Sundsvalls Framtid uppdaterad del 1 av 3
Sundsvall under 2000-talet
En framtidsstudie i tre delar av Stig Hägglund
Första delen: Målsättningar och regioner
Det här är en framtidsstudie med högt ställda mål för Sundsvallsregionen.
I den här första delen sätter jag upp befolkningsmässiga mål för Sundsvall, motiverar varför syftet bör vara att nå dit och hur det kan gå till. Jag diskuterar också Sundsvalls roll i olika samarbetsregioner.
Den andra delen är mera teoretisk och behandlar några faktorer av särskild betydelse för utvecklingen under de kommande decennierna och vilka förutsättningar som jag tror kommer att gälla samt vad som särskilt kommer att påverka utvecklingen för Sundsvalls del.
I tredje delen försöker jag visa mera i detalj hur regionen på ett bra sätt kan växa enligt de premisser som angivits i tidigare delar och hur nödvändigt utbud av arbetsplatser och arbetskraft kan anordnas. Det hela mynnar ut i en åtgärdsplan.
Sundsvallsregionen, en bakgrund
Från att i ett par decennier varit Norrlands folkrikaste kommun har Sundsvall under 90-talet förpassats till andra platsen efter offensiva Umeå. Sundsvalls kommun har idag 94 500 invånare. Folkmängden minskade stadigt under 1990-talet, men har på senare år ökat igen. På sikt kanske Sundsvall ändå hotas befolkningsmässigt av Gävle, som år för år knappar in på befolkningsunderläget.
Timrå kommun ingår i samma arbetsmarknad och tillför knappt 18 000 invånare, vilket ger en befolkning på totalt 112 000 invånare. Sundsvall har en ranking 14 bland landets kommuner men 11 om Timrå inkluderas. Det är dit vi måste, för Umeå har närmare 112 000 inv., exklusive förortskommuner, och ligger just på 11 plats bland landets kommuner och alltså störst i Norrland. Å andra sidan har Umeå 120 000 invånare inklusive Vännäs och toppar även i det sammanhanget alltså.
Sundsvall har under en lång följd av år under 70- och 80-talen varit störst i Norrland. Men med hjälp av universitet, regionsjukhus, kommunsammanslagningar mm har Umeå klart dragit förbi och har klart större skäl att kalla sig Norrlands huvudstad. Någon invänder kanske att något sådant formellt inte existerar och så må det vara, men informellt finns ändå en kamp om detta epitet. Någon tillfogar också att storleken inte har betydelse, i sig. Men jag tror faktiskt att det har det, i det här fallet. Jag tror att det handlar mycket om att vara störst. När det gäller att locka hit företag, butikskedjor, ja det mesta. Och det mångsidiga samhälle detta skapar drar till sig människor.
Varför har Sundsvall tappat initiativ till Umeå?
Det som redan nämnts, höga utbildningscentra, är av stor vikt för utvecklingen. Kvalificerat skolväsende drar till sig folk med kunskaper och idéer, som i sin tur drar till sig, eller nyskapar, företag.
Det är också skälet till att Sundsvall under flera år sökt dra till sig uppgraderade utbildningsformer. Ett problem för Sundsvall är onekligen att kommunen tvingats dela utbildnings- och andra viktiga resurser med andra kommuner i Mellannorrland, även om det kan låta tjusigt och kreativt med nätverksuniversitet. Högskolan här delar resurser inte bara med Härnösand och Örnsköldsvik i Västernorrland, utan också med Östersund och Bispgården i Jämtlands län. Umeå har sluppit dela, har i stället dragit till sig.
Sundsvalls näringsliv har brukat karakteriseras som varierat med viss inriktning på tung industri och regionala Norrlandscentra för en rad större företag. Det finns ännu en hel del tung industri i Sundsvall, men strukturförändringar gör att nyetableringarna har minskat. För 10-20 år sedan räknades Sundsvall bland halvdussinet företagstätaste kommunerna i landet och var tidigt en av de mest datoriserade. Det berodde på att Sundsvall uppfattades som ett naturligt centrum för Norrlandsregionen. Sedan initiativet tappats till Umeå är det också flera stora företag som placerar norrlandskontoret på annan plats.
