Ett alternativ skulle kunna vara att bygga ytterligare en bro vid Fröst. Den nya motorvägen Röde – Raholmen avlastar Raholmsvägen och medger en kraftig tätortsutbyggnad längs den västra bergssluttningen ner mot Alnösundet. 3-4 parallella nord-sydliga gator kan anläggas, delvis som gång/cykelstråk, med service, arbetsplatser, fler- och enfamiljsbebyggelse blandat. Läget är förträffligt med vyer mot City och den växande staden västerut.

Ankarsvik är nu en populär villaförort i väster och fritidsland i öster. För den västra delen gäller en fortsättning på planeringen för Vi. Småhusbebyggelsen längs västkusten söder om Vi ger ett splittrat och inte särskilt attraktivt intryck. Det finns överraskande mycket oexploaterad mark, inte minst längs stranden och det är en fantastisk nybyggnadsresurs.

Vyerna västerut är här ännu bättre och läget förbättras av den nya högbron till Essvik. Grönytor med utvärdshus eller annan rekreation reserveras runt hela Alnön och båtförbindelser återupptas. Vid brofästet Raholmen sker en förtätning av bebyggelsen med service och nöjesetablissemang medan sydkusten från Bänkåsviken österut reserveras för friluftslivets behov.

Spikarna är ett välbevarat fiskeläge med gamla anor. Kusten upp till Slädaviken upptas av fritidshus med ökande inslag av åretruntboende. Denna utveckling får fortsätta med exploatering av nya områden för småhus. Områden centralt på ön reserveras för det rörliga friluftslivets behov. Fiskeläget och öarna utanför skyddas från ytterligare exploatering. Försiktig ombyggnad av t ex båthus till småhus kan accepteras om inte exteriören förvanskas.

Sammantaget tror jag att Alnö – Öststaden kan förtätas med ca 100 000 invånare, med centrumbildning i Vi. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 1, 2 och 3.

Sundsbruk

Området omfattar Skönvik med Finsta och Skönviksberget från Birsta norrut förbi Merlo till Östrand. Västerut sträcker det sig till Laggarberg. Jag räknar med att Timrå kommun under perioden slås samman med Sundsvall, för det här området delas nu mellan kommunerna. Det är ju hur som helst är det samma tätort och planerings­område. Ca 5 000 inv.

Skönvik har ännu en del bruksmiljö kvar med äldre flerfamiljshus. Läget är attraktivt för en förtätning. Skönviksbergets sportanläggning kan byggas ut ytterligare. Möjligtvis kan bergets östra sluttningar exploateras.

Finsta är en stadsdel med flerfamiljshus i de trakter jag planerar en ny Alnöbro och en motorvägslänk från E4. Förtätad bebyggelse i detta område ger bättre underlag för servicefunktionerna och höjd attraktivitet.

Merlo. Dalgång med splittrad och blandad bebyggelse och slottet och dess park som pärlan. Närmast vattnet kan förtätas med flerfamiljshus och inåt dalen med småhus.

Laggarberg. By i glesbygd mellan Timrå och Kovland som med snabbare förbindelser söderut kan bli centrum för utbyggnad av småhus.

Östrand. Sulfatfabrik. Här gäller resonemanget tidigare för Ortviken. En viss förtätning kan vara möjlig utan att störa strukturen för de äldre bostadsområdena i närheten.

Sammantaget tror jag att Sundsbruk kan förtätas med ca 15 000 invånare, med centrumbildning i Finsta. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 2 och 3.

Timrå

Området omfattar Vivsta, Fröland, Vivstavarv, Tallnäs, Timrå industriområde, Fagervik, Sörberge, Deltat och Bergeforsen. Ca 15 000 inv.

Vivsta är Timrå centrum nu och i framtiden. Ett viktigt regionalt centrum. Främst flerfamiljshus och servicefunktioner. Stadsmässigheten kan ökas genom viss förtätning. Strandområdet längs Klingerfjärden behöver upprustas.

Fröland är stadsdelen väster om motorvägen. Det domineras av spektakulära terasshus längs Kungsvägen. I övrigt är det blandad bebyggelse. Förtätning och nybyggnad i området är möjligt, men en förutsättning tycker jag det är att motorvägens barriäreffekt minskas med breda passager. Butiker och arbetsplatser kan byggas in under vägen eller på broar över denna. Det finns vid behov en möjlighet till nybyggnads­områden från Edsgården väster och norrut mot Indalsälven, men det räknar jag ännu inte med här.

Vivstavarv är ett gammalt brukssamhälle med bevaransvärda rester. Fabrik på halvö i spektakulärt läge. Försiktig förtätning på några åkrar i västra delen eller så lämnas stadsdelen orörd.

Tallnäs. Flerfamiljshus, småhus och flyktingförläggning. Bebyggelseförtätning lämplig.

Timrå industriområde. Norra regiondelens viktigaste rena industriområde tillsammans med Birsta. Kan utvecklas som sådant för verksamheter som inte är lämpliga att inrymma i blandad bebyggelse. Stranden mot Indalsälven kan utvecklas vidare för det rörliga friluftslivet. Kanotcenter, idrottsplats, isstadion mm. finns redan.

Fagervik. Äldre attraktiv villaförort som bör bevaras i detta skick. Kan dock byggas till med blandad bebyggelse mot Sörberge och kusten, som är bristfälligt tillvaratagen. Det finns gästhamn, äldre industrier och golfbana.

Sörberge. Servicecenter och blandad bebyggelse nära Bergeforsens kraftverk. Möjligheter till förtätning kan finnas och viss utbyggnad mot Deltat. Kanske med kontor, hotell och serviceanläggningar för flygplatsen. Befolkningsunderlaget bör förstärkas i Sörberge – Bergeforsen för att underlätta service i området.

Deltat. Sveriges största, med Sundsvall – Härnösands flygplats. Informationscentret vid Y-et bör kompletteras med anordningar för utflykter i deltat. Flygplatsen kan behöva byggas ut för att klara den ökande trafikmängden. Går det i deltat utan att allvarligt störa naturen?

Bergeforsen. Blandad bebyggelse norr om Indalsälven, nu vid sidan om huvudlederna. Skidstadion. Populär fiskeplats vid Indalsälvens utlopp i Stavreviken. Lögdö bruk. Goda utbyggnadsmöjligheter för småhus, vilket är bra för befolkningsunderlaget, längs älven norrut och västerut.

Sammantaget tror jag att Timrå kan förtätas med ca 40 000 invånare, med centrumbildning i Vivsta. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 1, 2 och 3.

Söråkerslandet

Omfattar halvön från Stavreviken till Åstön. Består av Hässjö, Torsboda, Söråker, Tynderö och Åstön. Ett område som kommer närmare Sundsvall City genom en ny motorvägsbro från Alnön. Bör förbättra områdets attraktivitet för bosättning och fritidsliv. Ca 2 000 inv.

Hässjö. Lantligt distrikt norr om E4. Trakterna mellan kyrkan och Deltat skulle vara attraktivt för småhus­bebyggelse.

Torsboda bildar krysset mellan E4, vägen norrut till Stavreviken och Viksjö och den nya östra länken från Söråker – Alnö. Det blir en viktig kommunikationspunkt för kontakten norrut till Härnösand. Det exponerade läget och närheten till flygplatsen borde göra lokaliseringen attraktiv för servicecentra och företag.

Söråker är idag områdets centrum och torde så fortsätta, även om tyngdpunkten förskjuts ner mot Skäggsta och brofästet mot Alnö. Bebyggelsen kompletteras främst med småhus, men med ett stråk flerfamiljshus och servicegator närmast Klingerfjärden.

Tynderö blir mera tillgängligt och torde vara attraktivt för småhusbebyggelse i fritidsmiljö.

Militären har lämnat Åstön som blivit en pärla i fritidsmiljön. Ingen övrig exploatering.

Sammantaget tror jag att Söråkerslandet kan förtätas med ca 50 000 invånare, med centrumbildning i Söråker. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 2 och 3.

Nordväststaden

Området ligger väster om Birsta och följer Timmervägen sydväst till Bergsåker och Granloholm. Området består av Granloholm, Bergsåker, Gudmundsbyn, Hammal och Öråker. Ca 8 000 inv.

Granloholm har växt till sig gradvis från 1970-talet. Det är en utspridd stadsdel med blandad bebyggelse och regionalt centrum. En förtätning tror jag skulle förbättra området. Med bostäder, service och företag. För det första längs Granloholmsvägen, länken till Västermalm, men också i andra delar av området. Håkanstå har redan fått en del nybebyggelse. Kanske kan någon av ytorna vid Sticksjön bebyggas. Denna är en tillgång som stadsdelen kan orienteras omkring. Ett viktigt friluftsområde kring Hulistugan och Kaptensberget.

De största utbyggnadsmöjligheterna finns norr om Hulivägen som fortsättning från Bydalen, liksom på Klockråberget och Hammalåsen ner mot Timmervägen. Men först måste en inventering av naturmarken göras för att skydda viktiga partier ur miljö och friluftssynpunkt. Det gäller ju generellt i denna översyn.

Bergsåker, ett samhälle orienterat kring travbanan, med blandad bebyggelse i kilen mellan Timmervägen och Selångersån. I norr en del attraktiva friluftsområden. Timmervägen och järnvägen har en tråkig barriäreffekt på området. Förtätning med företag och service på bägge sidor av Timmervägen kan vara en lösning. Men Timmervägen kommer också att behöva byggas ut som huvudtrafikåder i Nordväststaden och en del av Sundsvalls ringvägssystem. Ett större grepp krävs och då kan också tillgängligheten mellan Nordväststadens olika delar förbättras.

Selångersån är en tillgång för stadsdelen. Gång, cykelvägar, kanotled, serveringar mm. kan anordnas. Viss förtätning är möjlig och utbyggnad av samhället längs väg 86.

Gudmundsbyn – Hammal – Öråker längs Timmervägen är idag lantliga idyller som blir nya stadsdelar i den växande storstaden. I norr ansluter dessa till Birstas växande industriområde. Attraktivare delar av denna lantliga miljö bör bevaras. Men det är annars ett naturligt stråk för blandad bebyggelse, som binder ihop tätbebyggelsen i Skön med Bergsåker och Granloholm. Jag får hänvisa till resonemanget om Timmervägen ovan. Kanske kan väg och järnväg byggas över för att samtidigt skapa ett regionalt centrum.