Ett tag fick också Sundsvall utlokaliserade statliga verk. På senare tid har andra orter av sysselsättningsskäl fått dessa möjligheter.
Sundsvalls tidigare betydelse som datorcentrum hängde kanske mest samman med en rad stora organisationers stordatorsystem och inte så mycket på att här ruvade stor IT-kompetens.
Går man längre tillbaka så finner man att Sundsvall tagit över positionen som norrlandsledande från Gävle. Det var Norrlands största stad och inkörsport när jag växte upp. Men det har växlat. Går man tillbaks till sekelskiftet och senare halvan av 1800-talet så var Sundsvall, trots mindre än Gävle, ett av världens största trävarudistrikt som drog till sig arbetskraft och äventyrare långväga ifrån. Då talades många tungomål på stadens lastageplatser och krogar!
Längre bort i tiden hade gävleborna fiskerätt utanför Alnön. Byggde fiskebodar vid Spikarna...
Sundsvall kring senaste sekelskiftet
Att Sundsvall tappade befolkning under 1990 - talet berodde till största del på nettoutflyttning. Men en del var faktiskt också födelseunderskott. Nästan 1 000 personer dog 1999 och det föddes 830!
Man hade från kommunens sida inte analyserat vilka kategorier av människor det var som flyttade, men man antog att det var yngre personer på jakt efter jobb och äventyr på annat håll. Sådana som vi gärna vill hålla kvar.
Kommunstyrelsen beslutade hösten 1999 om en utvecklingsplan för Sundsvall med en rad konkreta mål: Sundsvall skulle vara en bra kommun för barn och ungdomar, vara en kunskapsstad och kännetecknas av en sundsvallsanda. Planen skulle följas upp varje år.
Det är ju bra. Målen kan jag bara instämma i och en hel del bra idéer har kommit fram, en del också förverkligats. Jag tänker på beslutet att glasa in hamnmagasinen till ett kulturhus, det arkitektoniskt högklassiga högskoleområdet, försöken att vitalisera stenstaden, beslutet att inrymma ett kasino i gamla järnvägsstationen. En satsning på Sundsvall som framgångsrik musikstad från rock till klassiskt.
Jag tänker på planerna på att bygga om inre hamnen till en del av stenstaden, att anlägga en kunskapsstad på Westermalm, att vitalisera St Olofs hamn och Pilgrimsleden och mycket annat. Jag måste lägga till: planerna att försöka snygga upp Kvissleby, som från att ha varit en småhusförort med trivsam karaktär på 50-talet, genom en av de våldsammare av 60-talets saneringsorgier, omdanats till en betongförort av öststatssnitt. Detta är värt en särskild artikel.
Men hur är det nu tio år senare?
Sundsvall kring senaste sekelskiftet
Att Sundsvall tappade befolkning under 1990 - talet berodde till största del på nettoutflyttning. Men en del var faktiskt också födelseunderskott. Nästan 1 000 personer dog 1999 och det föddes 830!
Man hade från kommunens sida inte analyserat vilka kategorier av människor det var som flyttade, men man antog att det var yngre personer på jakt efter jobb och äventyr på annat håll. Sådana som vi gärna vill hålla kvar.
Kommunstyrelsen beslutade hösten 1999 om en utvecklingsplan för Sundsvall med en rad konkreta mål: Sundsvall skulle vara en bra kommun för barn och ungdomar, vara en kunskapsstad och kännetecknas av en sundsvallsanda. Planen skulle följas upp varje år.
Det är ju bra. Målen kan jag bara instämma i och en hel del bra idéer har kommit fram, en del också förverkligats. Jag tänker på beslutet att glasa in hamnmagasinen till ett kulturhus, det arkitektoniskt högklassiga högskoleområdet, försöken att vitalisera stenstaden, beslutet att inrymma ett kasino i gamla järnvägsstationen. En satsning på Sundsvall som framgångsrik musikstad från rock till klassiskt.
Jag tänker på planerna på att bygga om inre hamnen till en del av stenstaden, att anlägga en kunskapsstad på Westermalm, att vitalisera St Olofs hamn och Pilgrimsleden och mycket annat. Jag måste lägga till: planerna att försöka snygga upp Kvissleby, som från att ha varit en småhusförort med trivsam karaktär på 50-talet, genom en av de våldsammare av 60-talets saneringsorgier, omdanats till en betongförort av öststatssnitt. Detta är värt en särskild artikel.