Sammantaget tror jag att Nordväststaden kan förtätas med ca 60 000 invånare, med centrumbildning i Granloholm och Bergsåker. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 1, 2 och 3.

Väststaden

Området gränsar i norr till Nordväststaden, i öster till City, i söder till Sydstaden, i väster till Sydväststaden och Kvarsätt. Området består av Granlo, Nacksta, Selånger och Kolsta. Ca 4 000 inv.

Granlo är ett blandat bostadsområde som inkluderar Högoms kulturminnesområde. Möjligheter till förtätning, men samtidigt är de grönområden som finns värdefulla. Stranden av Selångersån rustas upp med gång- och cykelvägar, serveringar mm. Området i väster används för marknader och bör vara permanent område för den typen av verksamheter. Här kan anläggas servicebyggnader, möjligheter till aktiviteter året om, parkeringshus. Samordna detta med Selångersparken, se nedan.

Nacksta centrum och bostadsområde har genomgått upprustning, men det finns nog mer att göra åt området totalt och där ingår också det stora industriområdet. Detta har efterhand blandats med en hel del service (butiker) och jag tycker också att området kan förtätas med bostäder. Det här industriområdet blockerar centrumutbyggnaden västerut från Västermalm och bör efterhand omvandlas till blandad tät stadsbebyggelse med parkstråk längs Selångersån.

Nacksta bostadsområde kan också byggas ut något väster och söderut. Området bör tätare knytas till industriområdet i norr och Selångersån. Järnvägens barriäreffekt bör minskas och en ny E14 torde krävas. Det blir en stor trafikplats i områdets västra del där västra länken (E14+Timmervägen) får anslutningstrafik mot City. Det är viktigt att denna sätts på pelare för att inte spärra förbindelsen mellan Nacksta, Granlo och Selånger.

Selånger innefattar här Selångersfjärden och omgivande natur- och kulturmark. Området mellan väg 663, 601, 86 och E14 tycker jag ska bli Sundsvalls ”Central Park”. En del servicebyggnader kan placeras längs vägarna i parkens ytterområden, medan parken bara har anordningar för dess behov: Gång- cykelvägar, båt- o kanot­uthyrning, skridskoturer vintertid, serveringar osv.

Kolsta. Sydväst om Selångersfjärden längs E14 och i nära anslutning till västra Nacksta tror jag på möjligheten till en stor nybyggd stadsdel, med rimlig hänsyn till befintlig bebyggelse.

Sammantaget tror jag att Väststaden kan förtätas med ca 80 000 invånare, med centrumbildning i Nacksta och Kolsta. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 1, 2 och 3.

Kvarsätt

Området gränsar i norr till Kovland och Nordväststaden, i öster till Väststaden, i söder till Sydväststaden och Matfors. Området består av Kungsnäs, Silje, Kvarsätt, Västerro och Hovsbodarna. Lantlig miljö med blandad enfamiljsbebyggelse. Här finns partier av böljande landskap och marker för friluftsliv som bevaras, vilket en närmare analys får utvisa. Ca 1 000 inv.

Kungsnäs är en gammal by vid Selångers kyrka. Kan möjligtvis byggas ut något då läget är mycket attraktivt.

Silje. Selångersån rinner ställvis genom vacker ravin och är ett naturligt parkstråk kring vilket grönområden och blandad bebyggelse planeras, som en fortsättning på förtätningen från Bergsåker.

Kvarsätt har jag valt som centralort i den här stadsutvecklingen västerut, dit en del viktigare servicefunktioner kan knytas.

Västerro och Hovsbodarna står för en utbyggnad av framförallt småhusområden, väl anpassade i en känslig miljö.

Sammantaget tror jag att Kvarsätt kan förtätas med ca 30 000 invånare, med centrumbildning i Kvarsätt. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 2 och 3.

Kovland

Området gränsar i öster till Sundsbruk, i söder till Nordväststaden och Kvarsätt. Området består av Bjärme, Solum, Kovland, Östanå, Sättna och Gåltjärn. Lantlig miljö med blandad enfamiljsbebyggelse. Här finns partier av böljande landskap och marker för friluftsliv som bör bevaras, vilket en närmare analys får utvisa. Särskilt attraktivt är Selångersåns ravinlandskap. Ca 1 000 inv.

Bjärme markerar nordvästliga gränstrakter för den här stadsutvecklingsstudien, även om trakterna upp mot Indal också kommer att bli mer attraktiva bosättningsområden. Det gäller framför allt småhusbebyggelse som kan anpassas till miljön.

Solum markerar en möjlig bebyggelseutveckling av främst småhusområden mellan Kovland och Laggarberg.

Kovland är naturligt centrum i den här stadsutvecklingen åt nordväst. Planeras som regionalt centrum med blandad bebyggelse.

Östanå. Förtätning med blandad bebyggelse längs Selångersån och väg 86.