Men hur är det nu tio år senare?
Att Sundsvall tappade befolkning under 1990 - talet berodde till största del på nettoutflyttning. Men en del var faktiskt också födelseunderskott. Nästan 1 000 personer dog 1999 och det föddes 830!
Man hade från kommunens sida inte analyserat vilka kategorier av människor det var som flyttade, men man antog att det var yngre personer på jakt efter jobb och äventyr på annat håll. Sådana som vi gärna vill hålla kvar.
Kommunstyrelsen beslutade hösten 1999 om en utvecklingsplan för Sundsvall med en rad konkreta mål: Sundsvall skulle vara en bra kommun för barn och ungdomar, vara en kunskapsstad och kännetecknas av en sundsvallsanda. Planen skulle följas upp varje år.
Det är ju bra. Målen kan jag bara instämma i och en hel del bra idéer har kommit fram, en del också förverkligats. Jag tänker på beslutet att glasa in hamnmagasinen till ett kulturhus, det arkitektoniskt högklassiga högskoleområdet, försöken att vitalisera stenstaden, beslutet att inrymma ett kasino i gamla järnvägsstationen. En satsning på Sundsvall som framgångsrik musikstad från rock till klassiskt.
Jag tänker på planerna på att bygga om inre hamnen till en del av stenstaden, att anlägga en kunskapsstad på Westermalm, att vitalisera St Olofs hamn och Pilgrimsleden och mycket annat. Jag måste lägga till: planerna att försöka snygga upp Kvissleby, som från att ha varit en småhusförort med trivsam karaktär på 50-talet, genom en av de våldsammare av 60-talets saneringsorgier, omdanats till en betongförort av öststatssnitt. Detta är värt en särskild artikel.
Men hur är det nu tio år senare?
Sundsvall 2009
Utvecklingsplanen kallas numera Stadsvision Sundsvall efter beslut 2006. Perspektivet är 30 år och visionen innehåller en rad steg och delprojekt, som i ännu högre grad än tidigare sammanfaller med den viljeinriktning jag uttryckte i artikelserien kring år 2000 som varit underlag för den här bloggen och några framöver.
Centralt i visionen finns 10 projekt - kallade uppdrag - som ska konkretisera planen och som jag tänkte kommentera nedan:
1. Bygg en starkare stadskärna
"Kommunen bygger stadskärnan både större och tätare för att ge plats för en blandning av boende, näringsverksamhet och rekreation. Nya områden ska få god kontakt med befintlig bebyggelse när stadskärnan växer."
Min kommentar: Precis vad jag tyckt länge och ger uttryck för i del 2 och 3 av den här bloggen.
2. Utveckla människornas rörelsestråk
"Kommunen stärker stråken ytterligare med liv och rörelse genom strategiskt placerade målpunkter. Stadens centrala stråkområde är Storgatan och Selångersåns stränder från Inre Hamnen till Mittuniversitetet. När detta stråk utvecklas kan universitetet, Stenstaden och övriga målpunkter bidra ännu tydligare till stadens liv."
Min kommentar: En början, men rörelsestråken kan efterhand också hitta nya vägar. Jag skulle nog vilja se flera rörelsestråk och också i andra väderstreck än öster - väster. Jag skulle också se ett stråk längre söderut, typ kring nuvarande järnväg, som kan flyttas
.
3. Låt Stenstaden möta det nya
"Kommunen värnar Stenstaden som en kulturhistoriskt värdefull stadskärna. Förändringar och nybyggnationer ska ha hög arkitektonisk kvalitet. Mötet mellan äldre och ny bebyggelse blir därigenom spännande och berikande."
Min kommentar: Att skydda stenstaden är ju givet, nybyggnad där ska följa stilen. I de nya områdena kan ny arkitektur uppföras, men som innebär spännande övergångar från de äldre delarna.
4. Utvidga den klassiska kvartersstaden
"Kommunen bygger vidare på den klassiska kvartersstad, som Stenstaden är, på Södra Kajen och mot Selångersån. I kvarteren blandar vi verksamheter som ger liv hela dygnet och som även gör staden trygg och tillgänglig. Ett finmaskigt kvartersnät ger fler mötespunkter för människor."
Min kommentar: Är väl en precisering av punkt 1 och helt i enlighet med mina tankar i del 2 och 3 av denna blogg.
5. Låt vattnet möta staden
"Kommunen för stadslivet närmare ån och fjärden när vattennära ytor görs tillgängliga för bostäder, aktiviteter och näringsverksamhet."
Min kommentar: Helt i linje med vad jag tyckte efter att ha flyttat hit från Stockholm för 25 år sedan.
6. Bred ett nät av grönska över staden
"Kommunen kopplar samman våra gröna stråk och parker och länkar bergen till staden vilket ger gröna korridorer till nytta för motion och rekreation. Den sammanlagda grönskan i centrum ökar."
Min kommentar: Bra.
7. Tillåt trafik på människans villkor
"Kommunen gör en grön boulevard av nuvarande E4 och placerar järnvägen under marknivå, vilket minskar barriärerna i stadskärnan. Blandtrafik bibehålles i staden, men fordon ska röra sig på gåendes villkor."
Min kommentar: Jag hade placerat både E4 och järnvägen väster om staden, vilket avsevärt hade förbättrat planeringen och utvidgningen av city enligt de flesta punkter ovan. Det näst bästa är att gräva ner järnvägen, som början till en tunnelbana?
8. Samla kommunikationer
"Kommunen bygger resecentrum i stadskärnan och vid Mittuniversitetet. Vi bygger dem för både järnvägs- och busstrafik, gående, cyklister och bilar. Bra knutpunkter underlättar resandet för människor både inom och utom regionen."
Min kommentar: Jag hade förordat ett resecentrum i väster, med bättre utrymmen för en expanderande trafik. Centralt tycker jag att det finns bra med parkeringsutrymmen och även reseservice i form av olika butiker. Tillgången skulle också vara effektivare för olika fordonsslag i väster, utom då kanske för cyklande och förstås för de gående.
9. Utveckla staden hållbart
"Kommunen utvecklar sammanhängande gång- och cykelleder och främjar hållbar kollektivtrafik. Stadsvisionsmodellen för hållbar utveckling används för all framtida stadsplanering. Ny bebyggelse planeras med högsta ambition att minska miljöpåverkan och anpassas till kommande klimatförändringar."
Min kommentar: Okey.
10. Håll Stadsvisionen levande
"Levande samtal om Stadsvisionen förs mellan kommun, medborgare, organisationer och exploatörer. Kommunen fortsätter vara initiativtagare till seminarier, större träffar och personliga möten i den anda och tradition som etablerats inom ramen för Stadsvision Sundsvall. Aktörer som verkar för god folkhälsa deltar i processen."
Min kommentar: Okey.
En bra inriktning på det hela taget, men jag saknar, liksom i tidigare visioner, konkreta förslag på hur och på vilket sätt regionen ska växa befolkningsmässigt. Det finns inga befolkningsmål uppsatta och då inte heller något konkret för att öka antalet arbetsplatser och bostäder och var de ska ligga, mer då än en förtätning och utvidgning av stadskärnan.
Sundsvall - en framtid
I en debattartikel i ST 18/11 2000 skrev Reinhold Hellgren, centerpartist i kommunfullmäktige, att kommunerna i södra Norrland måste öka sitt samarbete för att kunna hävda sig mot storstäderna och de starka regionerna i södra Sverige. Förutom att Sundsvall skulle öka samarbetet med de andra kommunerna i länet och de i Jämtland, ville han att samarbetet utsträcktes med Nordanstigs och Hudiksvalls kommuner. Han tillade att Sundsvall är motorn i södra Norrland och då även för norra Hälsingland. Detta underströks av Stefan Haglund, turist - vd i Hälsingland, i en artikel i ST 10/12. Han hävdade att ansvariga i Gävle saknade intresse för vitalisering av Nordhälsingland och att ett närmande till Sundsvall var enda chansen till överlevnad för Nordanstigs kommun.