Sättna står för möjligheter att planera småhusområden sydväst om Kovland.

Gåltjärn står för bebyggelseutveckling längs Selångersån och väg 320 åt nordväst.

Sammantaget tror jag att Kovland kan förtätas med ca 30 000 invånare, med centrumbildning i Kovland. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 2 och 3.

Sydväststaden

Området gränsar i norr mot Kvarsätt, i nordöst mot Väststaden, i öster mot Sydstaden och i söder mot Matfors. Området består av Påläng, Töva och Österdälje. Blandad gles bebyggelse längs E14. Ca 1 000 inv.

Med Påläng markeras en större utbyggnadszon på bägge sidor om E14. Tät blandad bebyggelse ansluter till Kolsta och med centrumbildning centralt i området. Utbyggnaden anpassas till befintlig bebyggelse i området. Ny motorvägssträckning frigör byggnadsytor.

Töva. Industriområde. Kan vara lämpligt även för andra tyngre eller transportskapande verksamheter som flyttas från tätbebyggelsen österut. Lämpligt inte minst för att nyanlagd motorväg, Västra länken, här ansluter söder­ifrån. Norr om Töva ligger Söderåsen med möjligheter till småhusbebyggelse.

Österdälje. Område söder om E14 med möjlighet till bebyggelseutveckling med anslutning till bebyggelsen kring Långsjön i Matfors.

Sammantaget tror jag att Sydväststaden kan förtätas med ca 60 000 invånare, med centrumbildning i Påläng. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 2 och 3.

Matfors

Området gränsar i norr mot Kvarsätt, i nordöst mot Sydväststaden och i öster mot Klingsta. Området består av Vattjom, Långsjön, Matfors, Attmar och Tuna. Ett äldre brukssamhälle längs Ljungan. Ca 6 000 inv.

Vattjom. Samhälle norr om E14 och Ljungan, med möjlig bebyggelse av småhus västerut från Söderåsen.

Långsjön. Bosättning och sjö sydväst om Österdälje. Attraktiv miljö för blandad bebyggelse. Söder om sjön friluftsområde. Länkbebyggelse mellan Matfors och Sydväststaden.

Matfors. Gammal centralort med blandad bebyggelse. Förtätning bitvis lämplig, särskilt öster om älven, men äldre områden på Lundesidan bör behålla sin karaktär.

Attmar. Bebyggelsen längs västra Marmen kan kompletteras något med småhusbebyggelse.

Tuna. Sjön Marmen är attraktiv och lämplig för viss förtätning av småhus.

Sammantaget tror jag att Matfors kan förtätas med ca 20 000 invånare, med centrumbildning i Matfors. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 2 och 3.

Sydstaden

Området gränsar i norr mot City, i öster mot Sydöststaden, i söder mot Klingsta och i väster mot Sydväststaden. Området består av Sallyhill, Sidsjö, Böle och Sörnacksta. Ca 2 000

Sallyhill. Blandad bebyggelse som klättrar söderut från Nacksta. Få möjligheter till förtätning.

Sidsjö. Blandad bebyggelse orienterad kring Sidsjön med stora friluftsanläggningar. Område i förändring. Bebyggelseutveckling kan här främst ske västerut och söderut mot Böle.

Böle. Område för tät nybyggnad med centrumkaraktär, där den befintliga bebyggelsen inpassas.

Sörnacksta. Bebyggelseutveckling söderut, västerut, österut från Böle. Främst flerfamiljsbebyggelse av tät karaktär. Naturområden bevaras för friluftslivet i väster och öster.

Sammantaget tror jag att Sydstaden kan förtätas med ca 50 000 invånare, med centrumbildning i Böle. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 2 och 3.

Klingsta

Området gränsar i norr mot Sydstaden, i öster mot Kvissleby och i väster mot Matfors. Området består av Allsta, Tunbyn och Viforsen. Västra motorvägslänken skär genom norra delen av området enligt det här förslaget. Ca 1 000 inv.

Allsta. Blandad bebyggelse i naturskön, lantlig miljö kring Klingstatjärnen. Kring tjärnen sker en försiktig förtätning med blandad bebyggelse. Denna kan få tätna norrut mot Sydstaden och bilda servicecentrum.

Tunbyn. Spridd by öster om Klingstatjärn. Kan förtätas med småhus. Området österut mot Midskogsberget och längs Ljungan är spektakulärt och exploatering görs sparsamt.

Viforsen. Östra delen av Marmen, kraftstation och branta raviner ner mot Ljungan. En vacker trakt. Begränsad och välanpassad småhusbebyggelse kan tänkas.

Sammantaget tror jag att Klingsta kan förtätas med ca 25 000 invånare, med centrumbildning i Allsta. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 2 och 3.

Sydöststaden

Området gränsar i norr och väster mot City och i söder mot Kvissleby. Området består av Skönsmon, Kubikenborg, Fläsian, Bredsand och Stockvik. Ca 11 000 inv.

Skönsmon. Blandad bebyggelse i halvcentralt läge. Söderut stora friluftsområden som begränsar expansionen. Området kan annars förtätas något. Kontakten mot Östermalm och City är bra men problemet är att öppna kontakten med Sundsvallsfjärden som spärras av stora vägar och järnvägar. Jag hoppas att nyanläggningen av E4 tar hänsyn till detta.

Kubikenborg. Industriområden närmast fjärden. Friluftsanläggningar och smärre bebyggelse väster om E4. Tjuvholmen ute i fjärden reserveras som utflyktsmål för fritidslivet, t ex nöjesanläggningar, service. Oljedepån och aluminiumsmältfabriken upptar attraktiva lägen i staden. Samtidigt är de fascinerande blickpunkter och i resonemanget får jag hänvisa till Ortviken ovan. För att de ska fungera i det här centrala läget i storstaden krävs att:

1.        Störningar i form av föroreningar till mark och vatten samt lukt och buller minskas till lägsta möjliga nivåer;

2.        Att den yttre miljön snyggas till så att byggnaderna och området ger ett positivt intryck;

3.        Att områdena och strandremsan görs tillgänglig för allmänheten. Det är klart att det finns delar av de här industriverksamheterna som kräver avspärrning från allmänheten av säkerhetsskäl, risk för sabotage, sekretess eller vad det nu är. Men ändå borde det vara möjligt att genom avskärmningar frigöra ytor och passager, så att det är möjligt att till fots ta sig genom områdena och ut till stranden.

Fläsian. Området delas av E4 och stambanan och ännu mera så av reservatet för de nya dragningarna. Det branta berget på ovansidan kan därför vara dyrbar att exploatera. Ev. i någon form av terasshus. Strandpartiet är attraktivt och bör tätbebyggas, förutom vid badplatsen. Campingplats är för exklusivt i det här centrala läget.

Småhusområdet söder om badplatsen får inlämnas i tätbebyggelsen.

Bredsand. Småhus ovanför väg – järnvägsreservatet, mest flerfamiljshus ner mot havet. Viktigt friluftsområde väster om Övre Bredsand. Möjlig utbyggnad av området söderut.  I Nedre Bredsand har uppfräschning av husen gjort området mer attraktivt och läget med utsikt mot Sundsvallsbukten är fantastiskt. Det går att förtäta detta område till kompakt stadsmässighet med inglasade torg som öppnar sig mot fjärden. Väg - järnvägsbarriären är en nackdel vid utveckling av området.

Stockvik. Stort industriområde som för tankarna till Östeuropas tunga industridistrikt. Här gäller också resonemanget för Kubikenborg och andra tyngre industriområden. Det måste vara en klar möjlighet att fortsätta tätbebyggelsen i Bredsand över detta område om industrienheterna kan avskärmas tätt. Det finns många obebyggda och skräpiga ytor i området. Det gäller också området väster om E4. Med ny E4- sträckning förenklas exploatering av området.

Sammantaget tror jag att Sydöststaden kan förtätas med ca 30 000 invånare, med centrumbildning i Bredsand. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 1, 2 och 3.

Kvissleby

Området gränsar i norr mot Sydöststaden, i öster mot Essvik, i söder mot Njurundabommen och i väster mot Klingsta. Området består av Svartvik, Kvissleby, Nolby och Dingersjö. Översiktsplan nyligen framtagen för området. Ca 4 000 inv.

Svartvik. Börjar i norr vid Vapelnäs som delas av befintlig E4. Småhus och äldre flerfamiljshus. Fortsätter med Svartviks gamla träindustriområde, nu planerat träindustrimuseum och Hemmanet på andra sidan vägen. Strandområdet kan förtätas med anpassning för befintlig bebyggelse och museets behov.

Utvecklingen väster om E4 hänger delvis ihop med vägens och järnvägens framtid. Men om jag räknar på att kontakten förbättras över dessa kan en hel del av bergssluttningen exploateras av terrasserad bebyggelse. Hemmanet kan byggas ut åt nordväst. Där ligger också skyddsvärda Fågelsångsdalen. Svartviks friluftsmuseum bör breddas västerut över berget och inkludera området runt Dicksontjärn.

Kvissleby. Centrumbebyggelse med flerfamiljshus av 60-talssnitt. Blandad bebyggelse väster om dagens E4. Samhällets centrala del för idag tankarna till en stad i Östeuropa, men ett upprustningsprojekt är på gång. Förutsättningarna är goda med berg och flod inom synhåll. Det är klart möjligt att förtäta området och bättre ta tillvara läget vid Ljungan. Tätbebyggelsen kan fortsätta längs Ljungan ner mot Dingersjö. Ytorna mellan Affärsgatan och E4 bör bebyggas.

Nolby. Område med blandad bebyggelse längs Tunavägen och Ljungan västerut. Kulturminnesområde. Begränsade förtätning och utbyggnadsmöjligheter. De bästa är i områdets västra del utefter Tunavägen. Småhusbebyggelse. Flerfamiljshus på Nolbykullens lägre sydsluttningar.

Dingersjö. Blandad gles bebyggelse längs Ljungan. Klockarbergets småhusområde. Området längs Ljungan och E4 söderut kan förtätas med främst flerfamiljsbebyggelse för att på så vis binda samman Kvissleby med Njurundabommen. Klockarbergets småhusbebyggelse kan förlängas något österut.