Sedan dessa idéer väcktes har regionfrågan aktualiserats på riksnivå och två alternativa regionindelningar för Norrland är föremål för diskussioner och beslut i olika forum och de märkliga beslut som tagits på sina håll i Västernorrland har gjort att regeringen förnuftigt nog förhalar frågan.
Reinhold Hellgren skrev vidare att denna region med Sundsvall i spetsen borde vidga området till att innefatta Trondheim i väster och Wasa i öster. Jag håller med om Trondheim, men vi borde närma oss Pori och Tampere i stället för Wasa, som ju ligger närmare Umeå. Särskilt om vi vill vara ett nav i södra Norrland.
Jag tycker att Sundsvall ska vara den här motorn: Vara ett centrum, inte bara i södra Norrland, utan också för hela Norrland. Och inte nog med det; utan också vara ett centrumnav, där mellersta Norge med Trondheim och - lägg gärna till Ålesund - och mellersta Finland med Björneborg och Tammerfors bildar ytterkransar. Men då krävs det att Sundsvallsregionen växer till minst 200 000 invånare och på sikt betydligt mera.
I en debattartikel i ST 18/11 2000 skrev Reinhold Hellgren, centerpartist i kommunfullmäktige, att kommunerna i södra Norrland måste öka sitt samarbete för att kunna hävda sig mot storstäderna och de starka regionerna i södra Sverige. Förutom att Sundsvall skulle öka samarbetet med de andra kommunerna i länet och de i Jämtland, ville han att samarbetet utsträcktes med Nordanstigs och Hudiksvalls kommuner. Han tillade att Sundsvall är motorn i södra Norrland och då även för norra Hälsingland. Detta underströks av Stefan Haglund, turist - vd i Hälsingland, i en artikel i ST 10/12. Han hävdade att ansvariga i Gävle saknade intresse för vitalisering av Nordhälsingland och att ett närmande till Sundsvall var enda chansen till överlevnad för Nordanstigs kommun.
Sedan dessa idéer väcktes har regionfrågan aktualiserats på riksnivå och två alternativa regionindelningar för Norrland är föremål för diskussioner och beslut i olika forum och de märkliga beslut som tagits på sina håll i Västernorrland har gjort att regeringen förnuftigt nog förhalar frågan.
Reinhold Hellgren skrev vidare att denna region med Sundsvall i spetsen borde vidga området till att innefatta Trondheim i väster och Wasa i öster. Jag håller med om Trondheim, men vi borde närma oss Pori och Tampere i stället för Wasa, som ju ligger närmare Umeå. Särskilt om vi vill vara ett nav i södra Norrland.
Jag tycker att Sundsvall ska vara den här motorn: Vara ett centrum, inte bara i södra Norrland, utan också för hela Norrland. Och inte nog med det; utan också vara ett centrumnav, där mellersta Norge med Trondheim och - lägg gärna till Ålesund - och mellersta Finland med Björneborg och Tammerfors bildar ytterkransar. Men då krävs det att Sundsvallsregionen växer till minst 200 000 invånare och på sikt betydligt mera.
Regionfrågan
I grunden har det varit två alternativ för Sundsvall enligt Ansvarskommittén: Alternativ 1 - Stornorrland, där man delar regionen med Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län, med tillägg av norra Hälsingland (ej Hudiksvall). Naturlig huvudort blir då Umeå. Alternativ 2 - Mellannorrland, inkluderar Jämtlands och Västernorrlands län, utom Örnsköldsvik, samt Nordanstig och Hudiksvall i Gävleborgs län. Naturlig huvudort är då Sundsvall. Det är tämligen klart att alternativ 2 skulle vara att föredra för Sundsvall.
Nu är problemet att både systerkommunen Timrå och kommunerna i Ångermanland, bävar för ett starkare Sundsvall och föredrar Alternativ 1, vilket gör att det återstående alternativ 2 har mjölkats nästan hälften av sitt omland.
Det verkar helt orimligt att sätta en regiongräns vid Merlobäcken, inte minst för att Timrå ingår i samma tätortsregion och dit har också Härnösand förts under ett par decennier. Det är endast Örnsköldsvik som under en tid varit klart orienterat mot Umeå.