Sammantaget tror jag att Kvissleby kan förtätas med ca 35 000 invånare, med centrumbildning i Kvissleby. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 1, 2 och 3.

Essvik

Gränsar i söder till Njurundabommen och i väster till Kvissleby. Området består av Nyhamn, Skottsund och Juniskär. Översiktsplan nyligen framtagen för området. Ca 2 000 inv.

Nyhamn. Infattar här också stadsdelen Essvik och öarna Sandslån och Klampenborg. Gammalt industriområde och mest enfamiljshus. Klampenborg är båthamn och naturreservat.  Ny motorväg, Västra länken, från Njurundabommen och högbro till Alnön. Från brofästet ner till Juniskärsvägen, väster om motorvägen planeras tät flerfamiljsbebyggelse, där befintliga bevaransvärda hus och naturområden inpassas. Öarna naturreservat.

Skottsund. Stadsdel på andra sidan Ljungan från Kvissleby och Dingersjö. Inklusive Nyland. Blandad bebyggelse. Motorväg fortsätter ner genom området. Möjliggör förtätning med blandad bebyggelse på bägge sidor om motorvägen.

Juniskär. Innefattar västra Essvikshalvön ner till Bodviksfjärden. Blandat bostads- och fritidshusområde. Komplettering med smärre småhusområden.

Sammantaget tror jag att Essvik kan förtätas med ca 35 000 invånare, med centrumbildning i Essvik. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 2 och 3.

Njurundabommen

Området gränsar i norr till Kvissleby och Essvik. Området består av Berga, Njurundabommen, Bunsta och Myre. Översiktsplan nyligen framtagen för området. Ca 2 000 inv.

Berga. Bergafjärden bevaras som bad-, camping- och fritidsområde. Småhusbebyggelse längs vägen från Mjösund.

Njurundabommen. Samhälle med blandad och splittrad bebyggelse. Förtätning lämplig i centrum, kring nuvarande E4 och längs nya motorvägen, Östra länken, från Myre till Skottsund. Från Forssa kan utbyggnad ske mot Skedlo med blandad bebyggelse. Det gäller också i Mjösund österut.

Bunsta. Inkluderar ett band lantliga byar som försiktigt kan kompletteras med småhusområden. Åmon, väster om nuvarande E4 kan närmare knytas till centrala samhället när/om ny E4 byggs.

Myre. Lantlig miljö söder om Njurunda kyrka med småindustri och spridda småhus. Plats för södra motorvägskorset och lämpligt för transporttung verksamhet. Industriområde och blandad tät bebyggelse.

Sammantaget tror jag att Njurundabommen kan förtätas med ca 20 000 invånare, med centrumbildning i Njurundabommen. Utbyggnaden kan ske gradvis under etapp 1, 2 och 3.

Glesbygd

Områden i kommunen utanför tätortsområdet. Utbyggnad av friliggande villor och småhusområden trolig efterhand, men analyseras inte närmare här. Vissa delar är viktiga för det fasta och rörliga friluftslivet. Området består av Indal, Liden, Holm, Stöde och Södra Njurunda. Ca 7 000 inv. Jag har i sammanställningen nedan räknad med en försiktig utbyggnad under seklet.

Sammanställning av förslaget till befolkningsökning i Sundsvall 2001 – 2100

Sammanställningen ovan visar en relativt väl anpassning till de mål som inledningsvis ställdes: Vi ser inte ut att kunna nå 200 000 invånare till 2020, men väl ca 177 000 och det vore väl gott! Till 2050 är tillväxt­takten enligt förslaget nära målet 300 000 och år 2050 kan befolkningsmängden vara 472 000 inv. Till nästa sekelskifte accelererar utvecklingstakten och till 2100 har vi nått över en miljon invånare, 1 055 000!

Kommunikationer

De nya motorvägar som jag föreslår framgår av kartan och områdesbeskrivningarna. Man kan tala om västra och östra länkarna. Tillsammans bildar de en ringled vars främsta uppgift är intraurban. Samtidigt erbjuder vägarna nya snabba förbipassager. Centralt genom området går också den nya E4 och nya E14, som inte är markerade. Nya broar har också beskrivits i texten. Ett problem med dessa breda nya vägar är att de skär av områden och ger buller. Det är därför viktigt att de kommer upp på pelare eller ner i schakt eller tunnlar.

Fjärrjärnvägen planeras också få en ny sträckning utefter ny E4 och i likhet med motorvägarna ger de barriäreffekt och buller och kan behandlas som motorvägarna. Ett alternativ till dagens planering skulle vara att låta järnvägssträckningen följa Västra Länken och ha en ny fjärrtrafikstation i Töva. Åtminstone för godstrafiken. Inom den region som Sundsvall verkar, se del 1, är det viktigt med snabba förbindelser av olika slag. Dubbelspårig järnväg till orter i grannlandskapen är rimligt.

Tunnelbana har flera fördelar i tätbyggda miljöer och bör projekteras mot seklets mitt. Kan kompletteras med eldrivna ledbussar och minibussar. Snabba lokaltåg har förbindelser med närbelägna centra som Härnösand, Ådalen, Stöde, Ånge och Hudiksvall.

Passagerarbåtar trafikerar Sundsvallsfjärden, Ljungans utlopp och vattnen runt Alnö. Jag tänker mig en modern typ av svävare som klarar åretrunttransporter. Österut färjeförbindelse med Pori.

Flygförbindelser har jag berört i tidigare del. Det här avsnittet gäller lokala transporter och den möjliga framtida minihelikoptertrafiken får framtidens planerare grubbla över.

Hur åstadkommer vi nu denna stora befolkningstillväxt?

I Del 1 tog jag upp den här frågan. Jag konstaterade att vi inte vill utarma de andra kommunerna i regionen. Men att en expansiv region kring Sundsvall troligen drar till sig en hel del människor från norra och kanske hela Norden. Att detta tillsammans med kraftfulla nativitetsprogram och fantastisk äldrevård kanske kan räcka till att uppnå första delmålet i planen. Men för att nå längre, för att Sundsvall ska kunna växa till en halv miljon invånare, krävs en arbetskraftinvandring utifrån. Från trakter där man har mer folk än det går att försörja.

Det blir alltså fråga om en arbetskraftsinvandring av den typ vi hade på 60-talet, då finländare, jugoslaver och turkar, bland andra, fick hjulen i det svenska framgångståget att rulla. Den är behovsstyrd och torde inte ge upphov till samma problem som flyktinginvandringen på 80- och 90-talen. Människor flyttar hit målinriktade för att skapa sig en bättre framtid och tar inte jobb från svenskar. De tar jobb som inte blir tillsatta eller skapar nya.

Enligt kommunens statistik är de största invandrargrupperna i nuläget finländare (överlägset flest), norrmän, jugoslaver och bosnier. Om vi ser framåt så skulle ryssar kunna bli en större invandrargrupp. De har stora problem i hemlandet, är väl anpassade till vårt klimat, har god utbildningsnivå och är kulturellt rätt så lika oss. Flera östeuropéer kan komma av liknande skäl.

”Men vi vill inte ha hit den ryska maffian!” kanske någon förtrytsamt utbrister. Jag föreslår därför en noggrann utredning av alla inflyttare i någon form av mottagningsmyndighet. Den som vill flytta hit måste ha ett intyg från företag eller myndighet om jobberbjudande eller annat skäl för uppehåll. Därefter görs en polis- och läkar­utredning på vars grund ett uppehållstillstånd/långtidsvisum ges.

Kineser kan värvas för många sektorer, inte minst för deras traditioner på affärsområdet. Den konfucianska kulturen och kinesiska klimatet gör också att de lätt torde anpassa sig till svenska förhållanden. Vidare finns redan en grupp vietnamesiska invandrare, vilket underlättar anpassningen för nya vietnameser. Vi kan som nu Tyskland värva indier som IT-tekniker. De har hög utbildningsnivå och så länge inte Indien kan ta tillvara sina resurser, så bör vi göra det. USA har i decennier dragit till sig kvalificerade människor oavsett ursprung och det bör vi också göra.

Vi bör alltså i övrigt hålla det öppet varifrån invandrarna kommer. Huvudsaken är att de har något att bidra med och är hederliga med goda avsikter. Den kulturella mångfald som detta skapar blir i de flesta fallen en spännande och givande brygd.

Hur vi ska locka hit folk?

Den frågan svarade jag på redan i del 1: ”med jobb, bostäder, en attraktiv natur, kultur och boendemiljö. Med bra miljö för barn och ungdomar, skolor, daghem. Med ett spännande nöjes- och fritidsliv… Genom att aktivt ragga arbetskraft. Genom bra förutsättningar för nyföretagande. Sundsvall ska vara ett ställe man vill flytta till. Så attraktivt att folk söker hit.”

Det krävs en del förarbete från kommunens sida. Framför allt att ha en antagen utvecklingsplan som visar en positiv utveckling av regionens befolkning och service. Att det finns visioner, som trots att de ännu inte är genomförda, visar att det här är en region med möjligheter. Där möjligheterna till meningsfull fritid beaktas lika starkt som möjligheterna till arbete och entrepenörsskap.

Näringslivet har också ett stort ansvar här. Det måste finnas jobb på gång, en inriktning på expansion. Det måste finnas bostäder; planerade, under byggnad eller redan färdiga för inflyttning. Hela kringmiljön måste ses över för att ha ett positivt samhälle att visa upp: Finns det fritidsanläggningar eller fritidsmöjligheter med kapacitet för en första befolkningsexpansion? Finns det skolor och barnhem? Ser tätorten attraktiv ut? Behöver vi göra något akut för att snygga upp miljön? Som ett exempel: Om jag kör E4 in till Sundsvall City söderifrån, tycker jag då att det här området ser lockade ut att bo i?

Det måste finnas ett säljande informationsmaterial om kommunen, regionen och dess framtid och en liknande hemsida på nätet.

Med detta som grund, eller samtidigt, sker en stor marknadsföring av Sundsvall, som staden att bo och verka i. Det kan ske i kombinerade informations- och arbetskraftsökarresor, med medverkan av företrädare för kommunen, näringslivet och andra av betydelse i aktuellt fall. Kanske kan man använda kändisar med ursprung härifrån. Marknadsföringen gäller i Norrland, i den tänkta öst-västra regionen, i Sverige, i Norden, i EU, i Östeuropa, i de delar av världen vi i första hand söker arbetskraft.