Jag tror att alternativ 2 skulle kunna fungera bra, enligt konceptet ovan, men det fungerar inte om inte de flesta kommunerna i Ångermanland och de i norra Hälsingland är med. Då får Sundsvall bita ihop och acceptera alternativ 1 och försöka skapa en stark delregion i söder. Luleå lär vilja skapa en stark delregion i norr.
Storsundsvall
I den ursprungliga artikelserien var huvudsyftet att visa på hur Sundsvall skulle kunna växa till 200 000 invånare i en första etapp (till 2020), med en regionplanering för 500 000 till 2050 och en miljon invånare till år 2100. En fördubbling alltså, sedan en fördubbling till och sedan ytterligare en. Det menade jag vara receptet för att Sundsvall skulle kunna återta och sedan förstärka rollen som Norrlands motor. Det skulle ju också ytterligare motivera Alternativ 2, då Ansvarskommitténs kriterier när det gäller befolkningsstorleken låg mellan ½ och 2 miljoner invånare.
Men är detta möjligt?
Kort svar: Ja, det är möjligt. Markytor finns. Trondheim och Tammerfors på liknande breddgrad har i alla fall nått första befolkningsmålet (200 000 inv.). Sundsvall har tradition på att vara ett betydande centrum för arbete och marknad. Naturen är attraktiv och klimatet är relativt gynnsamt med fler soltimmar än de flesta av landets kommuner, med snövinter och sommartemperaturer i nivå med södra Sverige. Infrastrukturen är bra med nära förbindelser till Stockholm, liksom åt norr, väster eller öster, fast sistnämnda är sämre sedan båtarna slutat gå.
Varifrån vi ska ta inflyttarna?
Vi vill inte utarma de andra kommunerna i regionen, men troligen drar en expansiv region kring Sundsvall till sig en hel del människor från norra och kanske hela Norden. Detta tillsammans med kraftfulla nativitetsprogram och fantastisk äldrevård kan kanske räcka till att uppnå första delmålet i planen. Men för att nå längre, för att Sundsvall ska kunna växa till en halv miljon invånare, krävs en arbetskraftinvandring utifrån. Från trakter där man har mer folk än önskvärt.
Hur vi ska locka hit dem?
Vi får locka hit inflyttarna med jobb, bostäder, en attraktiv natur, kultur och boendemiljö. Med bra miljö för barn och ungdomar, skolor, daghem; med ett spännande nöjes- och fritidsliv. Med goda exempel: Skicka ut kommittéer med yrkesgrupper för att ragga arbetskraft. Ha bra förutsättningar för nyföretagande. Sundsvall ska vara ett ställe man vill flytta till. Så attraktivt att folk söker sig hit.
Hur skaffar vi dessa arbetsplatser?
Mycket ligger i svaret på frågan ovan. Det bör finnas utbildad arbetskraft att tillgå eller på kort varsel att få tillgång till det. Därför måste också bostäder redan finnas eller vara på gång. Det måste finnas lokaler för arbetsgivare eller markområden att bygga nya lokaler på. Det ska vara en bra infrastruktur, ett bra företagsklimat och en attraktiv miljö enligt ovan. Förutom att det ska vara en livsmiljö som lockar folk hit ska det vara en företagsmiljö som lockar hit företag. Till en del kan det vara samma faktorer. Beslutsfattare i lokaliseringsfrågor är också människor.
Framför allt måste länsstyrelsen, kommuner, banker, riskkapitalister och andra viktigare instanser vid företagsetableringar vara betydligt villigare att satsa på nya idéer och projekt med potential.
Men är denna stora befolkningsökning önskvärd?
Frågan rymmer två frågor. Den första gäller behovet av en befolkningsökning och det har jag redan svarat på. Det ser jag som en förutsättning för en stark Sundsvallsregion i framtiden. Den andra frågan kan uttryckas så här: är det önskvärt att dra hit så många utbölingar att dagens sundsvallsbor snart är i minoritet i sin egen stad?