Samtidigt försöker vi dra olika evenemang hit och deltar i turistmässor och andra sammanhang som kan ge Sundsvall uppmärksamhet och en vision av framåtanda.

All denna framförhållning, dessa marknadsföringsinsatser, kostar naturligtvis en del och på liknande vis som starten av ett företag: att kapital måste investeras innan man – förhoppningsvis – kan dra in vinsterna. I det här fallet kan vinsterna bestå av en positiv befolkningstrend med vad det innebär av större marknad, bättre service, bättre utbud av arbeten och fritidsmöjligheter och högre skatteintäkter. Låt räkna på vad den befolknings­utveckling jag föreslagit här innebär i skatteintäkter för kommunen!

Men i det här läget finns inte dessa skattekronor och det krävs en hel del skrap av resurserna för att möjliggöra den här utvecklingen. Att utnyttja de EU-fonder som är möjliga är onekligen ett gyllene tillfälle.

Hur skaffar vi dessa arbetsplatser?

Även denna fråga besvarade jag delvis i Del 1: ” Det måste finnas lokaler för arbetsgivare eller markområden att bygga nya lokaler på. Det ska vara en bra infrastruktur, ett bra företagsklimat och en attraktiv miljö. Förutom att det ska vara en livsmiljö som lockar folk hit, ska det vara en företagsmiljö som lockar hit företag. Till en del kan det vara samma faktorer. Beslutsfattare i lokaliseringsfrågor är också människor.”

”Framför allt måste kommunen, kapital- och riskkapitalgivare och andra viktigare instanser vid företagsetableringar vara betydligt villigare att satsa på nya idéer och projekt med potential.”

Det här med nya arbeten är - tror jag – inte så komplicerat som det först låter. Befolkningsexpansionen innebär en större marknad som i sig genererar en hel massa arbeten, kanske halva behovet! Byggsektorn exploderar. Det behövs flera butiker, flera transporter, fler sjukhus, fler daghem, fler poliser… you name it!

Jag har nämnt att nya affärs- och produktidéer måste tillvaratas bättre än idag. Jag har också utarbetat ett organisationsförslag för att göra detta, men det får anstå offentlighet till senare tillfälle.

Vi bör inventera regionens möjligheter att tillgodose den växande marknaden med produkter och tjänster vi nu skaffar utifrån. Det kan ge nya jobb. Vi bör också se över produkter och tjänster som vi kan exportera till andra marknader. Det kan ge nya eller flera jobb.  Kanske en del produkter och tjänster är unika för regionen och bidrar till marknadsföringen. De här inventeringarna är exempel på lyckade åtgärder i Australien. Australien och särskilt Sydney, som jag föreslår ett studiebesök till, har till stor del pga. detta och en bra marknadsföring, haft god tillväxt senaste decenniet.

De inflyttandes idéer måste tillvaratas. Genom att de kommer från olika miljöer, kanske kulturer, kan de föra med sig för oss ovanliga verksamheter eller tillvägagångssätt. Det kan ge nya jobb.

Sundsvalls ledande roll i Norrland (eller rent av norra Norden!) innebär i sig att företag och filialer till stora företag dras hit.

Jag tror att det här tillsammans ger de jobb som behövs. Lägg till att befintliga företag i regionen får större lokal marknad och möjligheter och inspireras till expansion!

Åtgärdsförslag

I nedanstående punkter gör jag en kortare sammanfattning av förslagen i artikelserien:

q       Ta beslut om de här riktlinjerna för kommunens långtidsplanering.

q       Använd det här förslaget i kommunens strategiska långtidsplanering.

q       Fördjupa planeringen och ta fram ett stegvist program för utveckling fram till 2020, konkreta planer fram till 2050 och visioner mot seklets slut.

q       Använd förslagen under rubrikerna ”Planeringsförutsättningar” och ”Planering av Sundsvall till 2020, 2050 och 2100” i ovanstående fördjupade planering.

q       Komplettera befintligt informationsmaterial om Sundsvall att använda vid marknadsföring.

q       Inventera Sundsvalls och den omgivande regionens möjligheter till att producera varor och tjänster vi nu tar in utifrån.

q       På samma vis inventera möjligheterna till att producera nya varor och tjänster för export.

q       Med ”Sundsvall” inkluderar jag också Timrå kommun, som bör slås samman.

q       Öppna kontinuerlig dialog med orter som nämnts i regionala avsnitten. Starta samarbetsorgan.

q       Sök EU-stöd för finansiering av initiala åtgärder och marknadsföring av Sundsvall.

q       Sök propagera för och underlätta ökad nativitet

q       Använd förslag som nämnts för en aktiv arbetskraftinvandring till Sundsvall.

q       Använd förslag som nämnts för att tillskapa nya arbeten, inklusive bättre tillvaratagande av nya affärs- och produktidéer.

Detta är Sundsvalls väg in i det nya seklet!

Stig Hägglund