Jag har flera bekanta som tveklöst skulle svara nej! Det finns de som tycker att Sundsvall har blivit för stort och opersonligt som det är nu. Och med det tillägget som antyds ovan om att många av inflyttarna skulle komma från andra länder, kanske andra kulturer, kanske skulle ha annan hudfärg, så skulle nog flera ropa "neej!". De kanske skulle tillfoga för att visa att de inte var rasister att: "de tar våra jobb" och "de lever på socialbidrag". Motsatta påstående som visar det orimliga. Här är det fråga om arbetskraftinvandring. Till jobb som det inte finns folk till här i Sundsvall.
Och det är önskvärt tycker jag. Det är en förutsättning för regionens välstånd i framtiden! Tänk på vikten av en växande befolkning som drivkraft för det mesta: Mer pengar i omlopp. De blir fler butiker, fler nöjesetablissemang, större variation. Fastigheter ökar i värde. Ännu mera folk och företag lockas hit. Kommunens skatteintäkter ökar vilket ger möjligheter att åstadkomma saker.
Men vad är det för avigsidor?
Trycket på miljön ökar förstås. Luftföroreningarna mellan stadsbergen gjorde att Sundsvall en gång hade Sveriges sämsta luft. Trots att naturen är storslagen här skapar den också en del problem vid expansion. Men samtidigt kan det ge attraktiva lösningar i jämförelse med att bara bebygga en plan slätt. Hur som helst: planeringen är viktig. Och genom att den här föreslagna expansionen är planerad till skillnad från en hel del andra stora stadsutvecklingar, kan avigsidor förebyggas.
Det finns risk för konflikt mellan ursprungsbefolkningen och inflyttarna. Den senare gruppen kan efterhand bli större än den sistnämnda. Vi i "urbefolkningen" har den stora fördelen av att vara väletablerade på orten och tidigast kunna dra fördel av expansionens möjligheter. Inflyttarna har glädjen av att komma till en region som erbjuder jobb och bostad och stora möjligheter till aktiviteter. Slussas de nyanlända in på ett bra sätt blir de snabbt lokalpatriotiska. Det är viktigt med information för bägge grupper.
Storstadsproblem som ökad brottslighet, segregering, utanförskap, trafikkaos mm kan förebyggas genom god planering och kontroll av inflyttande.
Vad krävs initialt av Sundsvalls kommun?
Det krävs alltså en del initiala insatser och investeringar så att kommunen kan visa ett attraktivt yttre och en imponerande förteckning vad som är på gång. Investeringarna behöver inte nödvändigtvis vara klara. De kan vara påbörjade eller finnas som skiss, datormodell. De ska framför allt visa kommunens viljeinriktning. Att detta är en kommun som är villig att satsa! Med en växande region finns också flera som är villiga att investera, att bygga, enligt kommunens viljeinriktning.
Det behövs en regionplan med visioner som sträcker sig i flera steg från dagsläget via 2020 och 2050 fram till 2100. Den ska visa en struktur över en storstad som till seklets slut har ambitionen att nå en miljon invånare. En plan som visar placering av nya bostäder, arbetsplatser, centra, vägar, skyddade natur-/kulturområden etc. Som visar hur den stegvisa utbyggnaden ska kunna ske etappvis.
Denna plan visar då vad som behöver göras i en nära framtid för att denna stora expansion ska komma till stånd. Stora ytor ska reserveras för olika ändamål. Vägar, broar, järnväg, bredband, dvs. infrastrukturen måste anpassas till bebyggelsemönster, volym och expansion. Det är ju troligt exempelvis att beslutet om E4-syd skulle ha påverkats av så här långsiktiga planer.
Vissa obebyggda markområden som är särskilt viktiga för rekreation eller för natur- och kulturmiljön måste ges särskilt skydd när expansionen tar fart. Naturförhållandena ger goda förutsättningar till stora och attraktiva blå- och grönytor i stadslandskapet. Det finns också goda möjligheter att bygga om eller komplettera befintliga bebyggelseområden, i vissa fall på bekostnad av äldre industrier.
Utbyggnaden av Sundsvall
Jag ser huvudsakligen två stora bebyggelseriktningar från centrum:
Österut längs Sundsvallsfjärden. Dels längs Norra Kajen och Alnösundet norrut, förbi brofästet och ända upp till Indalsälvensutlopp. Dels längs Södra Kajen ner till Ljungans utlopp. Men även längs Alnöns västra och södra kuster och Essvikshalvöns västra och norra kuster.
Och så västerut från centrum, längs Selångersån mot Matfors; mot Selånger och Kovland. Även norrut längs Timmervägen till Birsta. Det här behandlas mera detaljerat i tredje delen av den här artikeln.
I stort sätt blandas här bostäder, arbetsplatser och butiker. Enbart tyngre, transportkrävande eller miljömässigt negativa företag placeras i särskilda områden.
De orter i kommunen som inte igår i tätortens expansion blir rekreationscentra i glesbygd/fritidsland.
Hur blir relationerna till grannkommunerna?
Ånge, Sollefteå, Kramfors, Härnösand och Nordanstigs kommun kommer att känna av storstadens dragningskraft påtagligt. Det är möjligt att en del människor och företag därifrån flockas till Sundsvall. Men jag tror att dessa tätorter och kommuner i randen kommer att ha sin lockelse i sin småskalighet, kombinerad med relativ närhet. De får en position jämförbar med Norrtälje, Enköping, Södertälje etc. i stockholmsområdet.
Som jag nämnt har flera kommentatorer på senare tid i ST-artiklar betonat Sundsvalls betydelse för norra Hälsingland och i synnerhet Nordanstigs kommun. Att länscentret Gävle mera är orienterat mot Stockholm än att vara en motor för utvecklingen i Hälsingland. Stefan Haglund föreslår att Årskogen - Armsjön byggs upp som en viktig länk mellan Sundsvallsområdet och Gnarp - Bergsjö - Jättendal - Harmånger i Nordanstig. Det är ju en möjlighet. Med den modell jag skissar här kommer givetvis detta område att få ökat intresse som bosättning för den som prioriterar ytor och närhet till naturen mera än service och närhet till storstadens utbud. Men trycket på området, liksom på skogslandet inåt och kustområdet från fast och rörligt fritidsliv kommer klart att öka. Det gäller också intresset för floddalar och sjöområden i andra delar av närområdet som bär attraktiva kvaliteter.
Relationen till resten av Västernorrlands län, Jämtland, norra Hälsingland?
Världsarvsområdet Höga Kusten, Ångermanlands inland, Jämtland-Härjedalens fjälltrakter, Dellen - och Ljusnanområdet i Hälsingland, liksom kustområdena och de områden som nämnts ovan, kommer alla att vara viktiga fritidslandskap för Sundsvalls befolkning. Liksom för de andra städerna i regionen. Tätorterna i dessa fritidslandskap kommer därmed att kunna få en bättre servicenivå än idag genom den ökande betydelsen som fritidsservicecentra. Detta gynnar också den bofasta glesbygdsbefolkningen.
Storstaden kommer troligen att dra till sig en del av de boende i glesbygd, men det kompenseras troligen av återvändare och gröna vågare som flyr storstadslivet. IT-tekniken ska ju enligt bedömningar också göra det enklare att bo kvar och arbeta i glesbygd, även om vi inte ännu sett så mycket av detta.
Örnsköldsvik, Östersund och Hudiksvall ligger troligen för långt från Sundsvall för att bli direkt påverkade som en del tidigare nämnda orter. Möjligtvis faller Hudiksvall inom samma kategori som t ex Kramfors. Men Örnsköldsvik och Östersund måste ha kraft att överleva och växa trots konkurrensen från Sundsvallsområdet. Örnsköldsvik har möjligtvis en närmare relation till Umeå än till Sundsvall? För Östersund skulle det vara gynnsamt om kontakten med mellersta Norge och Trondheim förbättras.
Sammanfattning
Sundsvall behöver sammanfattningsvis ta fram åtgärdsprogram för att befolknings- och arbetsutbudsmässigt kraftigt öka under 2000-talet. Efterhand som befolkningsmängden ökar till 200 000 invånare, till 500 000 invånare och upp till en miljon invånare kan den kommande storstaden bli motor i en växande region enligt möjligheterna ovan.
Hur denna tillväxt kan åstadkommas mer i detalj behandlas i Tredje delen i denna artikelserie.
I Andra delen görs ett försök att spå vilken framtid vi har att möta under det kommande århundradet.
Stig Hägglund